![]()
Vad behövs för att skapa en livsfilosofi? Det är enkelt. Man behöver bara 1) ha levt ett liv, 2) ha lite kunskap om filosofi samt 3) tänka över alltsammans.
Att skapa en livsfilosofi, som den jag gjort med Actionism, är alltså i teorin lätt. ”Men det enkla är svårt”, som Clausewitz sa. Det tar sin tid att tampas med sig själv, med idéer och med ingrodda vanföreställningar. Speciellt i vår tid.
Vi har till exempel alla fått veta sedan barnsben att viljan, den är en illusion. Fri vilja finns inte...! Så basuneras det ut från akademier, böcker och tidningsredaktioner i etablissemangets tjänst.
Jag däremot anser att viljan existerar. Och det behöver jag heller inte bevisa, så ”filosof” jag är (eller gör anspråk på att vara). Men så är det också för alla filosofiska diskussioner. Man måste börja någonstans. ”Metodiskt tvivel” får inte gå för långt.
Actionism handlar om viljan. Viljan måste styra tanken. Viljan kan styra tanken.
På ett mycket allmänt plan handlar det hela om individen. Allt börjar med dig. Du kan inte sitta och vänta på att någon annan ska fixa dig själv eller världen. Istället gäller: förändra dig själv, förändra världen. I långa loppet är detta totallösningen Actionism strävar för, varom mer senare.
Det börjar med dig. Det må vara att jag i denna artikel förklarar läran, att det finns en teoretisk möjlighet att du sedan kan söka upp mig och fråga om det hela. Vi kan samtala om det här, jag kan förklara för dig hur jag tänker. Dock är grunden för min (och alla andra livsfilosofier) detta: du är ensam. I processen att ändra ditt inre liv är du ensam. Du måste fundera och resonera, ensam. Du måste mobilisera din vilja på egen hand. Med tiden kan denna vilja förenas med Guds vilja, detta är en central del av läran – men när du börjar gå på den Actionistiska vägen måste du komma ihåg att du är ensam.
Du är ensam. Det är som att lära folk att meditera. Läraren kan bara lära sin elev hur man sitter och hur man andas. När det gäller resten, hur man viljestyrt tänker samtidigt som man gör denna dhyâna yoga-övning, så är studenten, efter vederbörlig instruktion, ensam. Det är ju ett exempel på det nuvarande mänskliga tillståndet: separationen.
Vi vet inte vad en annan människa tänker. Men i detta separata tillstånd kan vi odla vårt inre sinne. Vi kan mobilisera vår vilja, vi kan ta kontroll över tanken och vi kan, slutligen, låta passionen ge färg åt allt.
Viljan är central för Actionismen. Två andra centrala element är dessa: ”memento mori” samt ”Jag Är”. Vad gäller det förra, så minns att din fysiska kropp har en begränsad livslängd. Memento mori lyder denna visdom på latin: Minns att du är dödlig. Denna insikt får en att nyktra till. Det ger proportion på ens själva väsen, ens varelse här på jorden. Det må vara att den först kan ge lite kallsvett (att veta att man ska dö är inte roligt). Men det får man ta. Ingen har sagt att det är lätt att lägga om sitt liv från oansvarig soffpotatis till ansvarig Actionist.
Så över till ”Jag Är”... Detta, likaväl som memento mori, ska Actionisten säga till själv. Gällande ”Jag Är”-utsagan så kan den primärt låta egoistisk. Att fokusera på att man existerar, kan inte det leda till självrättfärdighet och isolering? Men denna utsaga är gåtfull.
Den säger mer än så. I själva verket myntades den av Jesus Kristus i Johannesevangeliet. Där säger han saker som, ”Jag är världens ljus, jag är den gode herden, jag är vägen, sanningen och livet”. Som Rudolf Steiner visat är kärnan i alla dessa utsagor de två orden, ”jag är”. Och genom att säga dem bekräftar man
1) att man existerar, man är ingen livlös robot
2) man bekräftar sin släktskap med Gud, ty Gud själv sade ”jag är” när han kom till liv i begynnelsen.
Detta kan låta som mystik och det är det också, rent formellt. Detta får du inte höra i kyrkan eller någon annanstans. Men allt förklaras i boken Actionism. Actionism är en gudomligt förankrad etik, en viljestyrd moral som säger nej till materialism och negativism. Actionism lär dig att bli en Ansvarig Människa (eng. Responsible Man) och det behövs i dag, när alla skyller på alla andra och ingen tar ansvar, varken för sin personliga varelse eller för samhället i stort.
Ty Actionism lär inte bara individen att gaska upp sig. Den har också råd för hur hela samhället kan reorganiseras på andlig, viljedriven, ansvarsfull grund. Både mikro- och makrokosmos täcks in. Både människa och samhälle.
Vilja och tanke behövs både för att skapa ansvariga, aktiva men även harmoniska individer. Och vilja och tanke måste också styra verksamheten i samhället i stort. Om alla individer erkände att de har det gudomliga ljuset inom sig, sägande ”Jag Är” som en bekräftan på detta, skulle vi få en bättre politisk styrelse.
Men det börjar som sagt med individen. I väntan på ansvariga politiker kan individen börja leva ett bättre liv genom att ta ansvar och mobilisera viljan.
Slutligen kan själva namnet på läran behöva förklaras. Actionism = action = alltså handling. Vi måste alla handla. Även en mediterande skogseremit måste handla. Han måste åtminstone andas och hålla sin fysiska varelse vid liv. Alltså måste vi alla handla, även en skenbart passiv person. Och Actionism visar hur vi ska handla. Och det görs genom att, primärt, mobilisera viljan, förena den med tanken och göra viljetanken till livets fasta grundval, ledmotiv och kraft.
Detta är de centrala punkterna i min lära. Boken Actionism – How to Become a Responsible Man förklarar på sina 464 sidor allt och lite till om det viljedrivna, ansvarsfulla livet med gudomlig klangbotten. Det ges exempel, det berättas historier och tecknas porträtt; det talas om hur man lever sitt liv som en operation. Och det börjar med dig.
Lennart Svensson (1965-) är fil kand i indologi och författare till ett otal böcker på svenska och engelska. Förutom Actionism är hans mest kända verk Ett rike utan like (2017) och Ernst Jünger – a Portrait (2014).
