![]()
Där vattendragen Stalojärvi och Kautokeinoelva möter varandra ute på Finnmarksvidda, ligger Kautokeino. Det är ett samiskt samhälle som de själva kallar Guovdageaidinu. På 1950-talet fanns det ingen väg dit. Samerna vandrade på långa stigar till Karasjok, Enontekiö och Alta. På vintern gick det betydligt lättare att ta sig fram med skidor eller pulka bakom dragrenen. Vid den tiden var de flesta samer rendrivande och nomader. På vintrarna var de på Finnmarksvidda och på sommaren ute vid kusten. Där slapp man det mesta av myggplågan.
Det är på 1950-talet som en konstnär från Köpenhamn kommer vandrande till Kautokeino. Han heter Frank Juhl och söker vildmarkens liv och enkelhet. Frank Juhl fascineras av samerna och deras nomadliv och han bygger sig en hydda i Kautokeino. Här lever han sitt liv under mycket enkla förhållanden, målar tavlor och umgås med samerna.
[caption id="attachment_51428" align="alignnone" width="585"]
![]()
Regine och Franks säregna hus i den samiska byn Kautokeino har vuxit till allt eftersom.[/caption]
Regine är en artonårig tjej från Tyskland. Också hon fascineras av vildmarken och ursprungsbefolkningar. Hon kommer till Kautokeino och möter Frank. Två själar och två människor möter varandra och Regine bestämmer sig för att stanna hos Frank. De bor i Franks lilla hydda och kärleken blommar. Men en dag brinner hyddan ner och de blir tvungna att bygga en ny.
Kautokeino ligger i en dalsänka vid älven. På älvens östra sida är landet flackt och på den västra är det branta sluttningar och avsatser. Regine visar Frank en plats på en avsats med magnifik utsikt över älven och Vidda mot öster. Här bygger de sin nya stuga.
Regine är silversmed och intresserar sig för samiska smycken och annat samiskt konsthantverk. Frank och Regine samlar exemplar från samernas konstkultur. Rendrivande samer har inte själva någon omfattande tillverkning av sådana föremål i metall. Juhls börjar alltså producera konst för samerna, efter deras egna modeller.
Detta blir silversmedja i vildmarken – den första av sitt slag på Vidda. Numera är den välkänd bland samer och turister, inte minst bland de senare som under sommaren är många. Under 50 år har verksamheten utvecklats och byggts ut. I dag arbetar 15 silversmeder och konsthantverkare i Juhls smedja. Regine står för designen. De har satt Kautokeino på världskartan och inneburit en injektion för samesamhället.
Den lilla hyddan där Regine och Frank och dottern bodde, lekte, arbetade och tog emot kunder, har blivit ett stort komplex. Det ena rummet efter det andra har byggts till efter behov och den inspiration vissa händelser gett dem. Till exempel fick formen på en stor snödriva mellan husen, bilda modell för ett nytt rum som binder samman två huskroppar och fick ett speciellt, inbuktande tak.
I motsats till de flesta andra hus, buktar de flesta tak hos Juhls inåt, som om de är på väg att säcka ihop. Ett av taken är dekorerat med mer än 400 små tavlor. Ett annat rum är inklätt med orientaliska mattor från golv till tak. Bakom en stor glasvägg bor hönsen, både nordiska och kinesiska. Där går de och tittar på besökarna och vice versa.
Huset är fullt med intressanta konstföremål, både för utställning och försäljning. Genom de stora fönstren åt öster har man en härlig utsikt över älven och samhället på andra sidan. Man kan överblicka den låga björkskogen, som växer på Vidda.
Då makarna Juhl strävar efter att förena natur och kultur i livet och genom sin konst, har de valt rätt plats för sina bopålar. Kautokeino är numera ett samiskt kultcentrum. Här finns ett samiskt museum, som fokuserar på samisk kulturhistoria, ett kulturhus med samisk teater, samisk högskola, ett center för urbefolkningar och det samiska utbildningsrådet. I Kautokeino arrangeras årligen den stora påskfestivalen med långa historiska traditioner dit till exempel stora påskbröllop hör. Kyrkan i byn har en omfattande verksamhet bland annat med utomhusgudstjänster, som drar många deltagare.
Naturen på Finnmarksvidda är särpräglad med det ändlösa björklandskapet och den milsvida utsikten. Här har vi vildmarken med ytterst liten bebyggelse och bara två vägar. Landskapet är mycket lite påverkat av människan och har väl i stort sett likadant ut i tusentals år.
