![]()
Asatron är både politiskt omstridd och kulturellt vördad, och i Sverige finns nu ett antal olika företrädare för den.
Nya Tider kontaktade Anders Nilsson, ledare för Asatru Folk Assembly i Skandinavien, och Linus Borgström som håller i Folkpodden – en podcast för människor som är asatroende eller bara intresserade av historia i Norden.
Både Linus och Anders betonar att de inte är intresserade av att jämföra sig med andra asaförbund i Norden. De vill hellre lyfta fram sin åskådning. Något som dock skiljer dem från andra är att de inte är registrerade som ett trossamfund i Sverige. I övrigt är deras förhållande till den gamla andliga seden djupt personlig.
Amerikansk rörelse med kontroversiella ledstjärnor
Det som senare skulle bli Asatru Folk Assembly startades på 1970-talet i USA, grundad och filosofiskt ledd av Stephen McNallen – en kontroversiell person i det att han öppet talat om genetiska kopplingar till andlighet. På senare tid, och då framförallt i västvärlden – har den idén stämplats som uttryck för högerextremism och rasism.
[caption id="attachment_23580" align="alignleft" width="250"]
![]()
Linus Borgström är engagerad i Asatru Folk Aliiance och driver Folkpodden – en Podcast på svenska för asatroende och historieintresserade folk i Norden. Foto: Privat[/caption]
Men McNallen var inte en typisk representant för det många associerar till i de här sammanhangen. Främst lojal sitt andliga kall har han även hamnat i konflikt med personer som velat införa politiska budskap i verksamheten, något som ledde till att han uteslöt en del medlemmar.
McNallen klev av den ledande rollen som så kallad Allsherjargothi 2016 för att ge plats åt en yngre generation. I dag är det Matt Flavel som övertagit posten.
I Skandinavien startades den danska grenen 2010, och nu finns alltså organisationen även i Sverige sedan cirka tre år tillbaka. Det finns även två blotlag i Norge, ett i Oslo och ett i Bergen, berättar Linus.
Folksjälen – ett kollektivt medvetande
Genomgående framhåller Anders och Linus en ödmjuk hållning till naturen. Mänskligheten är också inlemmad i naturens mångfald, menar de, så därför gäller det för oss att ingå i en ständig växelverkan med den.
På frågan om de tror att det finns olika kollektiva medvetanden i världen som legat till grund för olika religioner, svarar både Linus och Anders jakande. De hänvisar till psykoanalytikern C.G Jung som tagit fram en förklaringsmodell till stöd för teorin och som Linus och Anders menar även finns ett gammalt nordiskt uttryck för.
– Inom Asatru Folk Assembly känner vi det som Hamingja, minnet som lever genom vårt DNA. Allt detta är så klart väldigt esoteriskt, och till synes även eteriskt, men vetenskapen börjar komma ikapp när det kommer till att visa på hur händelser i våra liv påverkar nästkommande generationer. Vad gäller arketyperna som kan ligga till grund för våra bilder av till exempel gudarna, finns det för mig personligen inget tvivel om deras närvaro. Man behöver bara utforska de indoeuropeiska folkens olika andliga traditioner för att se att de alla är grenar på samma träd. Våra gudar kanske inte delar samma namn alla gånger, men vad de representerar och karaktäriserar har så många slående likheter att man lätt kan anta att de delar ursprung i någon slags andlig arketyp.
Ingen helig skrift med sociala instruktioner
Linus ser ett samband med andra folkligt bundna trossystem i världen, som exempelvis den som i den Vediska traditionen kallas Dharma, som kan översättas med ”den naturliga ordningen”.
[caption id="attachment_23577" align="alignnone" width="585"]
![]()
Naturen och gudarna är tätt sammankopplade i asatron. Även runorna ses som en del av den andliga vägen. Foto: Asatru[/caption]
– Asatron är ingen konventionell religion, då den inte ämnar tala om för någon vad de ska göra eller hur de ska göra. Den har ingen helig skrift, ingen styrande enhet och framförallt är konceptet ”synd” helt frånvarande. Det vi har är skrifter som beskriver de karaktäriserande dragen hos de nordeuropeiska folken, hur dessa ”värderingar” eller hederskodex som jag hellre skulle vilja kalla det, har lett till de enorma framgångar vi haft genom årtusendena.
