↧
Trendbrott i Schlagerfestivalen? Vinnaren ifrågasatte musikens ”snabbmatifiering”
↧
Good Harvest – begåvade men orutinerade


Foto: Nya Tider[/caption]
↧
↧
På spaning efter sanningen
Privatspanare som letar efter gömda sanningar
Det har nu gått hela 31 år sedan Palme sköts på Sveavägen och de flesta har nog förlikat sig med att mordet kommer att förbli olöst. PKK-spåret och Christer Pettersson känns oändligt avlägset. Hans Holmérs skugga bleknar.
Palme mördades inte, vi blev alla lurade
Efter alla dessa år kommer det fortfarande böcker med nya teorier och avslöjanden. Nu senast en bok på hela 600 sidor, En oväntad vändning. Aliberta, 2017, av Claes Hedberg. Han har uppenbarligen ägnat åtskilliga timmar till att studera allt tillgängligt i ämnet. Han har också samtalat med många av de personer som kan tänkas sitta inne med kunskaper; poliser, politiker, mediefolk och inte minst en del av de mest namnkunniga privatspanarna vars teorier han mer eller mindre har anammat. Resultatet av Hedbergs idoga forskande är sensationellt. Han menar att Palme inte mördades överhuvudtaget. Det hela var iscensatt för att Palme skulle kunna lämna den politiska scenen. Efter att ha presenterat alla märkligheter som skedde i samband med mordet, så presenterar författaren en teori som är halsbrytande. Utan att kunna bedöma trovärdigheten eller sanningshalten i författarens långa lista av mystiska saker inklusive märkliga dödsfall, så är det uppenbart att en del omständigheter och turer i Palmemordet faktiskt är högst märkliga. Varför har man till exempel sekretessbelagt Christer Petterssons obduktionsprotokoll i 30 år?Sant eller falskt?
Enligt mitt förmenande finns det två tänkbara förklaringar till alla dessa märkligheter som skedde i anslutning till Palmemordet; antingen så ligger det en hund begraven. Ett sådant scenario öppnar för fantasifulla tolkningar likt den Hedberg och andra privatspanare kommer med. Konspirationer. Eller så är det så enkelt att mordet på Palme blottlade den svenska statsapparatens fullkomliga inkompetens. Vid varje senare större samhällskris som Sverige har genomlidit sedan dess har det varit samma visa. Estoniakatastrofen, Tsunamin i Thailand och massinvandringen hösten 2015 blottlade alla obarmhärtigt hur illa organiserade myndigheter är i krissituationer. Hur initiativfattiga, okunniga, klantiga och handlingsförlamade var inte de ansvariga när de ställdes på prov. Ämbetsmannasverige med dugliga och kunniga tjänstemän är helt klart historia. Även om vi godtar att de märkligheter som författaren anför som stöd för sin tes skulle vara korrekta, så finns det trots det några stora svagheter i hans teori förutom att den är grandios; dels det mycket stora antalet inblandade, allt från ambulanspersonal, höga politiker som Ingvar Carlsson och Carl Lidbom till änkan Lisbeth Palme. Det är ett axiom att ju fler inblandade, desto svårare är det att det inte läcker någonstans. Att alla utpekade i boken som är inblandade skulle ha kunnat bevara en så stor hemlighet så länge är minst sagt osannolikt. Dels det överdrivet komplicerade upplägget som närmast för tankarna till en amerikansk thriller där inget är omöjligt. Det blir så invecklat och komplicerat att bara det i sig, skulle varit ett reellt hot mot ett praktiskt genomförande. Överplanering, med andra ord. Författaren är medveten om att han kommer att mötas av en stor skepsis. Han lägger stor kraft på att försöka övertyga läsaren om sin teori. Inget är för stort eller för litet för att inte kunna bli en pusselbit. Han uppbådar allt möjligt som sagts i fallet till stöd. Det handlar om vad kändisar och andra sagt. Att Leif GW Persson och Palmeutredningen är likgiltiga för hans teorier irriterar Hedberg, men han låter sig inte stoppas. Det som man blir påmind om när man läser boken är hur litet det officiella Sverige faktiskt är och var. Många inblandade i Palmemordet var nära vänner och befryndade. Det kan vara en delförklaring till en del märkligheter. De täckte upp för varandras brister. De ljög, friserade och utelämnade. Den svenska polisen och åklagarväsendet har ju fortsättningsvis inte heller visat sig vara speciellt trovärdiga eller framgångsrika på att lösa svåra brott. Den som vill få det bekräftat kan förslagsvis läsa turerna om hur Thomas Quick dömdes för massmord, som är ett pinsamt avslöjande av det svenska rättsväsendets brister.Men vad hände med Palme då?