Vintertid spelar ett fascinerande norrsken över himlen klara nätter och på sommaren lyser solen dygnet runt. Det är lite förvirrande för en sörlänning! Mitt i natten kvittrar fåglarna och det är ljust som på dagen. Folk är ute på byn. ”Sova kan vi göra på vintern”, säger de. Makarna Juhl menar att deras konst uttrycker ”essensen av et langt liv på Vidda”. Jag tror jag förstår vad de menar.
Regine och Franks säregna hus i den samiska byn Kautokeino har vuxit till allt eftersom.[/caption]
Regine är en artonårig tjej från Tyskland. Också hon fascineras av vildmarken och ursprungsbefolkningar. Hon kommer till Kautokeino och möter Frank. Två själar och två människor möter varandra och Regine bestämmer sig för att stanna hos Frank. De bor i Franks lilla hydda och kärleken blommar. Men en dag brinner hyddan ner och de blir tvungna att bygga en ny.
Kautokeino ligger i en dalsänka vid älven. På älvens östra sida är landet flackt och på den västra är det branta sluttningar och avsatser. Regine visar Frank en plats på en avsats med magnifik utsikt över älven och Vidda mot öster. Här bygger de sin nya stuga.
Regine är silversmed och intresserar sig för samiska smycken och annat samiskt konsthantverk. Frank och Regine samlar exemplar från samernas konstkultur. Rendrivande samer har inte själva någon omfattande tillverkning av sådana föremål i metall. Juhls börjar alltså producera konst för samerna, efter deras egna modeller.
Detta blir silversmedja i vildmarken – den första av sitt slag på Vidda. Numera är den välkänd bland samer och turister, inte minst bland de senare som under sommaren är många. Under 50 år har verksamheten utvecklats och byggts ut. I dag arbetar 15 silversmeder och konsthantverkare i Juhls smedja. Regine står för designen. De har satt Kautokeino på världskartan och inneburit en injektion för samesamhället.
Den lilla hyddan där Regine och Frank och dottern bodde, lekte, arbetade och tog emot kunder, har blivit ett stort komplex. Det ena rummet efter det andra har byggts till efter behov och den inspiration vissa händelser gett dem. Till exempel fick formen på en stor snödriva mellan husen, bilda modell för ett nytt rum som binder samman två huskroppar och fick ett speciellt, inbuktande tak.
I motsats till de flesta andra hus, buktar de flesta tak hos Juhls inåt, som om de är på väg att säcka ihop. Ett av taken är dekorerat med mer än 400 små tavlor. Ett annat rum är inklätt med orientaliska mattor från golv till tak. Bakom en stor glasvägg bor hönsen, både nordiska och kinesiska. Där går de och tittar på besökarna och vice versa.
Huset är fullt med intressanta konstföremål, både för utställning och försäljning. Genom de stora fönstren åt öster har man en härlig utsikt över älven och samhället på andra sidan. Man kan överblicka den låga björkskogen, som växer på Vidda.
Då makarna Juhl strävar efter att förena natur och kultur i livet och genom sin konst, har de valt rätt plats för sina bopålar. Kautokeino är numera ett samiskt kultcentrum. Här finns ett samiskt museum, som fokuserar på samisk kulturhistoria, ett kulturhus med samisk teater, samisk högskola, ett center för urbefolkningar och det samiska utbildningsrådet. I Kautokeino arrangeras årligen den stora påskfestivalen med långa historiska traditioner dit till exempel stora påskbröllop hör. Kyrkan i byn har en omfattande verksamhet bland annat med utomhusgudstjänster, som drar många deltagare.
Naturen på Finnmarksvidda är särpräglad med det ändlösa björklandskapet och den milsvida utsikten. Här har vi vildmarken med ytterst liten bebyggelse och bara två vägar. Landskapet är mycket lite påverkat av människan och har väl i stort sett likadant ut i tusentals år.
Vintertid spelar ett fascinerande norrsken över himlen klara nätter och på sommaren lyser solen dygnet runt. Det är lite förvirrande för en sörlänning! Mitt i natten kvittrar fåglarna och det är ljust som på dagen. Folk är ute på byn. ”Sova kan vi göra på vintern”, säger de. Makarna Juhl menar att deras konst uttrycker ”essensen av et langt liv på Vidda”. Jag tror jag förstår vad de menar.