Den andlighet som Asatru Assemby relaterar till verkar många gånger bygga på en sorts löpande utbyte mellan den mänskliga världen och gudarnas. Det finns inga gudomliga auktoriteter som dömer människor, utan gudasagorna är i sig själva nycklar till slutsatser, liksom de olika gudarnas karaktärer.
Ingen klädkod
På frågan om man som troende i ritualer ska klä sig som människor antas ha klätt sig då asatron var tongivande i Skandinavien svarar Linus:
– Många organisationer som arbetar rituellt har anammat närmast teatraliska riter, medan vi ämnar arbeta på ett immateriellt plan först och främst. Givetvis uppskattas alltid vackert traditionellt hantverk, även om det klassiska ”kläder efter väder” många gånger får ta förarsätet.
Anders betonar att det är upp till var och en på personlig nivå. För vissa kan ett förändrat yttre underlätta en förändring av det inre, men han menar att man bör vara uppmärksam så att man inte flyttar fokus från det inre andliga till något ytligt man inte är till vardags.
Linus fortsätter:
– Vi föredrar att prata om vad vi är, framför vad vi inte är, men tillägger gärna att vårt fokus ligger mer på inre utveckling och djup andlighet för att kunna bygga en starkare människa än historisk ”re-enactment” och diskussioner om huruvida vikingarna gjorde si eller så. Vi har inte alla svaren angående vad eller hur våra förfäder levde, vi kan aldrig kopiera deras tro och detta bör inte heller vara målet. Målet bör vara att istället bygga något nytt av något gammalt för att främja de europeiska folken.
Personliga gudar för personliga troende
Vissa forskare menar att asagudarna bygger på verkliga personer som levt en gång i tiden och som lämnat starkt intryck på omgivningen. Linus bekräftar att teorierna funnits en längre tid, men att det är omöjligt att egentligen veta hur det är med den saken.
– Detta har man så klart spekulerat om i alla tider. Från Olof Rudbeck till Thor Heyerdahl har många människor funnit etymologiska kopplingar mellan gudar och platser i Heimskringla (Eddasagorna) och världen som vi känner den i dag. Ynglingasagans beskrivning av hur Oden lämnade Asgård i öst för att åka västerut förbi turkarnas land och romarnas land för att till slut nå dagens Danmark har många kopplat till den indoariska stammen scythierna, som var ett nomadiskt stäppfolk som levde i huvudsak mellan Svarta havet och Kaspiska havet, men vars spridning man kunnat följa från Kina och Indien i öst till Spanien i väst, där man bland annat levt sida vid sida med visigoterna, ett annat folk med anknytning till Skandinavien.
Eftersom gudasagorna är fulla av karaktärer med starka personligheter kan man undra hur man som troende ska förhålla sig till gudomarna. Den försåtlige Loke som manipulerar och smider planer skiljer sig till exempel väldigt mycket från den hederlige och starke Tor som väljer att attackera antagonister och tackla problem rakt på.
– När asatron dominerade i Skandinavien gjorde den det i en myriad olika former, slår Linus fast.
– Vad vi vet fanns det inga officiella regler för hur man utövade sin tro, utan detta kunde vara knutet till den familj, klass eller det yrke man fötts inom. Detta är ännu ett kvarlevande koncept från vårt indoariska ursprung, vad man i Indien kallar kastsystemet. Var sak har sin plats i den kosmiska ordningen, gudar så väl som människor.
Anders tillägger att man föddes in i en tro på en huvudgud – om man var bonde kanske det var Tor eller Frej, var man av hövdingaätt var det förmodligen Oden. De båda tror dock att individuella egenskaper hos de troende kan rikta dem mot en gudom.
– Jag tror att många känner en nära personlig koppling till en viss gud framför andra, säger Linus. Han gissar att det har att göra med de arketyper som de troende på ett omedvetet plan knutit an till, eller strävar att komma närmare.
Kritik mot samtidens påbud
Idealen för Linus och Anders verkar kretsa kring det organiska, och i detta finns ju även fenomen som är destruktiva om de får för stort inflytande. Dagens situation i Sverige är ett exempel på när det har gått fel, menar Linus, som anser att folksjälen misshandlats på senare tid. Han väjer inte inför att beskriva samtiden i landet som sjuk och vilsegången, men han drar även historiska paralleller.
