![]()
Den färgstarka Siv ”Sivandivan” Wennberg (född Johansson) föddes år 1944 i bruksorten Timrå. Hon växte upp i en arbetarfamilj där fadern var murare och modern hemmafru. Familjen bodde i ett rum och kök utan vare sig varmvatten eller vattentoalett. Hur Wennberg kunde komma i kontakt med den klassiska musiken i den socialdemokratiskt präglade fabriksstaden Timrå, kan i dag tyckas märkligt, men enligt Wennberg var det ett helt annat kulturklimat i mitten av förra seklet.
– Det fanns en bildningshunger! De gamla socialdemokraterna ville bilda sig och till folkparkerna kom resande teatersällskap som spelade Moberg och Strindberg och inte minst operetter. Det älskade mina föräldrar. Jag glömmer aldrig de sommarminnena med en doft av puder, smink och parfym. Och alla familjer var uppklädda och flotta.
Wennberg kom också från en musikalisk familj på modern sida. Hennes mamma, som var amatörsångerska, var mycket mån om att hon skulle börja spela piano och i ungdomsåren var det som pianist och kyrkomusiker som Wennberg hade tänkt sig att fortsätta sin musikaliska bana.
Trodde inte hon hade tillräckligt bra röst
Wennberg trodde inte att hon hade någon bra röst och första året på musikhögskolan Ingesund kom hon inte ens in i kören. Det var inte förrän hon skulle avlägga prov till kantorsexamen i Uppsala år 1963 som hon började ana att även sång kanske var något att satsa på. Det var domkyrkoorganisten i Uppsala, Henry Weman, som i samband med examensprovet i sång upptäckte Wennbergs talang
”Era stämband, fröken Johansson, är hårda som granit, sade han. Men kommer ni till en pedagog så kan de bli någonting fantastiskt”. Wennberg själv trodde att hon skulle bli underkänd på sångprovet. Studierna fortsatte sedan vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där hon träffade sin blivande man Bengt Wennberg. Det var han som uppmuntrade henne att satsa på sången på allvar. Siv Wennberg började därför förfina sin teknik hos sångpedagogen Arne Sunnegårdh
Kometkarriär
År 1971 vann Wennberg sin första sångtävling och sedan tog karriären raketfart. En dag fick hon ett telegram från en agentur som sökte någon som kunde spela rollen Senta i Wagners Den flygande holländaren. Det visade sig vara den berömda Staatsoper i Wien som sökte en sångerska och under hösten 1971 åkte Wennberg till Wien för att sjunga upp. Hon fick rollen och blev engagerad för Wienoperan för nästkommande år. År 1972 gjorde hon en bejublad debut på Stockholmsoperan där hon sjöng rollen som Sieglinde i Wagners Valkyrian. Som motspelerska hade hon den världsberömda Birgit Nilsson i rollen som Brünhilde. Succén var ett faktum och Wennberg minns kvällen med värme
– Alla var där. Även min mamma kom ner från Sundsvall och två mostrar. Mamma blev chockad av alla applåder. Det var som att taket skulle rasa in. Och alla blommor i logen: 75 buketter var till och med mer än vad Birgit Nilsson fick. När Birgit fick se det kommenterade hon med sin omisskännliga talröst: Jag tror att jag har kommit in i en blomsteraffär – och så gav hon mig en maskot, en liten valkyria som följt mig genom livet.
Efteråt följde gästspel i flera europeiska storstäder såsom London, Paris, Moskva, Berlin samt längre engagemang i Stuttgart och Frankfurt. Många trodde att Wennberg skulle sjunga slut på sin röst. 28 år gammal hade hon under tio månader sjungit tre stora Wagnerroller och en stor Verdi-roll. Men Wennberg var envis och hade god hjälp av sin musikaliska bakgrund och sitt fotografiska minne. Birgit Nilsson sade om Wennberg ”Siv har ett fantastiskt minne. Hon kan lära sig en roll på en kafferast.”