Jo, han transporterades enligt författaren i ett franskt regeringsflyg till Frankrike. Ett flygplan som den franske presidenten Mitterrand ordnat i maskopi med Sveriges ambassadör i Paris, Carl Lidbom. I Frankrike gömdes han eventuellt undan på ett slott som ägdes av en Rothschild. Palme skulle själv aktivt medverkat i genomförandet. Mannen som dog var en kopia. Varför detta högst märkliga agerande? Jo, Palme var hiv-sjuk och en jätteskandal stod inför dörren. Sverige var fortfarande någorlunda konservativt på 1980-talet och en landsfader kunde inte bete sig hur som helst. Han måste bort utan att partiet skadades. Teorin om Palme som hiv-smittad och eventuellt homosexuell är inte helt ny, ibland med den extra knorren att han hade ihop det med Kjell-Olof Feldt. Man brukar också peka på alla envisa rykten om täta kontakter med prostituerade. Journalisten Jan Gillberg publicerade redan i början av 2000-talet en liknande teori i artiklar och skrifter, och författaren Ole Dammegård har givit ut hela två volymer av sin Statskupp i slowmotion (2016) som han ägnar åt att reda ut dessa teorier och inlemma dem i ett större sammanhang. Claes Hedberg refererar till dem båda, men endast i förbigående. Boken är intressant som en vittnesbörd över vår nutid, då förtroendet för media och makthavare vacklar. Vi är många som vet att de inte tvekar att manipulera, mörka och luras om det gagnar dem. Tänk falska nyheter! Misstron förklarar alternativmedias snabba framväxt, folk vill veta sanningen. Alla oklarheter i och runt Palmemordet har skapat en fruktsam alternativ miljö för privatspanare. Böcker som den här lockar säkert en del läsare som helt tappat tilliten till våra myndigheter och det till den milda grad att de till och med köper de vilda teorier som den här boken presenterar. Men frågan kvarstår. Varför mördades Palme?↧
Film: Sameblod; Identitet är inte något att ta lätt på


↧
”Kontroversiell” svensk regissör vann Guldpalmen i Cannes
↧
↧
Dagar på Drottningholm






av prinsessan Christina fru Magnusson
i samarbete med Ralf Turander (fotograf) och Carl Otto Werkelid (kulturskribent). 222 sidor, 2016.[/caption]
↧
Till blomsterkonungens minne

Svenska Linnésällskapet
I början av 1900-talet tog dock Svenska Linnésällskapet på sig uppgiften att återställa Linnéträdgården och Linnés hem till sitt ursprungliga skick. Detta sällskap grundades 1917, för hundra år sedan, av en grupp män som ville vörda och hylla blomsterkonungens minne. I dag ger man bland annat åter ut skrifter av både botanikern själv och hans lärjungar. Vid återställningen av Linnés trädgård utgick sällskapet från 1745 års ritningar i Hortus Upsaliensis (Uppsalaträdgården), som var blomsterkonungens egen botanikbok med bland annat detaljerade teckningar av de växter han hittade. Efter flera års arbete kunde trädgården invigas år 1923 och Linnés hem, som blev Linnémuseet invigdes tio år senare, år 1937. Orangeriet restaurerades 1955. Orangeriet var öppet under årets firande så att besökarna kunde gå in och titta i Linnés herbarium eller i hans skåp med medicinalväxter som kinabark, malört och rabarberrot, men även smultron som är bra mot gikt. På en hylla i detta skåp stod en blåvit porslinskopp fylld med torkade smultron, kanske från Linnés egen resa för att kartlägga Lappland. På Linnémuseets övervåning hade Linnésällskapet dagen till ära ordnat en liten utställning där besökarna kunde få titta på några av Linnés skrifter i en glasmonter och på en modell av själva trädgården i en annan. Denna del av museet är särskilt speciell då det var här som Linné arbetade och undervisade. [caption id="attachment_25126" align="alignnone" width="585"]
Stadsodlingsår
I år ska det planteras upp till 200 ätliga växter i fyra av Uppsalas stadsträdgårdar: Gränbyparken, Fyristorg, Lina Sandells park och Hospitalsparken i Ulleråker som ännu inte är invigd. Syftet med stadsodlingen är, enligt kommunen, att visa att ”alla kan odla” även i en stad. Bland annat ska alla sommarblommor som kommunen planterar i centrum vara ätliga, till exempel ska ett solrosfält bre ut sig vid järnvägsstationen. I Stadsträdgården ska stadsborna få se odlingslotter med olika teman. Stadsodlingsåret inleddes just denna dag, i samband med Linnéfirandet den 20 maj, genom att en rotpersilja planteras om inför åskådarna. Året avslutas den 23 september med skördefest. [caption id="attachment_25124" align="alignnone" width="585"]
↧
Att bryta vänsterns kvävande hegemoni
↧
Vänstern har tagit över kyrkan utan motstånd

Forskare kartlägger vänsterns övertag av kyrkan
Nu har en lektor i idé- och lärdomshistoria, Johan Sundeen, tagit på sig uppgiften att gå till botten med ämnet hur vänstern tog över kyrkan. Det gör han i den nyutkomna boken 68-Kyrkan med underrubriken Svensk kristen vänsters möte med marxismen 1965 – 1989, Bladh by Bladh, 2017. [caption id="attachment_25308" align="alignright" width="236"]
Jesus + Marx = sant?
