![]()
Jag har arbetat som kursledare under många år, och kursernas avslutningsträffar skulle alltid ske hemma hos någon av deltagarna. Vilken glädje och stolthet de upplevde över att få ta emot gäster. ”Så här bor jag!” sa de och så visades man runt. Sedan satte sig samtliga ner för att avnjuta något hembakat. Jag har fått se många fina hem under alla år.
Under den här coronatiden vet jag att många saknar hembjudningarna, men istället får man möjlighet att börja vårda sitt hem. Många arbetar hemifrån och samtidigt finns ofta tiden där för att se över sitt kök, vardagsrum eller vilket annat rum som helst. Man börjar baka och laga mat från grunden. Plötsligt märker man att man kan mer än man trodde. Barnen kan få mer uppmärksamhet. Tillsammans rensar man i garderober och skåp och lämnar till Second Hand.
När jag går ut med min vovve förvånas jag över hur många nya uteplatser som snickras ihop, hur många nya potatis- och grönsaksland som ser dagens ljus och vilken fantastisk fantasirikedom som flödar över blomsterarrangemangen på balkongerna.
[caption id="attachment_67178" align="alignnone" width="585"]
![]()
Måltidsgemenskapen har i alla tider varit betydelsefull. Alla viktiga förbund ingicks i samband med en måltid till exempel bröllop. Hemmets måltider visar att familjesammanhållningen är värdefull. Gemenskapen förnyas vid varje måltid. Carl Larssons målning Frukost under stora björken, 1896.[/caption]
Jag har mött människor som för ett halvår sedan stönat högljutt och beklagat sig över att de måste städa eller, ack ve och fasa, vara hemma en vecka på semestern. Nu tycker dessa människor att det är så roligt att ”pyssla och greja” där hemma.
Under ett par årtionden, från 1960-talet och framåt, blev det lite fult att ta hand om hemmet. Men husmödrarna och hemmet hade sina försvarare. Det visades husmodersfilmer på biograferna. Husmödrarna var mästare i hushållning på alla plan. Men från samhällets sida växte kraven på att alla, både män och kvinnor, skulle arbeta utanför hemmet. När jag gick i skola på 1970-talet hade vi Hemkunskap på schemat.
Jag kommer ihåg mycket av det jag lärde mig och det var bra saker. Men att göra karriär som hemmafru var ju inte något man skulle sträva efter i Sverige. Husmor försvann från hemmet och det kom ingen annan istället. Det blev tomt. På 2000-talet skenade det hemmafientliga tåget fullständigt tills det fick ett tvärstopp på grund av ett ettrigt virus från Kina. Men låt oss nu ta en tripp tillbaka i historien och se vad hemmet har varit och vad det kan bli igen.
Visst har ni väl hört talesätten ”Mitt hem är min borg” och ”Egen härd är guld värd”? Hemmet står för trygghet. Förr var det platsen där allt som behövdes för livets uppehälle fanns. På härden lagade man mat och bakade bröd. Elden spred värme, ljus och beskydd. Trygghet var att kunna stänga en dörr och markera att det fanns en gräns mot yttervärlden. Den här gränsen är viktig för oss i dag. Vem som helst får inte kliva över den.
Innanför dörren befinner man sig hos någon annan. Då är man en gäst som ska ta sedan dit man kommer och visa respekt, och ingen kliver över en tröskel om man inte blivit inbjuden att göra det. Hemma kan vi slappna av från omvärldens krav. Hemmet ska vara ett stöd för dess invånare.
[caption id="attachment_67179" align="alignnone" width="585"]
![]()
Man måste lyssna till latmasken inom sig och vila när det behövs. Livet består av både arbete och vila. Målningen Lathörnet av Carl Larsson.[/caption]
I hemmet samlades man för att äta, bli sedd och hörd. Här utfördes arbeten som handlade om att klara tillvaron, det syddes, stickades och kardades ull. Man lappade och lagade allt från kläder till skor. Här bevarades kultur, traditioner, seder, bruk och tro. Man ägnade sig åt högläsning, berättade och uppfostrade. Hemmet var platsen för omvårdnad och kärlek.
