![]()
Elon Musks liv lämpar sig ganska bra som en berättelse, som en biografi, en ”levnadssaga” som det hette förr. Vilken tur då att Ashlee Vance skrivit en sådan berättelse, en sådan biografi över Musk, betitlad Elon Musk – Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk framtid.
Boken berättar tämligen rakt om Elon Musks liv. Han föddes 1971 i Sydafrika; fadern var en vit sydafrikan, modern hade kanadensiskt påbrå. Via denna senare härstamning kunde Musk med tiden flytta till Kanada och sedan USA. Vid University of Pennsylvania tog han i mitten av 1990-talet examina i både ekonomi och fysik. Vid denna tid drog it-vågen igång; med en smärre förmögenhet Musk nu skapade sig kunde han starta ett bolag som senare blev PayPal. Som störste delägare blev Musk tämligen rik när eBay köpte PayPal år 2002.
[caption id="attachment_69216" align="alignnone" width="585"]
![]()
SpaceX DM-1 innan start. Musk (längst till vänster) med anställda från NASA, Mars 2019, Foto: NASA/Joel Kowsky[/caption]
Med sina rikedomar satsade Musk nu på tre parallella företag: 100 miljoner dollar lades på SpaceX, 70 miljoner på Tesla och 10 miljoner i SolarCity. SpaceX var för sin del ett företag för både tillverkning av och uppskjutning av rymdraketer, med det ultimata målet att göra en expedition till Mars. Tesla var ett elbilsföretag. Och SolarCity satsade på solenergi.
Efter några tuffa år blev alla tre företagen framgångsrika. Om vi koncentrerar oss på SpaceX och Tesla så kan det sägas att de är rätt unika. Gällande SpaceX så har ännu ingen privat entreprenör lyckats med att både bygga, och reguljärt skjuta upp rymdfarkoster, och få det att löna sig. Musk har här konkurrerat med företagsjättar som Boeing och Lockheed Martin samt rymdföretag i regi av Ryssland och Kina. Det är sannerligen en jättarnas kamp, David mot Goliat. Därtill återanvänder Musk sina raketer; alla andra, från Nasa till ryssar, satsar huvudsakligen på att skjuta upp och sedan, efter fullgjort uppdrag, kassera sina raketer och kapslar. Musk har egenheten att, efter uppdragen, ta ner sina farkoster i precisionslandningar för att helt kunna återanvända dem.
Vad gäller Tesla så har man lyckats lansera flera elbilar som visserligen är dyra i inköp, men som har samma eller bättre prestanda som fossilbränslebilar och samtidigt är mycket billigare i drift. Tesla värderades vid den tid Vance bok skrevs i klass med bilföretaget Mazda. Det är imponerande, sett i perspektivet hur svårt det varit för nya amerikanska bilföretag att etablera sig. Det senast startade, ännu produktiva amerikanska bilföretaget är Chrysler, startat 1925.
Som sagt har Musk studerat både ekonomi och fysik. Han är inte bara en rik man som säger åt ingenjörer att bygga en raket åt honom. Han är själv ingenjör och förstår detta med konstruktion, med alla dess aspekter såsom produktens funktion, uthållighet, hanterlighet och så vidare. Och hans studier i nationalekonomi gjorde att han alltid tänkte på lönsamheten i de projekt han fick idéer till.
[caption id="attachment_69218" align="alignnone" width="585"]
![]()
SpaceX Dragon dockar med den internationella rymdstationen. Bild: SpaceX.[/caption]
Allt detta framgår av Vance bok och man kan, likt författaren, hysa en viss beundran för Musk. Nåväl, Musk kanske inte har så värst originella åsikter om kultur och religion, och han kanske inte har samma talang som Steven Jobs i att hålla tal och göra PR, i detta att vara en offentlig person som folk kan relatera till – men det är oväsentligt. Ty när det kommer till den produktions- och företagsmässiga kritan har Musk levererat, han har skapat något stort i branscher som under 2000-talet verkat hopplösa för nyskapande: elbilar och rymdfart. Som alla vet är det internetapplikationer som skapat de senaste storföretagen; Google, Facebook etc. Musk har gentemot detta en nygammal framtoning: Satsning på solida ingenjörsprodukter, tillverkade i USA. Det nya är att fullända elbilstekniken i en tid när ingen annan satsat stort på den. Samt att, på rymdsidan, hävda att mänskligheten bör resa till Mars för att kolonisera den och bli bofast där.