I slutet av 1960-talet radikaliserades stora ungdomsgrupper. Det var framför allt studerande som upprördes av situationen i Vietnam. Vietnamkrigets illdåd skulle stimulera en renässans för marxismens olika varianter och det blommade upp mängder av små radikala partier överallt i västvärlden. Partier som inspirerades av befrielserörelser i den tredje världen medan Sovjet däremot oftast betraktades som något misslyckat. [caption id="attachment_25309" align="alignright" width="250"]
Synd och skam i politik och religion
En av de idéer som nu fick fäste i kyrkan under påverkan från vänstern var att vita människor stod i kollektiv skuld till de färgade folken i den så kallade Tredje världen, som var de länder som varken var en del av den rika kapitalistvärlden eller av de länder som var kommunistiska. Vita tillskrevs således en gemensam skuld att sona för de brott som kolonialism och imperialism begått. Här beskriver författaren hur politik och religiösa föreställningar om arvsynd flyter ihop till något som kanske kan förklara hur kyrkan likt övriga politiskt korrekta partier och institutioner är beredda att låta massor av fattiga människor invadera vårt land. De vänsterinriktade kristna hämtade en hel del inspiration från kristna rörelser i andra länder. Plogbillsrörelsen i USA fick avnämare hos oss med aktivister som tog lagen i egna händer med utomparlamentariska aktioner. De så kallade befrielseteologerna i Latinamerika, där präster anslöt sig till revolutionära rörelser, inspirerade andra.Pionjärarbete
Johan Sundeens bok om 68-vänstern och Svenska kyrkan är ett gediget pionjärarbete. Ingen har tidigare så grundligt kartlagt hur vänstern tog över. Styrkan med boken är dess svaghet. Ganska få utom de riktigt intresserade är beredda att ge sig på en så tjock och detaljerad bok om ett ämne som allt färre bryr sig om. Men för den som är intresserad är det en riktig guldgruva att ösa ur.Svenska kyrkan i dag
Svenska kyrkan tappar nu medlemmar i en omfattning som aldrig skett tidigare. Hela 86 000 begärde utträde 2016 och det är bara en del av tappet. Förutom det så dör det många gamla medlemmar årligen, och då ganska få nya döps in blir sammantaget att kyrkan är på defensiven. Den enda politiska utmaningen till det nuvarande styret är att Sverigedemokraterna nu på allvar försöker få inflytande över kyrkan. I förra kyrkovalet 2013 röstade närmare 600 000 medlemmar och av dem var det cirka sex procent som röstade på SD. I årets val i september försöker SD ta nya grepp och de kommer sannolikt att öka rejält, men att de ska kunna bryta vänsterns grepp om Svenska kyrkan är det ingen som tror. Utvecklingen med att kyrkan stadigt krymper är nu närmast en naturlag. Fortfarande är det dock drygt sex miljoner medlemmar som är beredda att betala dyrt för att vara med i Kyrkan och med det gör de den till den största och rikaste organisationen i Sverige. Det var länge sedan Kyrkan bjöd på något mirakel, men att en kyrka har så många medlemmar som inte tror på gud är ju ett mirakel i sig.↧
↧
First Aid Kit hyllar Leonard Cohen: Pretentiös hyllning till Cohen en stor besvikelse



↧
Joakim ”Oskorei” Andersen – en intellektuell gestalt för en politisk pånyttfödelse

När atomiseringen gått långt nog har massan av individer svårt att värja sig mot exempelvis massinvandring eftersom de inte känner att de har något gemensamt att försvara.Hans unika bakgrund – från början var han en engagerad marxist – och hans sätt att ta sig an samtidens problemställningar, har givit honom en självklar plats som intellektuell talesman för politiska idétraditioner som många trott varit utdöda i Väst. Efter att ha bloggat enskilt övergick han så småningom till den konservativa tankesmedjan Motpol.nu, där han nu även är redaktör. I år tog Andersen steget från bloggens värld till bokens, och gav ut Ur Ruinerna - 2000-talets höger växer fram. Boken, som ännu inte är tryckt men som Nya Tider kommer att recensera så fort den är tillgänglig, kan ses som en exposé över europeisk, men även i delar amerikansk politisk historia, samt teorier om den renässans för högeridéer som på senare tid spridit sig över världen. Genomgående i boken framför Andersen tesen om det han ser som den ”genuina” högern, mot vilken han ställer efterkrigstidens ”falska”. Samtidens varianter av vad som påstås vara högertänkande, framför allt konsekvenserna av dagens liberalism, ligger i fokus för Andersens kritik.
