![]()
Under våren gav AlternaMedia förlag (som också ger ut Nya Tider) ut Henrik Paetaus bok Sverige – Den märkliga grannen i väster, som innehåller en samling betraktelser över Sverige och det av politiskt korrekthet så präglade samhället. Författaren berättar att det främst var läsarreaktionerna som bidrog till att samla sina tankar i en bok.
– Den bild jag hade av Sverige, svensk politik och svenskt samhällsliv förändrades drastiskt från och med maj 2009, då jag på ort och ställe började följa dagspolitiken. Osökt jämför man sina iakttagelser med erfarenheter från sitt hemland och andra länder i Europa, där man bott ett antal år. I mitt fall Finland, Frankrike och Estland. Sverige kom för mig att framstå som annorlunda i många avseenden.
[caption id="attachment_75626" align="alignright" width="225"]
![]()
Henrik Paetau är filosofie magister med ämneskombinationen fransk filologi och finska språket. Han är pensionerad rektor och språklärare som i sitt huvudämne fransk filologi även har undervisat vid Helsingfors universitet i Finland och Tartu universitet i Estland. Foto: Privat[/caption]
Jag ville sortera mina intryck, samla dem och skriva ned dem och beskriva mina reaktioner i krönikor och artiklar. Den respons jag fick inspirerade mig att redigera mina observationer i en fortlöpande journal som blev boken Sverige – Den märkliga grannen i väster.
NyT: På vilket sätt tror du att du ser Sverige annorlunda än infödda svenskar?
– Självklart ger ett externt perspektiv en helt annan bild av ett objekt än den som gestaltas av en ”insider”. Svenskarna har sina givetvis sinsemellan olika uppfattningar om Sverigebilden utomlands. Gemensamt för dem är likväl att de bygger på avsiktliga föreställningar om Sverigebilden, exempelvis om hur utländska medier borde uppfatta deras land. Däremot reagerar utländska bedömare inte utifrån de svenska politikernas intentioner och förväntningar, utan utifrån den effekt de svenska politikernas uttalanden, beslut och handlingar har på dem som har en annorlunda referensram.
NyT: Tror du att man generellt betraktar Sverige som du gör från Finland?
– Jag inte bara tror, utan vet att man generellt reagerar såsom jag beskriver det i min bok. Man anser att Sverige i sin kritik av länder och regeringar som inte delar de svenska socialdemokratiska värderingarna överreagerar och brister i respekt. Men det känns genant och oartigt till och med för finländare som är kända för sin rättframhet, att rent ut säga vad man tycker om denna besserwisserattityd.
Henrik Paetau har hela livet följt hur det svenska samhället och politiken förändrats genom åren. Och visst finns det något genuint svenskt, menar han.
– I min bakgrund finns mina positiva barndomsminnen av Sverige, en solidaritet med Finland som jag minns genom de paket med livsmedel, produkter och förnödenheter som vi mottog under de svåra efterkrigsåren. Till den bakgrunden hör likaså Sveriges historia som under min skoltid upptog det mesta av skolans läroplan i historia.
Undervisningen i modersmålet och litteraturen i de svenskspråkiga skolorna gav oss Sveriges hela rika historia i litteratur och kultur. De svenska dagstidningar vi under min uppväxttid prenumererade på, höll mig à jour med det svenska samhället, idrotten och underhållningen som var av hög kvalitet. Jag kan inte annat än beklaga och förvåna mig över att dessa traditioner i dagens Sverige ringaktas av många politiker och påverkare. Sverige har minsann ett värdefullt typiskt svenskt kulturarv att hålla fast vid.
Det var chockande att höra en borgerlig statsminister och en socialdemokratisk oppositionsledare hävda att det typiskt svenska inte är någonting annat än rent barbari och töntigheter. Dessa uttalanden av Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin borde inspirera svenskarna i gemen att protestera mot en sådan självförnekelse.
Hans tidigare arbete som rektor på en skola i Finland, där han fick ordning på en stökig situation genom att engagera elever och föräldrar, gör att han har en hel del att säga även om den svenska skolan och dess arbetssätt. Också hans tid i Paris, där han tjänstgjorde som attaché vid militäravdelningen inom ramen för Huvudstabens underrättelseavdelning och Finlands försvarsministerium, gav honom en god inblick i det franska undervisningsarbetet.