Människan ska inte vara en art hänvisad till bara en planet. Nej, hon ska bli en multiplanetär art, a multiplanet species. Detta anser Musk. Ingen annan industriell tungviktare står i dag upp och säger något liknande. Visst finns visionärer och klubbar som forskar i sådant som hur långvarig vistelse i kallt ökenklimat påverkar den mänskliga organismen, forskning med framtida tillämpning på en Marsexpedition. Musk kontaktade dem i början av sin rymdforskningskarriär. Men han går längre än dem genom att ha byggt vad som troligen kan bli ett skepp för Marsfärd, Dragon.
Men man ska kanske inte vänta sig för mycket av detta. Att åka till Mars, stanna och ta prover och återvända är teoretiskt möjligt. Även längre uppehåll samt så kallad terraforming, det vill säga att omforma planeten för människans behov, främst genom att skapa ett magnetfält, en atmosfär och så vidare. Även detta kan teoretiskt göras. Men tillåter dagens politiker att en privat uppstickare som Musk drar åstad och gör detta? Det är tveksamt. Dagens politiker saknar nog vision och vilja för något så ambitiöst.
Det må vara. Men visst är samtiden, och framtiden, spännande när man vet att där finns folk som Musk. Han är som hämtad ur en sci-fi roman. Något av en verklighetens David D. Harriman, så som Heinlein berättade om honom 1951.
Jag tänker här på Mannen som sålde månen, Heinleins långnovell om hur en privat entreprenör organiserar den första färden till månen. Intressant i den berättelsen var att entreprenören, Harriman själv, aldrig åkte till månen. Som företagsledare var han för värdefull för det. I den verkliga världen har Musk för sin del gjort ett liknande yttrande, i termer av att det är oviktigt om han själv får åka ut i rymden. Det viktiga är att möjliggöra det för mänskligheten i stort.
Detta läser vi i Vance bok och som helhet är detta en klart godkänd biografi. Man får veta allt om ingenjören, visionären och människan Musk, allt med noggrann dokumentation och berättat i en hyfsat läsbar stil. Det är, kan man säga, en verklighetsbaserad hjältesaga av 2000-talssnitt vi får oss till livs, en saga om en faustisk människa, en människa som bara kan tänkas inom den faustiska, västerländska kulturens ramar, den kultur som dominerar världen med sitt tekniska kunnande, sin vetenskapliga nyfikenhet och sin företagskultur. Detaljer åsido är denna faustiska kultur en skapelse av folk med europeiskt påbrå och något att vara stolt över.
Detta är en hjältesaga – och hjältesagor, i vilken form som helst, är vi sannerligen inte bortskämda med i dag.
SpaceX DM-1 innan start. Musk (längst till vänster) med anställda från NASA, Mars 2019, Foto: NASA/Joel Kowsky[/caption]
Med sina rikedomar satsade Musk nu på tre parallella företag: 100 miljoner dollar lades på SpaceX, 70 miljoner på Tesla och 10 miljoner i SolarCity. SpaceX var för sin del ett företag för både tillverkning av och uppskjutning av rymdraketer, med det ultimata målet att göra en expedition till Mars. Tesla var ett elbilsföretag. Och SolarCity satsade på solenergi.
Efter några tuffa år blev alla tre företagen framgångsrika. Om vi koncentrerar oss på SpaceX och Tesla så kan det sägas att de är rätt unika. Gällande SpaceX så har ännu ingen privat entreprenör lyckats med att både bygga, och reguljärt skjuta upp rymdfarkoster, och få det att löna sig. Musk har här konkurrerat med företagsjättar som Boeing och Lockheed Martin samt rymdföretag i regi av Ryssland och Kina. Det är sannerligen en jättarnas kamp, David mot Goliat. Därtill återanvänder Musk sina raketer; alla andra, från Nasa till ryssar, satsar huvudsakligen på att skjuta upp och sedan, efter fullgjort uppdrag, kassera sina raketer och kapslar. Musk har egenheten att, efter uppdragen, ta ner sina farkoster i precisionslandningar för att helt kunna återanvända dem.
Vad gäller Tesla så har man lyckats lansera flera elbilar som visserligen är dyra i inköp, men som har samma eller bättre prestanda som fossilbränslebilar och samtidigt är mycket billigare i drift. Tesla värderades vid den tid Vance bok skrevs i klass med bilföretaget Mazda. Det är imponerande, sett i perspektivet hur svårt det varit för nya amerikanska bilföretag att etablera sig. Det senast startade, ännu produktiva amerikanska bilföretaget är Chrysler, startat 1925.