Liberalismen får samhället att skära ihop
I vårt samtal betonar Andersen att de många problem vi ser i Västeuropa och i Sverige kan härledas till liberala idéer. – Egentlig kritik av liberalismen är ovanlig, trots att det är liberal politik och världsbild som lett till dagens atomisering av samhället och de problem västvärlden tampas med. Trots att vi just nu upplever hur det liberala samhället håller på att skära ihop, och skulle behöva diskutera vad det beror på och vad vi vill ha istället. [caption id="attachment_25471" align="alignleft" width="250"]
Förskjutna positioner
Med tanke på den långa tid som Andersen ägnat sig åt opinionsbildning i syfte att bredda debatten till att även innefatta klassiska högeridéer, undrar jag om han inte märkt av en viss förändring på senare tid. Ser människor på högeråsikter på något annat sätt i dag i jämförelse med när han började blogga? – Både och. Fler är i dag öppet kritiska till massinvandring och/eller islam, men det hela rör sig ofta inom liberalismens råmärken. ”Jag tycker vi ska stänga gränserna under tio år tills vi löst dagens problem”, hör man ganska ofta. ”Svenskarna är ett folk och Sverige är vårt land. Gränserna skulle aldrig ha öppnats”, hör man betydligt mer sällan, än mer sällan ”svenskarna har de här problemen för att de slutat tänka historiskt och låtit sig förvandlas till degenerater”. Vi kommer osökt in på de gränsdragningar som alltid görs inom politiken. En av dessa är Sverigedemokraternas utveckling bort från den tydliga nationalismen och mot en mer liberal hållning. Den så kallade nolltoleransen, som infördes år 2012, genererade kritik från både höger och vänster – från höger för att den i mycket var ett intellektuellt bakslag eftersom medlemmar förbjöds läsa viss litteratur, och från vänster menade man att åtgärden innebar ett erkännande av partiets extrema natur, men att det hela var meningslöst eftersom partiet ändå bestod av ”rasister”. Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson, som myntade begreppet ”öppen svenskhet”, började sedan attackera kretsen kring just Motpol för att vara ”neofascister”. I samband med detta bad han även den extrema vänsterstiftelsen Expo om hjälp i att kartlägga dess skribenter, något som till slut utmynnade i uppgifter om att Karlsson själv medverkat på Motpol när det begav sig. Andersen ser med oro på SD:s utveckling där uteslutningar, uthängningar och urvattning av politiska målbilder allt mer börjat dominera. – SD är i dag så toppstyrt att det är svårt att veta vad partiet egentligen står för. Men de som uteslutits för att ha haft fel åsikter har normalt haft åsikter som ansetts för nationalistiska, aldrig motsatsen. Det antyder att ledningen vill röra partiet fortsatt i liberal riktning, bort från nationalismen. Enligt Andersen är de här offentliga försöken att göra sig rumsrena inför ett politiskt etablissemang inte bara fruktlösa utan också farliga. Han tillägger att en politisk bredd inom partiet vore att föredra istället för att utgå från den konsensus som för tillfället råder hos etablissemanget.Äldre höger, falsk höger och dagens populism
Genuina högeridéer är behövliga i dag, anser Joakim Andersen. De bör ställas mot de falska teorier som klär sig i högerskrud men som egentligen eroderar det fundament som ett samhälle bygger på. Liberalismen utgör där en direkt ytlig och felaktig kraft vars negativa inverkan märks först över tid. – Resultatet är att liberal politik, efter en trevlig smekmånad, över tid undergräver och förstör samhällen. När atomiseringen gått långt nog har massan av individer svårt att värja sig mot exempelvis massinvandring eftersom de inte känner att de har något gemensamt att försvara. [caption id="attachment_25473" align="alignright" width="300"]
Etablerad medias folkterapi och död
Ibland återkommer begreppet ”det terapeutiska samhället” i Andersens texter, ett stadium i statsskicket han anser att vi lever i. Efter att staten först bedrivit krig och definierat sig, har den övergått till att utbilda, stävja social oro och bygga infrastruktur. Slutligen åtar den sig nu uppdraget att fostra sina medborgare till att bli ”demokratiska” och ”toleranta”. – I praktiken är den terapeutiska staten en stat som med medborgarnas skattepengar tvingar på dem och deras barn en politiskt korrekt världsbild, genom allt från selektivt kulturstöd till politiserad skola. Jag har ibland använt dagissamhället som synonym, det terapeutiska samhället påminner på många sätt om ett överdimensionerat dagis och dess invånare om förvuxna dagisbarn. Bilden Joakim Andersen målar upp visar på kontrasten mellan å ena sidan en politiskt korrekt hegemoni skolad i skyddade akademier och å andra sidan den organiska folkviljan