Lilou och John – sanna rockrebeller i samtiden

Lilou & John från Borås gör kraftfull rock med starka melodier. Sångerskan Lilous djupa röst svävar över tunga melodiska ornament. I bandets videos målas landskap upp som ibland tangerar det surrealistiska och texterna har existentiell slagsida. Tidvis blir det mardrömslikt – ämnena som rättframt behandlas i lyriken andas både smärta och livserfarenhet. Det hela är inspirerat och välproducerat och skulle kunna spelas på radio flera gånger i veckan. Men bandet uttrycker även stark kritik mot den förhärskande politiska korrektheten – bland annat har de skrivit ett försvarstal för alternativ media på den i dag kontroversiella sajten Motpol.nu. För Nya Tiders läsare är John känd för att ha skrivit debattartiklar om den svenska skolan utifrån sina erfarenheter som lärare. Inom musikbranchen kan det mycket väl innebära att många mediala dörrar stängs – men Lilou & John backar inte. De är fullt inställda på att bli det första bandet i världen som bevisar att det går att bygga en framgångsrik, internationell musikkarriär enbart genom sociala forum och dissidentmedier. I jämförelse med andra politiskt engagerade artister sticker Lilou & John ut. Deras provokationer är inte på den våldsbejakande eller övertydliga nivå som andra. Den kriminella hiphopgruppen Kartellen har som bekant hotat riksdagsmän till livet, en annan artist i samma genre uppmuntrade publiken till att bryta sig in på slottet och våldta prinsessan Madeleine och en tredje proklamerade att oliktänkande skulle slaktas som grisar. Det har inte hindrat dem från att delta i underhållningsprogram på SVT eller på något sätt skadat deras karriärer – de har ju etablissemangets ”värdegrund”. Kommunister som Jerry Williams och Dogge Doggelito kan berätta om sina svåra år i kvällstidningarna, men vad händer då med de artister som avviker från dagens etablerade sanningar och samtidigt är osentimentalt öppna med sina livserfarenheter? Nya Tider ville få reda på mer direkt från bandmedlemmarna.