Avundsjuka satte stopp för karriären
Wennbergs karriär fick ett abrupt slut på grund av ett bråk vid Frankfurtoperan, där hon var fast anställd. Hon ville ändra en scenrepetition vilket ledde till att Frankfurtoperan bröt kontraktet och hela hennes tysklandskarriär blev förstörd. Vid operan i Wien var det en sångerska som skulle se till att den unga begåvade svenskan skulle bort från scenen och tyvärr lyckades hon. Även i Sverige fick Wennberg det svårt. Under alla år fick hon bara ett enda engagemang vid Sveriges Radio och i TV har hon inte sjungit på tjugotre år. Trots alla översvallande recensioner fick hon år 1997 beskedet från Stockholmsoperan att hon skulle gå i pension endast 53 år gammal. Wennberg tror att allt kan spåras till hennes bejublade debut år 1972. Hon var helt enkelt för begåvad vilket skapade avundsjuka. Wenneberg satte sig dock inte ner och grät över motgångarna. Hon blev i stället förbannad. När hon 1985 med två dagars varsel hoppade in i rollen som Aida vid en föreställning på Isstadion var hon den enda som sjöng utantill. Publiken jublade och pressen skrev ”Sivandivan klarar skivan”. Det var så hon fick sitt smeknamn Sivandivan.
Frispråkig debattör
Siv Wennberg har gjort sig känd som en frispråkig debattör som säger precis vad hon tycker, en egenskap som tyvärr inte alltid har varit till gagn för henne. Hon har både i radio och TV farit ut mot likriktningen inom dagens musikaliska klimat. Operakonsten håller på att dö menar Wennberg som anser att pop- och rockmusiken har brett ut sig som en cancersvulst över hela den musikaliska marknaden. Om man bara lyssnar på pop och rock vet man tillslut inte hur den naturliga rösten låter efter som det alltid används microfon. Det förstör hela klangupplevelsen menar Wennberg eftersom sångarna inte längre vet hur man skall forma sin röst för att få fin klang. Ett problem är också att ungdomar inte ens får höra klassisk populärmusik längre såsom operett eller riktig schlager.
– Förr fanns skickliga schlagersångare som kunde sjunga rent, som Lasse Lönndahl, Towa Carson, Anita Lindblom, Lill-Babs och många fler. Jag hade inte velat höra dem sjunga Peterson-Berger eller Schubert, men i den genre de sjöng var deras röster bra
Rör inte klassikerna!
Något annat som upprör Wennberg djupt är dagens klåfingriga regissörer som alltid skall förflytta handlingen i klassisk opera till nutid. ”Bevara mig väl för överföringarna till vår tid” säger Wenneberg som anser att många av dagens moderna uppsättningar är ”rent gräsliga”. Hur ska man kunna veta hur en Falstaff betedde sig på 1400-talet om man inte får se hur han ser ut och hur den tidens människor såg ut, frågar sig Wennebrg som menar att det är en dumhet hos dagens regissörer att de tror att publiken inte kan begripa annat än vår tids scenografi och kostymer. Än värre är det när man lägger in nutida politiska budskap menar Wennberg som tyvärr konstaterar att det är en fårskocksmentalitet i hela Europa att massakrera klassicismen. Boven i dramat är enligt Wennberg 68-vänstern.
Kritisk mot Malena Ernman och dagens feminism
Siv Wennberg är inte så förtjust i när artister engagerar sig politiskt. Man skall skilja på konst och politik tycker Wenneberg som i ring P1 skällde ut den politiskt korrekta operasångerskan Malena Ernman efter att Ernman hade skrivit om hur hemskt hon tyckte att det var av Riksbanken att avbilda Birgit Nilsson i en scen ur Valkyrian på 500-kronorssedeln. Ernman kopplade nämligen ihop Wagner med antisemitism.
Wennberg är även kritisk mot dagens feminism vilken hon bland annat ger sig på i den kommande dokumentärfilmen ”Sivandivan”
– Jag värnar om bägge könen, både män och kvinnor. För 50 eller 100 år sedan var det beundransvärt med kampen för kvinnors rösträtt och möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Men idag har vi den skenheliga feminismen som beter sig kontraproduktivt, säger Wennberg som samtidigt konstaterar att hon som stark kvinna egentligen borde vara en ikon för hela feminismen men att hon uppenbarligen är inom fel fack
– Jag håller på med klassisk musik och jag sjunger Wagner, hemska tanke! Kanske om jag varit inom sporten, eller popen och rocken, eller kommit från ett annat land, eller haft en hemsk barndom, men jag är i fel genre för att omhuldas av feministerna, avslutar Wennberg.