representerad av alternativ media, påstådda fördomar och populism. Etablerad media och public service har på senare tid beskrivit att de har ett ansvar i vilka nyheter de ska förmedla, och att detta bottnar i värdegrunder och agendajournalistik har lyfts fram som något nödvändigt. Då man blivit ifrågasatt har dock motiven avslöjats, och vissa utspel kan ses som mer desperata än andra. Extra underhållande tyckte Andersen lanseringsförsöket av begreppet ”fake news” (falska nyheter) var, vilket på kort tid fallerade i att det vändes mot de stora medieaktörerna själva. – Etablerade media har länge varit en politisk aktör med en agenda, men det är först nu folk i gemen inser det och kritiserar dem. Något journalisterna inte kan hantera, vilket i sin tur gör att det hela blir ännu mer uppenbart. De stora mediekoncernernas ovana att bli kritiserade tror han kommer att ge konsekvenser. Han förutsäger att effekten på sikt kommer bli att kunder och finansiärer drar sig ur mediala samarbeten, och att allt fler medier som följd av detta kommer bli allierade med staten genom skattefinansiering. – Tills de slutligen imploderar. Men innan dess kommer de fortsätta att aktivt försöka stänga ned sina konkurrenter i alternativmedia, något man ser nu med Nya Tider och Bokmässan. Det är så de försöker hantera konkurrens.↧
Socialdemokratins uppgång och fall

Socialdemokraterne i Danmark
Likt Socialdemokraterna i Sverige har deras danska partivänner styrt sitt land under en stor del av 1900-talet och därmed präglat det danska samhället i stort och smått. Mycket av politiken i Danmark var snarlik den svenska. Inte minst de extremt höga skatterna som finansierade ett välfärdsprojekt som växte ohämmat. De var länge ett parti som samlade fler än 40 procent av väljarna. I slutet av 1900-talet blev de ett 30-procent parti och på senare år ett 20-procentsparti. Till skillnad från Sverige så har de danska sossarna vågat ta tag i den känsliga invandringsfrågan och utan att skämmas har de lånat delar av Dansk Folkepartis partiprogram. Kanske blir det räddningen för dem. [caption id="attachment_25498" align="alignright" width="250"]
Labour i Skottland
Politiken i Skottland dominerades länge helt av Labour. De regerade oavbrutet i mer än 50 år. Men i parlamentsvalet 2015 förintades de fullkomligen och de förlorade 40 av sina 41 mandat. Segraren var det Skotska nationalistpartiet (SNP) som tog 56 av 59 mandat. Labours stora misstag var att de ställde sig på nej-sidan i folkomröstningen om Skottlands självständighet.PASOK i Grekland
Socialdemokraterna i Grekland kallas PASOK (Panhellenska Socialistiska Rörelsen). De grekiska sossarna har alltid varit populära i Sverige. SVT har alltid skildrat dem kärleksfullt. I synnerhet medlemmarna i den politiska klanen Papandreou, Georgios, Andreas och nu sist George. Andreas bodde i Sverige under åren då militärjuntan styrde Grekland på 1960-talet. [caption id="attachment_25502" align="alignright" width="250"]
Arbetarpartiet i Nederländerna
De nederländska socialdemokraterna heter PvdA (Partij van de Arbeid). De hade sin storhetstid under efterkrigstiden, men hänger kvar vid makten genom att delta i olika koalitionsregeringar. I det senaste valet 2012 fick partiet 38 platser i parlamentet,Tweede Kamer. I valet den 15 mars i år blev de i det närmaste utraderade och erhöll endast 5,7 procent och 9 mandat i parlamentet. De har som regerande parti haft svårt att hantera alla problem med invandring och har tappat många väljare till det islam- och invandringskritiska PVV som leds av den karismatiske Geert Wilders.Socialdemokrater i Polen
[caption id="attachment_25500" align="alignright" width="250"]
Socialdemokrater i Tyskland
Det tyska socialdemokratiska partiet SPD (Sozialdemokratische Partei Deutschlands) bildades redan 1875 och har haft en omväxlande historia. Allt från att vara ett regeringsbildande parti till att vara förföljt under Tredje riket. Under 1960 och 1970-talet var de som starkast och styrde på egen hand. Efter en del år i opposition på 1990-talet har partiet de senaste tolv åren ingått i stora koalitioner med konservativa CDU/CSU och sitter nu i regeringsställning med dem. I det senaste valet till förbundsdagen, Bundestag, fick SPD 25,7 procent. Till hösten blir det val igen. De tyska sossarna verkar gå emot strömmen och närmar sig 30 procent enligt senaste prognoser, vilket troligtvis är en missnöjesreaktion på Merkels styre. Uppstickaren, det nationalkonservativa Alternative für Deutschland (AfD) växer så det knakar, men får nöja sig med att få representation i förbundsdagen med lite dryga 10, kanske 15 procent. [caption id="attachment_25501" align="alignright" width="250"]
Varför går socialdemokraterna i graven?