En av de frågor som får stort utrymme i boken är naturligt nog invandringspolitiken och det segregerade samhälle den har resulterat i. Temat kommer igen i många olika samhällsaspekter som avhandlas i boken.
– Den som inte ser invandringens konsekvenser i hela samhället och alla dess institutioner går nog omkring med skygglappar och öronproppar. Ingenting blir bättre av att man förnekar verkligheten.
Författaren anser att politikerna bär skulden till de stora integrationsproblemen och att de gör allt för att stoppa en fri debatt så att deras skuld inte hamnar i strålkastarljuset.
– Att kritisera en fullständigt misslyckad och vanskött invandringspolitik är att kritisera svenska regeringar och svenska politiker, märk väl, inte att ogilla och beskylla invandrarna som personer eller folkgrupp! Då regeringen varken förberett kommunerna eller invandrarna, vars integration borde ha inletts redan i dessas hemländer, har de ansvariga politikerna bäddat för kaos och konfrontation mellan olika kulturer.
Självfallet vill man inte vidkännas detta, utan söker i stället syndabockar att kasta ut för att nagelfaras och anklagas för rasism av beredvilliga medier. Här bedriver det vänsterliberala etablissemanget i det närmaste hets mot en betydande del av befolkningen, vars yttrande- och åsiktsfrihet misstänkliggörs och motarbetas på alla upptänkliga sätt.
NyT: Du behandlar även kriminalitet och i synnerhet gängkriminalitet. Vad drar du för slutsatser i boken?
– De slutsatser jag drar är att man måste kunna hålla två saker i huvudet samtidigt. Polisen och rättsväsendet måste få mandat att ta i med hårdhandskarna och sätta sig i respekt i synnerhet hos de unga brottslingar som utnyttjar och utnyttjas av daltandet i Sverige. Så länge de unga inte är straffmyndiga i samma utsträckning som i de flesta andra länder, utnyttjas de av gängledarna till att utföra grova brott för vilka vuxna förövare skulle dömas till strängare straff.
När man påtalar detta missförhållande, värjer regeringsansvariga politiker sig genom att skylla på lagen. Att riksdagsledamöter med justitieministern i spetsen, som är invalda i landets lagstiftande organ, Sveriges riksdag, inte gör sitt jobb, utan skyller ifrån sig är skandalöst.
Det märks även i dagens samhälle att Sverige och Finland en gång varit ett och samma rike, men de har sedan delvis valt och delvis av ödet letts in på olika vägar.
– I min bok redogör jag för likheter i Sveriges och Finlands lagstiftning. Dessa kommer sig av att Sveriges rikes lag från 1734 huvudsakligen ligger till grund för båda ländernas lagstiftning. I boken tar jag även upp fall där tillämpning och tolkning av samma lag leder till olika påföljder i våra länder, inte minst vad gäller synen på skolmobbning, unga delinkventer och utvisning av kriminella som återfaller i grov brottslighet.
En av de stora skillnaderna är förstås att Finland inte haft någon utomeuropeisk invandring att tala om. Enligt Paetau är det inte främst något man valt själv.
– Invandringen har vitt skilda traditioner i Sverige och Finland. Efter de tunga krigsåren var man i Finland sysselsatt med att integrera de finländare som måste överge sina hem till följd av landavträdelser till Sovjetunionen. Landets kapacitet att ta emot invandrare från främmande länder var för långa tider nollställd.
Politisk korrekthet finns även i Finland, enligt författaren, men det ser delvis annorlunda ut och är inte lika stark.
– Då den politiska korrektheten tillåts gå för långt, eller avsiktligt används för att tjäna uppenbara politiska syften, urartar den och leder enligt fenomenets kritiker till drastiska förändringar i ett folks nationalkaraktär, en ”folksjukdom” säger de som går längst i sin kritik. Det finns nog många finländare som jämför Sverige och Finland mot bakgrunden av den politiska korrekthetens olika former och avarter i våra länder.
Det finns i dag ett antal författare som berört Sveriges problem ur en politiskt inkorrekt synvinkel, men ingen har analyserat situationen ur ett utanförperspektiv. Henrik Paetau har en unik möjlighet, med ena foten i Sverige och den andra i utlandet.