Utanförskap och trassliga uppväxter gav medvetenhet

Det som förde samman dem från början både som livspartners och som artister, var gemensamma erfarenheter. Känslan av att inte passa in i samhället – det som vanligtvis artister med vänsterideal brukar peka på, var även det som skapade Lilou & John. Även erfarenheter av trasiga familjer finns med i bilden. Musiken och textskrivandet blev ett sätt att få ut frustration och tankar runt de här sakerna. Trots deras öppenhet med smärtsam personlig problematik, vill de inte framhäva det som ett sorts martyrskap. Det är upp till alla att inte hamna på fel spår. Att acceptera det som hänt och gå vidare är nyckeln. – De som inte gör det blir självdestruktiva eftersom de aldrig konfronterar sina förövare utan fortsätter bete sig som offer hela livet, slår John fast i en intervju med Nya Tider. Originalitet och mod framför likriktning Bandet, som startades 2015, hyser en hel del musikaliska influenser. – På vår debut-EP 100 Faces från 2016 är det en blandning av Wagners valkyrior och modern rock/pop, berättar de. På den kommande skivan som fått namnet Dissidentica och släpps den 7 april fortsätter utforskandet av olika genrer, som rock, folkmusik, pop och ethno. Målsättningen verkar ligga i just originalitet framför likriktning och det gäller inte bara för musiken utan även för textinnehållet. Det som händer i samtiden engagerar bandmedlemmarna, men de känner inte att de för den delen måste vara försiktiga med att sticka ut åsiktsmässigt. De har en väldigt insatt samhällspolitisk och historisk kunskap i de teman som behandlas. – Framför allt är skivan gjord för att bryta den tystnadens och skammens kultur som regerar hela Västvärlden i dag. Låtarna behandlar teman som mörkläggningen av terrordådet mot Bataclanteatern, den godhetssignalerande medelklassens kulturkrig mot det arbetande folket, och de förödande effekterna av sexuella övergrepp mot barn. Förutom de problematiska ämnena behandlar bandet det de ser som positivt, som den nya konservativa gräsrotsrörelsen och det kristna europeiska arvet i USA. Originalitet och personliga uttryck verkar också vara ett honnörsord för bandet vad gäller konstnärligt skapande överlag. Musiker bör till exempel sluta upprepa det som gjorts sedan 1968, anser de. – De enda konstnärer som kan imponera på oss är de som inte passar in i de stereotypa mallarna. Vi lever tyvärr i konformismens tidsålder men förhoppningsvis kan ni och andra alternativa medier återknyta till äldre, mer diversifierade traditioner, genom att betona kvalitet framför massmedial likriktning. Vänstern i ”reaktionär koma” Bandets tydliga strävan att göra något personligt glider in i andra besläktade tankefigurer, som kritik mot den politiska korrektheten och likriktning överlag. Det gäller att genomskåda samtiden och uppfinna motvikter, kanske rentav motkulturer, till det som kväver och konserverar. – Dagens massmediekultur är ofta strömlinjeformad, politiskt korrekt och intetsägande, som om man medvetet vill fördumma människor genom att få dem att varken tänka eller känna. Motkultur blir därmed en revolutionär kultur, baserad på idén att människor ska återknyta till sig själva i stället för att likrikta sig efter några slags politiserade ideal-jag. Dagens vänster, den som på många sätt genomsyrar kulturområdet, har de inte mycket till övers för, berättar John för Nya Tider. Han menar att vänstermusiken tycks ha stått still sedan 1968 och hamnat i något slags reaktionär koma sedan 1991. – Det känns ibland som hela vänsterrörelsen i dag är en ekokammare av godhetssignalerande slagord som ingen längre tar på allvar. Dess primära uppgift är att bekämpa de egna medborgarnas rättigheter och skydda etablissemanget. Det som bandet ser som allvarligt är vänsterns annektering av medierna, där bara vissa provokationer, de med ”rätt” politisk färg, tillåts. Det som kan tolkas som regelrätt uppvigling får passera, medan andra resonerande samtidskommentarer betecknas som farliga. – Om man ser till den så kallade ”allmänna debatten” i mainstream-medier, så är allt utom Melodifestivalen och hiphop som handlar om att skjuta obekväma partiledare fullständigt livsfarligt och bör förbjudas. Själva anser vi att det är farliga människor som är problemet, oavsett vad de lyssnar eller ser på. Vi är nog ganska farliga i etablissemangets ögon.

Censurerade och betecknade som nazister

Osökt snuddar vi vid den politisering som dagens etablerade media underblåst, och det som blivit en realitet för allt fler i Sverige – den politiska censuren. – Vi har själva blivit betecknade som ”nazister”, diskriminerats av Sveriges Radio och blivit bojkottade av både musikproducenter och studiomusiker på grund av vårt stöd för yttrandefrihet och demokrati. Det är inte särskilt svårt att se vad Lilou & John ser som ett viktigt uppdrag, då det inte bara är teorier utan i första hand egna erfarenheter som legat till grund för det. – För oss är det dessutom en helig plikt att stå upp för yttrandefrihet och demokrati. Den som inte gör det är antingen ryggradslös eller samvetslös så som vi ser det. En känga riktas till den politiska filosofi som sedan länge sagt sig stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter, jämlikhet och öppenhet. De betonar att vänstern, genom sin censurvurm och politiska kravbild utgör själva antitesen till framåtskridande och originalitet.

”Futurister som vill tillbaka till ursprunget”

Lilou & John kan inte betecknas som några bakåtsträvare. Vid ett tillfälle har de titulerat sig som futurister som vill tillbaka till ursprunget. En balans tycks vara idealet. – Idé- och teknikutveckling är nödvändigt för varje samhälle och varje individ, men också att behålla kontakten med de starkaste rötterna, säger John. Centrala progressiva ideal av i dag verkar alltså inte vara bandets melodi, och återigen sticker de ut hakan i ett infekterat ämne: – Vad beträffar manlighet och kvinnlighet överlag anser vi att pojkar ska växa upp och bli män och flickor ska växa upp och bli kvinnor, säger Lilou. På frågan om antinormativitet, som numera nått en nästan akademisk position i samfundet, låter Lilou & John hälsa: – Nya Tider är väl lite av arketypen för relevant normkritik.