Image may be NSFW.
Clik here to view.
Ändå har hon bemötts med närmast vördnad av myndigheter, tidningar och TV – inklusive ”SD-ätaren” Skavlan.Ändå har hon bemötts med närmast vördnad av myndigheter, tidningar och TV – inklusive ”SD-ätaren” Skavlan. Sundberg är långt ifrån det enda barn av efterkrigsgenerationen som gått vilse i sitt sökande efter ”en djupare mening med livet”. Många ungdomar har revolterat på grund av föräldragenerationens inrättande av sina liv till det materiella och ytliga. Allt för många har ägnat sig åt droger i förhoppning om att uppleva något ”mer” – en flykt som i de flesta fall lett till deras undergång. Anna Sundberg närde en fascination och åtrå till män med exotisk utstrålning och mörka ögon, varför hennes vägar blev annorlunda. Vid 1990-talets början i Lund, dit hon sökt sig, hade redan embryon till islamistiska terroriströrelser etablerat sig. I denna miljö förlorade sig Sundberg och hennes vägval förde henne allt djupare in i fundamentalismen och de religiösa krigarnas värld. Att inte omgivningen – föräldrar, vänner och myndigheter – reagerade på naiviteten och ansvarslösheten hos Sundberg och de kvinnor i hennes situation som också konverterade till islam, beror på samma flathet och politiskt korrekta ängslighet som i dag riskerar att leda till en katastrof för Sverige. Abu Omar, terroristen som stred för GIA i Algeriet, var nära vän till Anna Sundberg från tiden i Lund. När han greps för flera år sedan framkom att han också varit bosatt i Kävlinge kommun. Undertecknad ställde då i kommunfullmäktige frågan huruvida Kävlinges skattebetalare finansierat dennes tillvaro och terrorverksamhet. Svaret från hycklarna i fullmäktiges övriga partier blev det sedvanliga: – Socialtjänstens ärenden är sekretessbelagda /…/ Dessutom tar vi demokratiska partier avstånd från den rasism som Kenneth Sandberg ger uttryck för genom sin interpellation. Man baxnar. Situationen i dagens ”Absurdistan”, som jag kallar vårt land, illustreras bland annat av det sätt som Sundberg och hennes historia bemöts; boken med hennes berättelse lanseras via veckotidningsreportage och TV-soffor som en intressant ”upplevelse-underhållning”, där man nu gullar med den avhoppade jihadisten. Inget ifrågasättande eller problematiserande av det hon gjort sig skyldig och medverkat till framkommer från det offentliga Sverige. Inte ens tillstymmelsen till befogat moraliserande antyds över det hon utsatt sina fyra barn för. Istället lyfts hennes ”mod” fram, då hon trots allt hon upplevt och varit utsatt för – jag skulle snarare kalla det hennes egna val och prioriteringar – lämnat den muslimska tron. Hon har nu skaffat sig en lärarutbildning och vi förväntas tryggt kunna anförtro henne våra barn i skolan. Sundbergs äventyrligheter kunde mycket väl ha kostat henne själv och barnen livet. Det är dock värre än så. Konsekvenserna av hennes såväl passiva som aktiva stöd åt den islamistiska terrorismen har de facto kostat ett stort antal liv ute i världen – och kommer troligtvis att fortsätta skörda offer – på sikt även i Sverige. Den man hon levde med är i dag internationellt efterlyst för terrorism. Att hon mot bakgrund av detta inte ställs till svars i Sverige – vare sig rättsligt eller i den samhälleliga debatten – är absurt och upprörande. Om inte annat så borde hennes bedrägliga utnyttjande av bidrags- och biståndssystemen rendera henne anmälningar och dryga återbetalningskrav. Dels de sjuk- och arbetslöshetsbidrag som hon och svärmen runt henne levt på, dels kostnaderna för framfödseln av förväntade jihadkrigare, vilket var anledningen till att hon så frekvent återvände till svenska kvinnokliniker. Sist men inte minst borde hon betala tillbaka de utgifter som svenska UD och diverse konsulat haft när man assisterat henne runt om i krigshärdarna. Sundberg säger sig nu ha vunnit insikt och därmed fjärmat sig från de destruktiva och samhällsfarliga ideologierna. Bedyrar därtill att hon i dag aldrig skulle kunna engagera sig i någon som helst form av extremism. Ett mått på hur grund denna hennes ”nya insikt” i verkligheten är återspeglas emellertid i det förhållandet att hon nu engagerat sig politiskt i – hör och häpna – Miljöpartiet! Det parti som mer än något annat verkar för islamisering och kalifatens expansion genom sina politiskt extrema krav på gränsernas upphävande i Sverige och Europa. Summa summarum: ”Sverige är fantastiskt!” – och detta är något man i hela vår omvärld skakar bekymrat på huvudet eller skrattar åt.