![]()
I avsnittet ”Kaffet i Sverige” av Johan O. Lilliehöök, som ingår i Heinrich Eduard Jacobs bok Kaffets saga och segertåg, får man veta att det år 1685 noterades i Göteborg att det importerats ”ett pund kaffe”. Tio år senare, skriver Lilliehöök, ”påträffas en motsvarande anteckning för Stockholm; två fartyg från Amsterdam medförde då resp. ett och två lispund ’coffee’.”
Från början såldes kaffe endast på apotek i Sverige, men det dröjde inte länge förrän kaffehus började öppnas. Lilliehöök noterar att det var i ”hamnstäderna som de första kaffehusen uppstodo” vilket, enligt honom, tyder på att det sannolikt var sjömän och handelsmän som fattat tycke för kaffet och börjat driva ”propaganda för” denna dryck.
Den förste svensk som provade kaffe var dock Claes Rålamb (1622-98) som 1657 sänts till Konstantinopel på ett diplomatiskt uppdrag, men han tyckte illa om smaken. Karl XII (1682-1718) var däremot av helt annan mening.
[caption id="attachment_61072" align="alignnone" width="585"]
![]()
Kaffe blev snart en mycket populär dryck i Sverige, trots förbud. Bilden visar målningen Martin (Mårten) Rudolf Helands (1765-1814) kopia av Per Nordquists (1771-1805) målning Kaffebeslaget som skildrar hur några kaffedrickande kvinnor tas på bar gärning under kaffeförbudets tid.[/caption]
Karl XII och kaffets spridning på 1700-talet
I boken Svensk kaffekultur berättar Jan-Öjvind Swahn att Karl XII blev mycket förtjust i kaffe under sin vistelse i Bender och förde med sig en kaffekokare till Lund.
[caption id="attachment_61075" align="alignright" width="250"]
![]()
Innan det fabriksmalda kaffet fick genomslag maldes kaffet för hand i hemmet. På bilden gör flickan just detta. Målning av Emma Ekwall (1838-1925) från 1925.[/caption]
Efter detta, noterar Swahn, började ”kaffe från och med 1717 regelbundet” att ”figurera i de svenska tullräkenskaperna i snabbt ökande kvantiteter.” Det är sannolikt på grund av detta som Karl XII än i dag betraktas som mannen bakom kaffets genombrott i Sverige.
Kaffet blev snabbt populärt bland borgarna och Lilliehöök konstaterar att så tidigt som 1712 kan man finna kaffekannor i just detta stånds bouppteckningar, men tycket för denna dryck spreds även bland prästerna och adeln samt kungafamiljen. Bara i Stockholm hade ett femtiotal kaffehus öppnats under första halvan av 1700-talet.
Dessa kaffehus var, enligt Swahn, föregångare till dagens kaféer. Här dracks dock inte bara kaffe utan de här husen var på 1700-talet även platser för kortspel och politiska diskussioner. På så vis kom kaffet att bli förknippat med politik och diskussioner under upplysningstiden.
Förbud
Kaffet har dock inte alltid haft en obehindrad framgång i Sverige. På 1730-talet oroade myndigheterna sig över spelverksamheten på kaffehusen, skriver Lilliehöök, och började därför reglera öppettiderna. Swahn noterar även att den omfattande kaffekonsumtionen ansågs vara problematisk ur statsverkens perspektiv då man på den tiden hade ”bekymmer med betalningsbalansen”.
År 1756 förbjöd riksdagen kaffet på initiativ av bondeståndet som hämnd mot de tre övre stånden som, enligt Lilliehöök, genomdrivit ett ”förbud mot husbehovsbränningen” tidigare det året. De som drack kaffe straffades med böter. Det hindrade dock inte kaffedrickarna från att trotsa förbudet, som till sist upphävdes 1769. År 1794, berättar hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta (1759-1818) i sin dagbok, förbjöd den omyndige kungens förmyndarregering kaffe av anledningen att de ville hämma överflöd.
Hertiginnan ifrågasatte klokheten i just kaffeförbudet. Detta visade sig vara ovanligt klarsynt av henne. Förbudet blev nämligen, uppger Lilliehöök, så illa omtyckt att bland det första Gustaf IV Adolf (1778-1837) gjorde när han blev myndig och övertog styret 1796 var att häva kaffeförbudet. Av ekonomiska skäl förbjöds dock kaffet på nytt först 1799-1802 och sedan 1817-22, men inte heller dessa förbud lär ha haft särskilt stor effekt.