NyT: Slutligen, varför ska man läsa din bok?
– Jag har ju pekat på en hel del företeelser i svensk politik och svenskt samhällsliv från ett externt perspektiv. Just den infallsvinkeln borde intressera, aktivera och utmana svenska läsare på deras hemmaplan. Det mest uttömmande svaret på din sista fråga får du, om du läser min bok.
Boken kan köpas på
alternamedia.se
Henrik Paetau är filosofie magister med ämneskombinationen fransk filologi och finska språket. Han är pensionerad rektor och språklärare som i sitt huvudämne fransk filologi även har undervisat vid Helsingfors universitet i Finland och Tartu universitet i Estland. Foto: Privat[/caption]
Jag ville sortera mina intryck, samla dem och skriva ned dem och beskriva mina reaktioner i krönikor och artiklar. Den respons jag fick inspirerade mig att redigera mina observationer i en fortlöpande journal som blev boken Sverige – Den märkliga grannen i väster.
NyT: På vilket sätt tror du att du ser Sverige annorlunda än infödda svenskar?
– Självklart ger ett externt perspektiv en helt annan bild av ett objekt än den som gestaltas av en ”insider”. Svenskarna har sina givetvis sinsemellan olika uppfattningar om Sverigebilden utomlands. Gemensamt för dem är likväl att de bygger på avsiktliga föreställningar om Sverigebilden, exempelvis om hur utländska medier borde uppfatta deras land. Däremot reagerar utländska bedömare inte utifrån de svenska politikernas intentioner och förväntningar, utan utifrån den effekt de svenska politikernas uttalanden, beslut och handlingar har på dem som har en annorlunda referensram.
NyT: Tror du att man generellt betraktar Sverige som du gör från Finland?
– Jag inte bara tror, utan vet att man generellt reagerar såsom jag beskriver det i min bok. Man anser att Sverige i sin kritik av länder och regeringar som inte delar de svenska socialdemokratiska värderingarna överreagerar och brister i respekt. Men det känns genant och oartigt till och med för finländare som är kända för sin rättframhet, att rent ut säga vad man tycker om denna besserwisserattityd.
Henrik Paetau har hela livet följt hur det svenska samhället och politiken förändrats genom åren. Och visst finns det något genuint svenskt, menar han.
– I min bakgrund finns mina positiva barndomsminnen av Sverige, en solidaritet med Finland som jag minns genom de paket med livsmedel, produkter och förnödenheter som vi mottog under de svåra efterkrigsåren. Till den bakgrunden hör likaså Sveriges historia som under min skoltid upptog det mesta av skolans läroplan i historia.
Undervisningen i modersmålet och litteraturen i de svenskspråkiga skolorna gav oss Sveriges hela rika historia i litteratur och kultur. De svenska dagstidningar vi under min uppväxttid prenumererade på, höll mig à jour med det svenska samhället, idrotten och underhållningen som var av hög kvalitet. Jag kan inte annat än beklaga och förvåna mig över att dessa traditioner i dagens Sverige ringaktas av många politiker och påverkare. Sverige har minsann ett värdefullt typiskt svenskt kulturarv att hålla fast vid.
Det var chockande att höra en borgerlig statsminister och en socialdemokratisk oppositionsledare hävda att det typiskt svenska inte är någonting annat än rent barbari och töntigheter. Dessa uttalanden av Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin borde inspirera svenskarna i gemen att protestera mot en sådan självförnekelse.
Hans tidigare arbete som rektor på en skola i Finland, där han fick ordning på en stökig situation genom att engagera elever och föräldrar, gör att han har en hel del att säga även om den svenska skolan och dess arbetssätt. Också hans tid i Paris, där han tjänstgjorde som attaché vid militäravdelningen inom ramen för Huvudstabens underrättelseavdelning och Finlands försvarsministerium, gav honom en god inblick i det franska undervisningsarbetet.
En av de frågor som får stort utrymme i boken är naturligt nog invandringspolitiken och det segregerade samhälle den har resulterat i. Temat kommer igen i många olika samhällsaspekter som avhandlas i boken.
– Den som inte ser invandringens konsekvenser i hela samhället och alla dess institutioner går nog omkring med skygglappar och öronproppar. Ingenting blir bättre av att man förnekar verkligheten.