Den bästa förklaringen till socialdemokratins djupa kris i Europa tror jag Aftonbladets tidigare krönikör Katrine Marçal har formulerat: * De har blivit alltför teknokratiska och utvecklats till politiska eliter. * De har varit ovilliga eller oförmögna att formulera ett trovärdigt ekonomiskt alternativ till de senaste decenniernas marknadsfundamentalism. * De har varit ovilliga eller oförmögna att tala med väljare som dragits till nya nationalistiska eller populistiska partier. * De har ett ledarskapsproblem och leds av personer som under europeisk socialdemokratis bättre dagar aldrig hade kommit i närheten av en parti¬ledarpost. * De har utgått från den felaktiga logiken att eftersom de historiskt sett har varit stora partier kommer de att fortsätta att vara stora partier. Men det som är avgörande är att socialdemokratin inte längre har svar på samtidens svåra frågor. Då var de bärare av mångas drömmar om ett bättre liv. I dag tävlar de med en drös andra partier om att vara politiskt korrekta och det hjälper inte att kalla sig för ”framtidspartiet” när man har framtiden bakom sig.↧
Dans kring majstången och sju sorters blommor
Majstänger och eldar
Ordet ”majstång” har ingenting med månaden maj att göra utan har koppling till ”maja” som betyder ”smycka med löv”, vilket är det man gör inför midsommarfirandet: man smyckar tillsammans en stång med gröna löv. Bruket att pryda med löv har länge förekommit i Sverige och går möjligen tillbaka till föreställningen om att gröna löv skyddar från missväxt. Majstången har dock inte alltid klätts i löv. Märta Helena Reenstierna (1753-1841), som är känd som Årstafrun, berättar 1818 i sin dagbok om majstänger som var klädda med blommor, guldpapper, äggskal och vimplar av tyger som taft, lärft och kattun. [caption id="attachment_25596" align="alignleft" width="250"]
Den magiska midsommaren
Midsommarnatten ansågs vara särskilt magisk då gränsen mellan människornas värld och den övernaturliga troddes vara tunnare under den här natten. Medicinalväxter som daggkåpan ansågs vara mer kraftfulla än vanligt och folket samlade därför på dessa under midsommaren. Det var också vanligt att knyta buketter att torka för att på så vis bevara den speciella midsommarkraften, men även att gå barfota i daggen för att man då skulle förbli frisk och stark under resten av året. Flickorna brukade även plocka sju sorters blommor på midsommarkvällen och lägga under huvudkudden innan de somnade. Då skulle de drömma om sin tillkommande. I dag förknippas nog midsommaren mer med dans kring majstången och ätande av sill och potatis än med magi. Många besökare lockas till Leksand som är platsen för Sveriges – och troligen världens – största midsommarfirande. Dalarna över lag är en plats där traditionerna i högsta grad är levande, och till exempel i Rättvik kommer årets midsommar att firas 22-25 juni med majstångsklädning, dans och mycket mer. [caption id="attachment_25597" align="alignnone" width="585"]
↧
↧
En vandring bland Sveriges nationalromantiska byggnader




↧
Årets Zornmärke i guld utdelat till traditionsbärande spelmän
↧
Skådespelaren Michael Nyqvist död
↧
”Ur ruinerna”är en handbok och en verktygslåda
↧
↧
Hertiginnan och Gula Rosen

La veritable et constante amitié: Det tidiga kvinnliga frimureriet
I juli 1782 berättar Hedvig Elisabeth Charlotta om hur Gustaf III vände sig till henne när de satt ensamma tillsammans i vagnen på vägen till kungens döende mor och bad henne att ”för den händelse att han skulle blifva alltför uppskakad i det ögonblick, då änkedrottningen utandades sin sista suck, såsom ett bevis på förtroende hjälpa honom, ifall hans krage behöfde uppknäppas, emedan han ej ville, att någon annan skulle få göra det och möjligen märka, att han bar ett frimurartecken omkring halsen, med mig, som också är frimurare, kände han sig mindre besvärad.” Vad Gustaf ber sin svägerska om är att knäppa upp hans krage ifall det skulle bli nödvändigt då han bar ett frimurartecken som bara en som också var invigd i frimureriet fick se. Det här är också allra första gången som hertiginnan skriver rent ut i sin dagbok att hon är frimurare, trots att hon varit det i sex år. Som en reaktion mot det ökade intresset för vetenskapen, det rationella och, inte minst, det framväxande sekulära tankesättet som spreds i och med upplysningen i 1700-talets Europa blev fascinationen för frimureriet och dess mystik starkare. Detta diskuterades öppet i den tidens tidskrifter, och frimurarnas makor och kvinnliga släktingar fick sannolikt inblick i denna verksamhet och kan ha blivit intresserade av att själva delta i ritualerna. På 