![]()
Konstnären Ernst Billgrens bok Rasism för nybörjare verkar vara ett ärligt försök att – på ett humoristiskt sett och med glimten i ögat – fundera på vad rasism rent konkret egentligen är. Utan en massa moraliserande lägger vänsterförfattaren fram typexempel, ofta kopplade till svensk debatt.
Hans ambition är att det viktigaste inte är att se andra som rasister utan att istället fundera mera över hur vi människor tänker och funderar.
I slutet av 1980-talet gick jag med min fru över Hötorget. Vi skulle ringa och gick in i en telefonkiosk där det stod en ung invandrare och urinerade. Jag frågade vad i helvete han höll på med och fick motfrågan om jag var rasist.
Ordet rasist är således ganska oprecist. En som tagit itu med termen är konstnären Ernst Billgren i boken Rasism för nybörjare. Billgren är känd för tavlor där vilda djur sitter i vardagsrumsmöbler, och från en TV-serie där amatörer tävlade i att göra konst. Billgren har varit konstprofessor och skrivit böcker som Vad är konst?. Han väljer att använda ordet rasism i sin mest oprecisa betydelse, fast han menar att det hellre borde ersättas av begreppet artvariationsintolerans.
Billgrens tanke verkar vara att man får vara rasist om man vill, men innan man tar ställning skall man ha fakta. Billgren deklarerar att han har de åsikter som kan förväntas av en sådan som honom: lite vänster och välvilligt inställd till folk från andra kulturer. Detta utan att vara särskilt intresserad av politik i sig. Han har färgats av sin omgivning där de flesta har kreativa arbeten och bor på Söder.
Billgren ogillar åsikter, ett fenomen som aldrig gör saker bättre enligt honom. I 93 korta kapitel vill han ge fakta även utanför sin tankebubbla. Innehållsförteckningen i början ger en viss ryckighet i läsningen. Vem kan motstå att först av allt glutta under rubriker som ”Sverige åt svenskarna”, ”Rasism – helt naturligt”, eller ”Livsutrymme”?
Nio kapitel har i förteckningen fått en dödskallemärkning, så de som vet att de lätt blir upprörda eller gärna missförstår kan hoppa över de kapitlen. Exempel på sådana kapitel är ”Att starta ett folkmord”, ”Humor”, och ”Integration”.
Det finns fel i texten, såsom rester efter redigeringar, och någon gång påstår han att orden styr hur vi tänker, vilket dock motbevisats av språkvetarna Melin och Parkvall i boken Laddade ord. Men det är roligt och oväntat mest hela tiden.
Ett av de dödskallemärkta kapitlen heter ”Snåla smålänningar och jovialiska skåningar” och kan ses som särskilt aktuellt när Sverigedemokraternas skrivning om en nedärvd folklig essens väckt debatt.
Termen finns även hos den ryske filosofen Alexandr Dugin, men måste förstås inte av SD vara direkt övertagen från honom. Billgren nämner forskning som visar att till exempel hönor som blivit skrämda verkar föra över samma rädsla till sin avkomma, även om hönorna aldrig får träffa kycklingarna.
Detta kan ju tala för möjligheten av en nedärvd essens av tidigare generationers upplevelser. Fenomenet heter med en viss förenkling epigenetik och framhålls gärna av dem som vill tona ner biologins betydelse i sig för hur människor är.
Att vara antisemit är svårare än man tror. Billgren har en tabell med 15 olika slags semiter att hålla reda på. Även definitionen av en jude är svår.
Min tanke går till ett avsnitt av Simpsons där clownen får veta av en advokat att han egentligen inte är jude. ”Jag trodde att jag var en självhatande jude. Och så visar det sig att jag bara är en vanlig antisemit!”, utbrister clownen.
Billgren vill förstå rasism med samma vetenskapliga metoder som andra fenomen och inte med moralism. Han påpekar att parasiten Toxoplasma gondii finns i hjärnorna hos kattälskare, vilka är parasitens värd för att sprida sig.
Kanske finns det en naturvetenskaplig förklaring till rasism, ungefär som till kattälskandet? Något okänt i osten vi äter till frukost? Teorin är förvisso vrickad, men boken rolig att läsa.