Författaren anser att politikerna bär skulden till de stora integrationsproblemen och att de gör allt för att stoppa en fri debatt så att deras skuld inte hamnar i strålkastarljuset.
– Att kritisera en fullständigt misslyckad och vanskött invandringspolitik är att kritisera svenska regeringar och svenska politiker, märk väl, inte att ogilla och beskylla invandrarna som personer eller folkgrupp! Då regeringen varken förberett kommunerna eller invandrarna, vars integration borde ha inletts redan i dessas hemländer, har de ansvariga politikerna bäddat för kaos och konfrontation mellan olika kulturer.
Självfallet vill man inte vidkännas detta, utan söker i stället syndabockar att kasta ut för att nagelfaras och anklagas för rasism av beredvilliga medier. Här bedriver det vänsterliberala etablissemanget i det närmaste hets mot en betydande del av befolkningen, vars yttrande- och åsiktsfrihet misstänkliggörs och motarbetas på alla upptänkliga sätt.
NyT: Du behandlar även kriminalitet och i synnerhet gängkriminalitet. Vad drar du för slutsatser i boken?
– De slutsatser jag drar är att man måste kunna hålla två saker i huvudet samtidigt. Polisen och rättsväsendet måste få mandat att ta i med hårdhandskarna och sätta sig i respekt i synnerhet hos de unga brottslingar som utnyttjar och utnyttjas av daltandet i Sverige. Så länge de unga inte är straffmyndiga i samma utsträckning som i de flesta andra länder, utnyttjas de av gängledarna till att utföra grova brott för vilka vuxna förövare skulle dömas till strängare straff.
När man påtalar detta missförhållande, värjer regeringsansvariga politiker sig genom att skylla på lagen. Att riksdagsledamöter med justitieministern i spetsen, som är invalda i landets lagstiftande organ, Sveriges riksdag, inte gör sitt jobb, utan skyller ifrån sig är skandalöst.
Det märks även i dagens samhälle att Sverige och Finland en gång varit ett och samma rike, men de har sedan delvis valt och delvis av ödet letts in på olika vägar.
– I min bok redogör jag för likheter i Sveriges och Finlands lagstiftning. Dessa kommer sig av att Sveriges rikes lag från 1734 huvudsakligen ligger till grund för båda ländernas lagstiftning. I boken tar jag även upp fall där tillämpning och tolkning av samma lag leder till olika påföljder i våra länder, inte minst vad gäller synen på skolmobbning, unga delinkventer och utvisning av kriminella som återfaller i grov brottslighet.
En av de stora skillnaderna är förstås att Finland inte haft någon utomeuropeisk invandring att tala om. Enligt Paetau är det inte främst något man valt själv.
– Invandringen har vitt skilda traditioner i Sverige och Finland. Efter de tunga krigsåren var man i Finland sysselsatt med att integrera de finländare som måste överge sina hem till följd av landavträdelser till Sovjetunionen. Landets kapacitet att ta emot invandrare från främmande länder var för långa tider nollställd.
Politisk korrekthet finns även i Finland, enligt författaren, men det ser delvis annorlunda ut och är inte lika stark.
– Då den politiska korrektheten tillåts gå för långt, eller avsiktligt används för att tjäna uppenbara politiska syften, urartar den och leder enligt fenomenets kritiker till drastiska förändringar i ett folks nationalkaraktär, en ”folksjukdom” säger de som går längst i sin kritik. Det finns nog många finländare som jämför Sverige och Finland mot bakgrunden av den politiska korrekthetens olika former och avarter i våra länder.
Det finns i dag ett antal författare som berört Sveriges problem ur en politiskt inkorrekt synvinkel, men ingen har analyserat situationen ur ett utanförperspektiv. Henrik Paetau har en unik möjlighet, med ena foten i Sverige och den andra i utlandet.
NyT: Slutligen, varför ska man läsa din bok?
– Jag har ju pekat på en hel del företeelser i svensk politik och svenskt samhällsliv från ett externt perspektiv. Just den infallsvinkeln borde intressera, aktivera och utmana svenska läsare på deras hemmaplan. Det mest uttömmande svaret på din sista fråga får du, om du läser min bok.
Boken kan köpas på alternamedia.se