1740-talet hade de första logerna för enbart kvinnor grundats i Frankrike och Danmark, men även loger för både män och kvinnor grundades. De frimurarloger som endast var avsedda för kvinnor kallades adoptionsloger. En möjlig anledning till att 1700-talets kvinnor initierades i frimureriet kan ha varit att strävan att sprida ordens ideologi, som ansågs betydande för människans upplysning och förädling, var särskilt stark i och med upplysningstidens framväxande jämlikhetsideal. Det var 1776 som den första svenska frimurarlogen för kvinnor med namnet La veritable et constante amitié, som betyder ”Den sanna och beständiga vänskapen”, grundades i Stockholm på initiativ av hertig Carl. Han invigde Hedvig Elisabeth Charlotta i frimureriet det året och hon utnämndes till stormästarinna. Hertiginnans väninnor invigdes också och antogs till hennes loge. Frimurarinnornas hemliga verksamhet bedrevs på Stockholms slott, medan deras ordensbröder, från och med 1776, höll till i Rosenhaneska palatset på Riddarholmen, men i dag håller de till i Bååtska palatset på Blasieholmen. Vid antagningarna till den kvinnliga logens tre grader var dock de manliga frimurarna med och åtminstone hertiginnan tycks ha varit väldigt insatt i vad som pågick i brödernas loger. [caption id="attachment_26062" align="alignnone" width="585"]

Gula Rosen: Hertiginnan, fallet Boheman och Gustaf IV Adolf
Som det har nämnts ovan var det gustavianska frimureriet huvudsakligen utbrett bland makthavarna och politiskt betydelsefulla personer med makt och inflytande. Och frimurarinnan Hedvig Elisabeth Charlotta var inte en kvinna som saknade vare sig ambitioner eller inflytande. Hon såg till att bli en betydande rådgivare åt hertig Carl även när det gällde statsangelägenheter såväl som familjelivet. Hon närmade sig också först Gustaf III och sedan dennes son, Gustaf IV Adolf, och såg ofta till att ge dem råd. Även om Gustaf IV Adolf, i likhet med sin far, satte värde på hertiginnan och hennes råd tycks detta, i synnerhet hertiginnans politiska engagemang, ha bidragit till att göra honom misstänksam mot henne när hon 1802-03 var aktiv i mystikern Carl Adolf Bohemans frimurarloge Gula Rosen. Boheman hade återkommit till Sverige 1793 efter att ha tillbringat en tid utomlands, under vilken han förvärvat sig ingående kunskaper om ockultism och mystik. Då hertig Carl, med hertiginnans ord, ”var ivrig frimurare och älskade att fördjupa sig i studiet av det övernaturliga” var han ”förtjust att få göra Bohemans bekantskap”. Mystikern blev hertigens sekreterare och grundade sällskapet D.E.L.U, som står för ”Det eviga ljusets utvalda”, till vilket både Carl och Hedvig Elisabeth Charlotta antogs som medlemmar. Det var med detta sällskap som utgångspunkt som Boheman konstruerade logen Gula Rosen som var öppen för vissa utvalda manliga och kvinnliga frimurare. Många av hertigparets nära bekanta intogs. Även Gustaf IV Adolf, som också var frimurare, bjöds in. Han hade vid den tiden övertagit tronen efter att hans far Gustav III blev mördad 1792, men var fortfarande omyndig, så landet styrdes av en förmyndarregering ledd av (mot Gustaf III:s sista vilja!) hertig Carl och dennes gunstling Reuterholm fram till hösten 1796 då Gustaf IV Adolf blev myndig. Det omfattande hemlighetsmakeriet gjorde kungen både tveksam och misstänksam och efter att han ska ha fått veta att Boheman skulle vara bedragare och illuminat arresterade och fängslade han genast mystikern. En anledning till att Gustaf IV Adolf, precis som sin far, var på sin vakt mot Illuminati var för att de var emot monokrati (envälde) och hade spelat en viktig roll i Franska revolutionen. [caption id="attachment_26077" align="alignnone" width="585"]
↧
68-kyrkan: Varken vänsterövertagande eller frånvaro av kritik
Kyrkans modell för samhällsetik
Ett problem i Sverige är överpolitiseringen: allt skall ses genom ett politiskt raster, helst sorteras enligt en höger-vänster-skala och tron är att politiken kan lösa alla problem. Men kyrkans sätt att resonera, om det handlar om seriös kristendom, utgår varken från en vänster- eller höger-ideologi, utan från övergripande principer som ligger utanför högervänsterskalan, i själva det bibliska kristna budskapet. Från den utgångspunkten resonerar man sig fram i riktning mot de konkreta åtgärder som kristen samhällsetik kräver. Den normala kyrkliga läran är att kyrkans tjänare inte skall vara politiker: lagstiftning, konkreta tillämpningar och ekonomiska avvägningar är det de politiskt ansvarigas uppgift att sköta. Alla som söker det etiskt rätta med utgångspunkt från kyrkans lära kommer