[caption id="attachment_23579" align="alignleft" width="281"]
![]()
Anders Nilsson är ledare för den skandinaviska delen av Asatru Folk Assembly. Foto: Asatru[/caption]
– Den hybris som drabbat den svenska eliten de senaste århundradena, för att sedan smitta av sig på befolkningen, har gjort att man ständigt suktat efter en plats på världskartan. Ständigt har man sökt efter sätt att visa sin storhet, först med krigsmakten och på senare tid genom sin humanism. Tyvärr har man under tiden glömt att vi faktiskt hade en plats i världen, den vackraste som finns, men när man nu söker sin väg tillbaka tycks man ha gått vilse.
Mångkulturen, den ideologiska riktning som präglat senare decennier, menar Linus utgör ett försök att rubba den naturliga ordning där kontakten med folkminnet är en avgörande komponent. Därför tror han att mångkulturen i dess nuvarande form är dömd att misslyckas. Han klargör effekten av att rubba den ordning alla människor innerst inne behöver:
– Sann mångkultur är att uppskatta varje folks unika rötter och uttryck därav, men som alla vet förvandlas alla vackra färger på konstnärens arbetsyta i slutändan till gråbrun massa, utan syfte. Och vad tar människor sig till när de inte längre har ett syfte? Förstörelse.
Mänsklighetens natur står alltså i centrum för Asatru Folk Assembly. Den är inte överordnad den övriga naturen utan tillhör den både andligt och fysiskt.
Den direkta kopplingen kan kanske upplevas provokativ i moderna sammanhang, men i den filosofi Anders och Linus lägger fram är den allestädes närvarande. Därför är även manlighet och kvinnlighet reella saker att förhålla sig till, men inte som enbart sociala konstruktioner.
Anders pekar på att de två polerna både är förutsättningar för fortplantning och andliga tillstånd.
– Utan reproduktion ingen andlighet och utan andlighet vill jag påstå ingen reproduktion.
Linus tar tydlig ställning mot genusvetenskapen, som nu fått akademisk status:
– Dagens syn på könsroller, så kallad genuspedagogik eller genusvetenskap är en ännu lägre form av forcerad rotlöshet.
När vi inte längre kan finna samhörighet, vare sig på folklig basis eller i det kön vi fötts till, har vi huggit av våra rötter en gång för alla, tycker han.
”En naturlig anknytning till vår egen andlighet”
Personligt sökande var det som ledde både Anders och Linus till asatron.
För Anders startade intresset när han var liten och ritade en runa på köksdörren. Runritandet fortsatte upp i skolåldern och breddades med intresse för arkeologi och runmagi. Det var först senare han började undra hur symbolen han som liten ritade dykt upp i hans medvetande. Han är övertygad om att det var ett större kollektivt medvetande han fick kontakt med.
Linus växte upp i en traditionskristen familj. Han upplevde dock att hans föräldrar inte hade någon större insikt om kristendomen eller dess värderingar och påbörjade ett eget sökande. Efter att ha utforskat allt från gnosticism, satanism och rosenkorsorden så kom han slutligen fram till asatron, som han till skillnad från övriga traditioner upplevde funnits inom honom hela tiden.
– De värderingar och symboler vi finner när vi undersöker vår egen historia ger oss en naturlig anknytning till vår egen andlighet, ett slags vilande styrka inom oss som väntar på att bli återupptäckt.
Anders betonar att asatron är en tro som avser att växa med folket och folket med den.
– Vi har inte som de monoteistiska religionerna en bild av människan som något lägre eller sämre.
Han påpekar att det inte bara är gudar och gudinnor som påverkar människors liv, utan att det är minst lika viktigt att erkänna och hedra en besjälad natur.
Václav Klaus, Tjeckiens tidigare president, belönades med European Freedom Award på den alternativa ”Nobelfesten” den 4 november 2016 i Stockholm för sin bok Folkvandring. Aftonbladet spred bland annat den falska nyheten att Sverigedemokraterna delade ut priset, när det i själva verket var den Brysselbaserade tankesmedjan för Direkt Demokrati ”IDDE ”. Foto: Wikimedia[/caption]
EU-ledarnas försäkran om att medborgarna ska ”behålla lugnet” och att alla ska ”fortsätta som tidigare, annars vore det en seger för terroristerna” imponerar inte på författarna. Inte heller ledarnas krav på ”mer Europa”:
”För de flesta européer är terrorattackerna i Paris en tydlig varning och samtidigt ett bevis på att Europas nuvarande mångkulturella orientering med råge har passerat sitt bäst-före-datum. I dagens situation måste kraven på en gemensam asylpolitik besvaras med ett NEJ”.