I hemmet måste det också finnas regler som ska följas och respekteras för att alla ska kunna må bra. Bröt man mot dessa regler kunde det få allvarliga konsekvenser. Att bli förvisad från hemmet var bland det värsta som kunde drabba en människa. Ödelades hemmet slogs människors liv i spillror. Därför ödeläggs hem i krig. Totalitära regimer slår sönder hem och familjer. Människor som kommer från trasiga hem mår ofta väldigt dåligt. De har blivit berövade den fundamentala omsorgen och kärleken och det skapar bara elände. Trasiga och vilsna människor är lätta att styra och påverka. Hemmet har alltid varit tänkt att stå för det goda.
Där ska människor växa och utvecklas till trygga, unika personer med särskilda gåvor som kan ta ansvar och visa hänsyn. Det behövs trygga människor i samhället. Vi kan åter låta hemmet få den betydande roll som det alltid har haft.
Måltidsgemenskapen har i alla tider varit betydelsefull. Alla viktiga förbund ingicks i samband med en måltid till exempel bröllop. Hemmets måltider visar att familjesammanhållningen är värdefull. Gemenskapen förnyas vid varje måltid. Carl Larssons målning Frukost under stora björken, 1896.[/caption]
Jag har mött människor som för ett halvår sedan stönat högljutt och beklagat sig över att de måste städa eller, ack ve och fasa, vara hemma en vecka på semestern. Nu tycker dessa människor att det är så roligt att ”pyssla och greja” där hemma.
Under ett par årtionden, från 1960-talet och framåt, blev det lite fult att ta hand om hemmet. Men husmödrarna och hemmet hade sina försvarare. Det visades husmodersfilmer på biograferna. Husmödrarna var mästare i hushållning på alla plan. Men från samhällets sida växte kraven på att alla, både män och kvinnor, skulle arbeta utanför hemmet. När jag gick i skola på 1970-talet hade vi Hemkunskap på schemat.
Jag kommer ihåg mycket av det jag lärde mig och det var bra saker. Men att göra karriär som hemmafru var ju inte något man skulle sträva efter i Sverige. Husmor försvann från hemmet och det kom ingen annan istället. Det blev tomt. På 2000-talet skenade det hemmafientliga tåget fullständigt tills det fick ett tvärstopp på grund av ett ettrigt virus från Kina. Men låt oss nu ta en tripp tillbaka i historien och se vad hemmet har varit och vad det kan bli igen.
Visst har ni väl hört talesätten ”Mitt hem är min borg” och ”Egen härd är guld värd”? Hemmet står för trygghet. Förr var det platsen där allt som behövdes för livets uppehälle fanns. På härden lagade man mat och bakade bröd. Elden spred värme, ljus och beskydd. Trygghet var att kunna stänga en dörr och markera att det fanns en gräns mot yttervärlden. Den här gränsen är viktig för oss i dag. Vem som helst får inte kliva över den.
Innanför dörren befinner man sig hos någon annan. Då är man en gäst som ska ta sedan dit man kommer och visa respekt, och ingen kliver över en tröskel om man inte blivit inbjuden att göra det. Hemma kan vi slappna av från omvärldens krav. Hemmet ska vara ett stöd för dess invånare.
[caption id="attachment_67179" align="alignnone" width="585"]
Man måste lyssna till latmasken inom sig och vila när det behövs. Livet består av både arbete och vila. Målningen Lathörnet av Carl Larsson.[/caption]
I hemmet samlades man för att äta, bli sedd och hörd. Här utfördes arbeten som handlade om att klara tillvaron, det syddes, stickades och kardades ull. Man lappade och lagade allt från kläder till skor. Här bevarades kultur, traditioner, seder, bruk och tro. Man ägnade sig åt högläsning, berättade och uppfostrade. Hemmet var platsen för omvårdnad och kärlek.
I hemmet måste det också finnas regler som ska följas och respekteras för att alla ska kunna må bra. Bröt man mot dessa regler kunde det få allvarliga konsekvenser. Att bli förvisad från hemmet var bland det värsta som kunde drabba en människa. Ödelades hemmet slogs människors liv i spillror. Därför ödeläggs hem i krig. Totalitära regimer slår sönder hem och familjer. Människor som kommer från trasiga hem mår ofta väldigt dåligt. De har blivit berövade den fundamentala omsorgen och kärleken och det skapar bara elände. Trasiga och vilsna människor är lätta att styra och påverka. Hemmet har alltid varit tänkt att stå för det goda.
Där ska människor växa och utvecklas till trygga, unika personer med särskilda gåvor som kan ta ansvar och visa hänsyn. Det behövs trygga människor i samhället. Vi kan åter låta hemmet få den betydande roll som det alltid har haft.