1800-talet
Under 1800-talet, skriver Swahn, upptäckte även bönderna kaffet, men det var också under den här tiden som denna dryck kom att ”omgestalta svenska folkets umgängesvanor” i avseendet att ”det typiskt svenska kaffekalaset med sitt kakbord” blev en vana. Än i dag är det uppskattat att träffas för att dricka kaffe och äta kaka tillsammans – något som internationellt blivit känt som ”svensk fika”.
[caption id="attachment_61076" align="alignleft" width="250"]
![]()
A Swedish Fika har blivit ett internationellt begrepp som Sverige gärna saluför. Foto: Pixabay[/caption]
I dag köper man rostat, malet kaffe som det är bara är att brygga eller koka, men på 1700- och 1800-talen var det inte lika enkelt. Swahn berättar att man länge köpte orostade kaffebönor som man sedan rostade för hand över öppen eld. Under 1800-talet, skriver Swahn vidare, blev järnspisen en del av de svenska hemmen och i den här vevan uppfanns även ett nytt sätt att rosta kaffe som gick till på följande sätt:
Man sänkte ned kaffebrännaren i vedspisens eld och vände på bönorna ”med hjälp av en vevdriven motor.” Efter rostningen maldes sedan bönorna för hand i en kaffekvarn. Senare kunde man börja köpa ”färdigrostat kaffe i lösvikt”.
Under 1920-talet, noterar Swahn, kom kaffekvarnen dock att mista sin popularitet av anledningen att de stora kafferosterierna med ”moderna förpackningsprinciper” etablerats och därmed blev kaffekvarnarna en del av museivärlden.
Kaffe blev snart en mycket populär dryck i Sverige, trots förbud. Bilden visar målningen Martin (Mårten) Rudolf Helands (1765-1814) kopia av Per Nordquists (1771-1805) målning Kaffebeslaget som skildrar hur några kaffedrickande kvinnor tas på bar gärning under kaffeförbudets tid.[/caption]
Innan det fabriksmalda kaffet fick genomslag maldes kaffet för hand i hemmet. På bilden gör flickan just detta. Målning av Emma Ekwall (1838-1925) från 1925.[/caption]
Efter detta, noterar Swahn, började ”kaffe från och med 1717 regelbundet” att ”figurera i de svenska tullräkenskaperna i snabbt ökande kvantiteter.” Det är sannolikt på grund av detta som Karl XII än i dag betraktas som mannen bakom kaffets genombrott i Sverige.
Kaffet blev snabbt populärt bland borgarna och Lilliehöök konstaterar att så tidigt som 1712 kan man finna kaffekannor i just detta stånds bouppteckningar, men tycket för denna dryck spreds även bland prästerna och adeln samt kungafamiljen. Bara i Stockholm hade ett femtiotal kaffehus öppnats under första halvan av 1700-talet.
Dessa kaffehus var, enligt Swahn, föregångare till dagens kaféer. Här dracks dock inte bara kaffe utan de här husen var på 1700-talet även platser för kortspel och politiska diskussioner. På så vis kom kaffet att bli förknippat med politik och diskussioner under upplysningstiden.
A Swedish Fika har blivit ett internationellt begrepp som Sverige gärna saluför. Foto: Pixabay[/caption]
I dag köper man rostat, malet kaffe som det är bara är att brygga eller koka, men på 1700- och 1800-talen var det inte lika enkelt. Swahn berättar att man länge köpte orostade kaffebönor som man sedan rostade för hand över öppen eld. Under 1800-talet, skriver Swahn vidare, blev järnspisen en del av de svenska hemmen och i den här vevan uppfanns även ett nytt sätt att rosta kaffe som gick till på följande sätt:
Man sänkte ned kaffebrännaren i vedspisens eld och vände på bönorna ”med hjälp av en vevdriven motor.” Efter rostningen maldes sedan bönorna för hand i en kaffekvarn. Senare kunde man börja köpa ”färdigrostat kaffe i lösvikt”.
Under 1920-talet, noterar Swahn, kom kaffekvarnen dock att mista sin popularitet av anledningen att de stora kafferosterierna med ”moderna förpackningsprinciper” etablerats och därmed blev kaffekvarnarna en del av museivärlden.