Vad som ses som uppgivenhet och handfallenhet hos den europeiska eliten inför migrationsströmmarna, folkvandringen alltså, är inte omedveten, menar Klaus och Weigl, utan bygger på en förhoppning om att omdana Europa till en mindre nationalistisk världsdel och mer centraliserad till Bryssel och EU-byråkratin. Folkvandringen blir därför ett medel att begära mer makt till EU för att klara anstormningen. Att förhandla om flyktingkvoter, som den svenska regeringen tycks tro är lösningen, innebär därmed ännu ett steg mot att ge upp nationalstaternas suveränitet.
”Nationalstaterna, uppbyggda kring en majoritetsbefolkning, blockerar genom sin blotta existens den påstått så storsinta integrationsprocessen av europeiskt enande, som ibland tycks handla om en regelrätt gleichschaltung, en likriktningsomställning.”
De europeiska eliterna kan dock inte gå ut offentligt med dessa överstatliga federala ambitioner till sina väljare, som aldrig önskat att öka invandringen – inte ens i Sverige har en sådan majoritet någonsin funnits enligt alla opinionsmätningar. Motstånd tillåts i retoriska former eller vid tillfällen då befolkningen är ”extra påtagligt missnöjd”.
Vad kan man då göra? Författarna listar sju punkter för de medborgare som genomskådat de politiskt korrekta centraliseringsivrarna och migrationsentusiasterna:
1) Avfärda föreställningen om att Europa och EU skulle vara en egendom som tillhör Angela Merkel och ”hennes” administration i Bryssel. Avfärda likaså föreställningarna om att opposition mot hennes politik skulle innebära ett avfärdande av den europeiska värdegrunden, högerextremism eller bristande solidaritet med svaga grupper.
2) Inse att det som står på spel är nationalstaternas överlevnad. Förhindra därför att migrationen används som förevändning för att genomdriva ytterligare tvångsåtgärder riktade mot nationalstaternas självständighet.
3) Avfärda illusionen om en ”europeisk” lösning på migrationskrisen. Stå istället kompromisslöst fast vid att prioritera nationella lösningar och acceptera inte någon form av centralt påtvingade migrationskvoter.
4) Avvisa de falska klichéer som går ut på att mottagandet av migranter skulle vara synonymt med att hjälpa människor som är hotade till livet.
5) Kräv att de befintliga europeiska och internationella avtalen på migrationsområdet efterlevs (Schengen- och Dublinförordningarna), liksom den gällande asylrätten samt kräv folkomröstning inför varje försök att ändra dem.
6) Sök aktivt allierade länder i Europa (Visegrádgruppen – Tjeckien, Slovakien, Ungern, Polen – och enskilda tyska förbundsstater, stater på Balkan) och stå emot hot och påtryckningar från de ledande EU-staterna, ge inte efter för utpressningsförsök med hot om att dra in bidrag från EU.
7) Begär att er regering för en transparent politik, förser allmänheten med fullständig information och var inte rädda för att använda er av folkets stöd.
Om inte dessa punkter efterlevs hotar två scenarier, enligt författarna:
Antingen kommer väljarnas missnöje och oro att resultera i allt mer radikala åsikter vilka till slut kommer att ta sig uttryck i reaktioner som omkullkastar all politisk stabilitet och leda till ytterligare upptrappningar, eller så kommer protesterna tystas genom åsiktsförtryck, vilket hotar grundvalen i de demokratiska systemen och kan leda till ytterligare vågor av okontrollerbar radikalisering med följder som författarna helst inte vill tänka på. De vill inte tänka på att orden ”krig” och ”undantagstillstånd” kan komma till användning igen.
Den korta skriften är relativt lättläst och ger en bra introduktion dels till själva folkvandringen/migrationskrisen, dels till hur centraleuropeiska politiker resonerar. Václav Klaus mottog EU-parlamentsgruppen ADDE:s frihetspris på Grand Hôtel i Stockholm fredagen den 4 november. I ADDE ingår bland andra Sverigedemokraterna och United Kingdom Independence Party (UKIP). Klaus tacktal finns på SD:s YouTube-kanal.
Boken kan beställas här
