Vett och etikett – för hundra år sedan

I dag har mycket av detta blivit omodernt, och tar man sig tid att läsa igenom alla dessa etikettsregler som finns att läsa i litteratur från den tiden kan det tyckas att det är väl att ta i. Det fanns regler för allt när det gäller det sociala livet. I dag upplever vi att sådant begränsar oss och vi har med tiden fått ett betydligt friare sätt att umgås. Men det kanske har blivit alltför fritt, för faktum är att det börjar bli allt mer populärt med vett och etikett. [caption id="attachment_54612" align="alignright" width="300"] Hur göra i denna situation? Om herren är bekant med damen skall han vända sig halvt om och ta av sig hatten för henne[/caption] En viss ram kring det sociala livet kanske bidrar till att det blir trevligare att umgås, eftersom de just syftar till att man ska visa varand­ra hänsyn. Det underlättar även om man vet att man inte gör något fel. En del kanske inte vågar ta kontakt just för att de är rädda att bete sig olämpligt? Med regler för vett och etikett kan man närma sig varand­ra och samtidigt vara på den säkra sidan. Många ungdomar börjar i dag intressera sig för uppförandekoder, kanske upplever de en viss trygghet med givna regler i ett samhälle som halkat ner i en fullständig moralisk upplösning. Hur som helst är det ett stycke svensk historia man tillgodogör sig när man ger sig tid att läsa litteratur om vett och etikett från den tiden. I en digitaliserad utgåva av Oraklet eller fråga du, så svarar jag! från år 1911 kan man läsa under rubriken God ton: För att umgänget människor emellan skall blifva ett ömsesidigt nöje och inte en plåga fordras, att individerna i sitt förhållande till varand­ra taga vissa hänsyn. Detta hänsynstagande är hvad man kal­lar god ton. Sedan följer en lång redogörelse för vad det innebär. Allt från att inte tala i mun på varand­ra, att tänka på att röra sig naturligt, att inte vårdslöst vräka sig i en soffa eller stol i and­ras sällskap, eller att det är opassande att två personer för ett viskande samtal i and­ras närvaro, till den allmänna regeln att man aldrig ska tala om saker eller i ämnen som man inte begriper. Att kvinnan behandlades med betydligt större respekt än i dag blir tydligt när man fortsätter läsa om dessa hänsynstaganden. ”Då en herre inträder i ett rum, där damer befinna sig, bör han buga sig för dem, även om han icke känner dem …” och ”kommer en dam in i ett rum, där herrar befinna sig, böra dessa resa sig till dess hon tagit plats.” Ytterlighetsfeministerna av i dag hade nog i och för sig bara känt sig förnedrade av att särbehandlas på det viset. Men i deras värld är ju kön bara en social konstruktion. Under samma rubrik beskrivs även värdet av ett gott humör, vilket anses som en ”absolut plikt att sträva efter”. Om inte annat så för att inte förbittra livet för omgivningen. Det ges människor, vilkas blotta person, leende och röst föra solsken med sig, hvart de komma. Å and­ra sidan komma personer med surmulna ansikten och mörka miner alltid att kännas som en tyngd på sin omgivning. Det är förfärligt tryckande att ständigt lefva tillsammans med människor, som alltid äro oförnöjda, alltid klaga och sucka, se allt från den mörkaste sidan och skrufva upp livets dagliga små vedervärdigheter till stora pröfningar. Ett glatt och lyckligt uppvisande är dock inte något man får gratis, menar man. För att själv kunna vara lycklig och göra and­ra lyckliga är det ock nödvändigt att ej försumma att göra sig mottaglig för de flöden av glädje och tillfredsställelse, som lifvet erbjuder. Vi lefva i en värld af blommor och gräs, älfvar och sjöar, berg och solsken, konst och litteratur, stora tankar och varma hjärtan … [caption id="attachment_54613" align="alignright" width="250"] I spiraltrappor på ångbåtar går herren ned efter damen, enligt etikettens regler.[/caption] I boken Etikett och god ton – Praktisk handbok i sättet att uppföra sig från 1933 får man lära sig allt om bjudningar som till exempel placeringar av gäster, tal och skålar med mera. Ett kapitel tar upp resor och där får man lära sig hur man ska uppföra sig i till exempel tåg. Är det lämpligt att tilltala någon i kupén som man inte känner? Här beror det lite på situationen. I vissa situationer går det bra, men i and­ra inte. Mycket utrymme ges till frågan Vad skall jag ha på mig? Det understryks också att ”få frågor äro i etiketthänseende så viktiga som denna”. Här skiljer man på vardagsklädsel, söndagsklädsel, eftermiddagsklädsel, middagsklädsel och galaklädsel. Ytterplagg och skodon tas också upp. Under kapitlet En ung herre bjuder ges mängder med etikettsregler. Hur ska den unga mannen bete sig om han bjuder ut en ung kvinna på restaurang? Det är inte så okomplicerat som man kan tro, förstår man när man läser sida upp och sida ner av föreskrifter. Kvinnan kan eventuellt pudra sig vid restaurangbordet men får inte kamma sig. Skulle den unge mannen visa sig grinig mot servitören över en struntsumma på notan, resulterar det i att den unga kvinnan förmodligen aldrig mer låter sig bjudas av honom. På den tiden var hälsningen en viktig del i det sociala umgänget, och kapitlet Hälsning inleds med: ”Säg mig hur ni hälsar, och jag skall säga om ni är världsvan, kan man med fog säga. Hälsningen är nämligen en god värdemätare på en persons belevenhet”. Nu lever vi i en helt annan tid i dag, och många av dessa regler passar inte in i vårt högteknologiska, ”jämställda” samhälle. Men en portion av god ton och etikett kanske kunde få oss att respektera varand­ra lite mer och faktiskt visa lite hänsyn och artighet i umgängeslivet. I dag med tillägget Hur ska man umgås utan sin mobil?. Och frågan är om vi egentligen är så mycket friare i dag. I dag styrs vi bara av and­ra uppförandekoder och värdegrunder. Allas lika värde till exempel som kan vara nog så förvirrande.