Som sagt har Musk studerat både ekonomi och fysik. Han är inte bara en rik man som säger åt ingenjörer att bygga en raket åt honom. Han är själv ingenjör och förstår detta med konstruktion, med alla dess aspekter såsom produktens funktion, uthållighet, hanterlighet och så vidare. Och hans studier i nationalekonomi gjorde att han alltid tänkte på lönsamheten i de projekt han fick idéer till.
[caption id="attachment_69218" align="alignnone" width="585"]
SpaceX Dragon dockar med den internationella rymdstationen. Bild: SpaceX.[/caption]
Allt detta framgår av Vance bok och man kan, likt författaren, hysa en viss beundran för Musk. Nåväl, Musk kanske inte har så värst originella åsikter om kultur och religion, och han kanske inte har samma talang som Steven Jobs i att hålla tal och göra PR, i detta att vara en offentlig person som folk kan relatera till – men det är oväsentligt. Ty när det kommer till den produktions- och företagsmässiga kritan har Musk levererat, han har skapat något stort i branscher som under 2000-talet verkat hopplösa för nyskapande: elbilar och rymdfart. Som alla vet är det internetapplikationer som skapat de senaste storföretagen; Google, Facebook etc. Musk har gentemot detta en nygammal framtoning: Satsning på solida ingenjörsprodukter, tillverkade i USA. Det nya är att fullända elbilstekniken i en tid när ingen annan satsat stort på den. Samt att, på rymdsidan, hävda att mänskligheten bör resa till Mars för att kolonisera den och bli bofast där.
Människan ska inte vara en art hänvisad till bara en planet. Nej, hon ska bli en multiplanetär art, a multiplanet species. Detta anser Musk. Ingen annan industriell tungviktare står i dag upp och säger något liknande. Visst finns visionärer och klubbar som forskar i sådant som hur långvarig vistelse i kallt ökenklimat påverkar den mänskliga organismen, forskning med framtida tillämpning på en Marsexpedition. Musk kontaktade dem i början av sin rymdforskningskarriär. Men han går längre än dem genom att ha byggt vad som troligen kan bli ett skepp för Marsfärd, Dragon.
Men man ska kanske inte vänta sig för mycket av detta. Att åka till Mars, stanna och ta prover och återvända är teoretiskt möjligt. Även längre uppehåll samt så kallad terraforming, det vill säga att omforma planeten för människans behov, främst genom att skapa ett magnetfält, en atmosfär och så vidare. Även detta kan teoretiskt göras. Men tillåter dagens politiker att en privat uppstickare som Musk drar åstad och gör detta? Det är tveksamt. Dagens politiker saknar nog vision och vilja för något så ambitiöst.
Det må vara. Men visst är samtiden, och framtiden, spännande när man vet att där finns folk som Musk. Han är som hämtad ur en sci-fi roman. Något av en verklighetens David D. Harriman, så som Heinlein berättade om honom 1951.
Jag tänker här på Mannen som sålde månen, Heinleins långnovell om hur en privat entreprenör organiserar den första färden till månen. Intressant i den berättelsen var att entreprenören, Harriman själv, aldrig åkte till månen. Som företagsledare var han för värdefull för det. I den verkliga världen har Musk för sin del gjort ett liknande yttrande, i termer av att det är oviktigt om han själv får åka ut i rymden. Det viktiga är att möjliggöra det för mänskligheten i stort.
Detta läser vi i Vance bok och som helhet är detta en klart godkänd biografi. Man får veta allt om ingenjören, visionären och människan Musk, allt med noggrann dokumentation och berättat i en hyfsat läsbar stil. Det är, kan man säga, en verklighetsbaserad hjältesaga av 2000-talssnitt vi får oss till livs, en saga om en faustisk människa, en människa som bara kan tänkas inom den faustiska, västerländska kulturens ramar, den kultur som dominerar världen med sitt tekniska kunnande, sin vetenskapliga nyfikenhet och sin företagskultur. Detaljer åsido är denna faustiska kultur en skapelse av folk med europeiskt påbrå och något att vara stolt över.
Detta är en hjältesaga – och hjältesagor, i vilken form som helst, är vi sannerligen inte bortskämda med i dag.