dock inte att dra exakt samma slutsatser. Ibland kommer kristna att hamna i ståndpunkter som liknar vänsterns, ibland kommer man till slutsatser som liknar högerns. Det beror på. Om någon uppfattar det ovan sagda som att jag försvarar förekomsten av vissa vänsterståndpunkter inom kyrkan, så är det helt rätt. Jag hävdar också att vissa traditionella högeridéer har hemortsrätt inom ramarna för Bibelns budskap. Det är ingen tvekan om att Bibeln är full av texter som förkunnar en sund patriotism. Jag har gett exempel i olika sammanhang och kommer att göra det igen. Men utgångspunkten är varken en höger- eller vänsterideologi eller viljan att anpassa kyrkans budskap till någon annan ideologi.Tidsandan på gott och ont
Kyrkans folk är sin tids människor, så har det alltid varit, så skall det vara och så kommer det att förbli. Men det är inte meningen att kyrkans folk skall vara bundna och förblindade av den tid de lever i. Deras uppgift är istället att gå före och låta budskapets ljus visa vägen. Öhman manar fram bilden av att en liten smart politisk elit tog över och ”tvingade konservativa /.../ på reträtt”. Snarare var det hela tidsandan som förändrades. Tvång behövdes inte, kvinnoprästfrågan undantagen. Det är tidsandans påverkan på kristenheten åren 1965-1989 som Sundeen beskriver. Hyllandet av HBTQ-kärleken tillhör en senare period än den Sundeen behandlar, då kvinnoprästfrågan slutgiltigt reglerats. HBTQ-kärleken har nu kommit att bli så viktig att den i praktiken skymmer den kärlek som är kyrkans eget speciella budskap: den självutgivande uppoffrande kärleken vars främsta uttryck är Jesu offerdöd på korset. Ett bekymmer är att Svenska kyrkan själv numera tycks ha svårt att kommunicera sitt eget speciella sätt att resonera. Förståelsen av kyrkobegreppet tycks vara ett grundproblem såväl inom som utanför kyrkan. Vad enstaka kyrkoanställda eller biskopar gör eller säger är inte nödvändigtvis representativt för det kristna budskapet eller kyrkan som helhet.Kyrkan slipper ej medial granskning
Öhman påstår att ”I och med att kyrkan nu är garanterat politiskt korrekt slipper de därmed i princip medias granskning”. Omedelbart efter detta påstående motsäger Öhman sig själv genom att ge exempel på ett par granskningar som ingalunda skedde med silkesvantar. Öhman menar att ”biskop Brunne i Stockholm bokat en överdådig lyxmiddag för sina chefer under fastan år 2014 på Stadshuset”. Faktum är att kyrkopolitikerna i stiftet beslutade om en överdådig middag för dem själva. Det är alltså de som i första hand bör kritiseras. Allt biskop Brunne gjorde var att i vanlig ordning stå som formell undertecknare av inbjudan. Hon instämde i den kritiken mot överdådet som bröt ut såväl internt i kyrkan som i allmänna media när menyn avslöjades. Öhman påstår också ”att många chefer inom kyrkan lagt sig till med exklusiva rese- och restaurangvanor”. Han torde syfta på den storgranskning av reseräkningar med mera som Svt genomförde med ett betydande uppbåd av personal under flera månader och på flera ställen i landet år 2016. Inte heller här misskötte media sin granskningsuppgift, vilket ledde till att några chefer fick avgå. Men med tanke på att kyrkan kan jämföras med en miljardkoncern och granskningen var tämligen omfattande får utbytet ändå sägas vara tämligen beskedligt. Jämfört med vad som emellanåt kommer fram i till exempel kommunala sammanhang.Dags att lyfta fram Bibelns patriotism
Till sist. Sundeens bok är en genomgång av debatten under en begränsad period 1965-1989. Därefter hände mycket som varit av stor betydelse för Svenska kyrkan och som vänsterideologier inte haft något inflytande över. Exempel: Mellan 1990-2000 ändrades i grunden förhållandet mellan stat och kyrka. Det finns anledning att återvända till de teologiska aspekterna av Sundeens innehållsrika bok framöver. 68-rörelsen präglades av vilja till ansvar för världen och en solidaritet med utsatta. Det fanns reflektion över Guds hand i det historiska förloppet. Dessa teologiska ansatser måste föras över i de nya tider som är på väg. I dag är såväl problemen som de utsatta grupperna annorlunda än då. Gud har gett folken deras språk och territorier som sina gåvor enligt Bibeln. Den heliga Skrift är inte en lärobok i statskunskap, men uppmanar till att ”land skall med lag byggas”. Bibeltexterna bakom pingstfirandet nyligen bekräftar att alla folk är jämställda inför Gud. Mycket tyder på att en patriotisk väckelse som tar detta på allvar är på väg. Ur 68-rörelsen kan en evangelisk patriotism växa fram, och så tycks också ske.↧
Sofia Karlsson: Melankolins prinsessa på sommarturné



↧