![]()
Kungliga Dramatiska Teatern, eller till vardags Dramaten, är den mest prestigefyllda teatern i landet. Den är en nationalscen med anor från Gustav III:s tid (1788), och dess stadigvarande hem är den vackra monumentalbyggnaden från 1908. Förvaltningen bedrivs i aktiebolagsform och de som jobbar i bolaget är mycket stolta över det. Skådespelarna är även kända från filmer och tv och såväl kvällspress som skvallertidningar har haft sina favoriter som de lyft fram med både hyllningar och skandalartiklar.
Ökad politisk styrning
Även om många av landets kända skådespelare varit lojala mot makten så till vida att de sagt att de är socialdemokrater eller att de stödjer mångkultur, har yrkeskåren ändå varit väldigt etniskt svensk och den politiska korrektheten har hållits på en relativt begränsad nivå. Sedan Miljöpartiet fick hand om kulturministerposten som förlänats Alice Bah-Kuhnke har dock landets kulturvårdande myndigheter, museer och teatrar, fått känna av en ökande politisk inblandning. I dag är den politiska styrningen tydlig på ett sätt som tidigare bara kunde ses i landstingsstyrda förvaltningar eller vissa kommunala kulturförvaltningar. Framför allt museerna har ålagts att begagna sig av bland annat feministiska berättarperspektiv.
I styrdokumenten till kulturinstitutionerna upprepas det magiska ordet
mångfald, ofta åtföljt av begreppen
internationella perspektiv och interkulturell kompetens eller liknande formuleringar som alla påbjuder att rekrytera och visa upp fler medarbetare av etniciteter som inte är europeiska, och regeringen uppmanar även att man ska lyfta fram verk av andra människor än ”vita heterosexuella män”. Tydligast manifesterades detta i 2016-2017 års debatt kring bland annat Östasiatiska museet, som i likhet med flera andra statliga museer hade stöpts om till något som den svensk-kinesiske författaren och Kinakännaren Ola Wong kallar för propagandacentraler. Andra bidragstagare, som till exempel judiska museer och teatrar, förefaller dock helt ha undgått liknande försök att bli påtvingade normkritik och postkolonialism såsom tvånget att lyfta fram vita mäns förtryck av kvinnor, sexuella minoriteter eller svarta afrikaner, något som Östasiatiska museet och andra offentligägda kulturinstitutioner samt enskilda bidragstagare, har känt sig pressade till.
Dramatensamverkan med kommunistisk och muslimsk extremism
Åter till Dramaten i Stockholm. I Kulturdepartementets riktlinjer för statens bidrag till Kungliga Dramatiska Teatern AB 2018, i avsnittet Tvärsektoriella perspektiv, förtydligas att Dramaten skall ”integrera jämställdhets,- tillgänglighets,- mångfalds,- och barnperspektiv samt ett internationellt och interkulturellt utbyte och samarbete”.
En av rikets nu stigande regissörsstjärnor är America Vera-Zavala. Vera-Zavala, som är av chilensk-peruansk härkomst och huvudsakligen uppvuxen i Västsverige, kan stoltsera med partiaktivism i Vänsterpartiet. År 1993 gick hon med i Ung Vänster, som då fortfarande ansåg sig vara kommunister och revolutionärer och hyllade Lenin öppet. Hon har vidare arbetat som assistent åt Vänsterpartigruppen i EU-parlamentet, och 2006 var hon pressekreterare åt partiet i Stockholm. Organisationen Invandrare mot EMU hade henne som ordförande 2003 och hon var medgrundare till Attacs svenska gren. Efter nio år som dramatiker på olika scener runt om i landet dök Vera-Zavala upp på Dramaten 2016 med sin pjäs ”Svenska Hijabis”. År 2017 följde skandalpjäsen ”Muslim ban”, som blev ganska omdebatterad och hårt kritiserad av främst borgerliga tyckare, men även socialdemokratiska Nalin Pekgul kände vämjelse.
I ”Muslim Ban” på Dramaten, var en av huvudrollsinnehavarna den radikale islamistiske debattören Amanj Aziz, som både på egen hand och via föreningen TUFF, givit uttryck för kvinnoförtryck, böghat och antisemitism. År 2011 lämnade Pekgul demonstrativt radiostudion under en debatt mot Amanj Aziz. Hon var mycket kritisk till att Aziz, som bara sex år tidigare i radions Studio Ett, uttalat sig med stark religiös övertygelse , nu av America Vera-Zavala år 2017, givits en plattform på Dramaten med en pjäs som representerade förortsmänniskan och muslimen.
Muslim Ban upprörde även Timbrokopplade frilansskribenten Sofie Löwenmark. I oktober sågade hon pjäsen: ” En av personerna föreställningen är uppbyggd kring är Amanj Aziz, en extremist som flera gånger har spridit och försvarat homofoba, antisemitiska och kvinnoföraktande budskap.”
Löwenmarks huvudpoäng var dock att framställandet av Aziz som representativ för muslimer bara skulle gynna högerextrema opinionsbildare. Föreställningen lades ned eftersom få besökare kom. Sofie Löwenmark är nu fast skribent på Expressen.
På kritiken svarade America Vera-Zavala att Amanj Aziz var en bra kille som ångrat sina misstag och att han inte kan beläggas med ett enda ord som visar på antisemitism, böghat eller kvinnohat. Vera-Zavala, som har mer än 20 år av vänsteraktivism i olika former bakom sig, svarade alltså med sin vanliga självsäkerhet. I föreställningen beskrevs islamofobi bland annat så här av henne:
”Islamofobi är problematiserandet av muslimsk identitet, i syfte att, avsiktligt eller oavsiktligt, förhindra muslimsk subjektivitet. Därför hamnar alla aspekter av muslimers liv under ett mikroskop där man genom frågor, forskning, journalistik och mikroaggressioner undersöker, bevakar, utvärderar och värderar det muslimer säger, gör och tänker.”
Timbro utrycker på sin hemsida att hon ”befäster de stereotyper om den ’muslimska mannen’ hon påstår sig vilja motverka, och indirekt medverkar hon till att legitimera de rörelser med extremt tankegods, som Amanj Aziz har startat, drivit och varit verksam i under så många år”.
I den efterföljande debatten blev det dock svårt för såväl Nalin Pekgul som de borgerliga kritikerna att sätta America Vera-Zavala på plats. Dels för att Vera-Zavala är en stor regissör på Dramaten med S-debattören Daniel Suhonen på sin sida och dels för att till och med Timbrokritikerna i var och varannan mening kände sig tvungna att betona sin antirasistiska agenda.
Vänsteraktivism på Dramaten
Trots att Vera-Zavala slutat med partipolitiken, säger hon sig vara aktivist. ”Jag är politiskt aktiv, jag är en aktivist” är det första man ser på hennes mycket välgjorda och informativa privata hemsida. Aktivism på Dramaten är kronan på den teaterkarriär som fört henne från Botkyrka Community Teater och Dans via Riksteateruppsättningar, Backa Teatern i Göteborg, Västerbottensteatern till Stockholms Stadsteater och nu även Kungliga Dramatiska Teatern.
Vera-Zavala har både som debattör, författare och regissör skickligt positionerat sig genom uttalanden i ämnen som rör allt från Utöya, antisemitism, motstånd mot islamofobi och markeringar mot högern och ”fascismen” till att försvara Göteborgskravallernas (år 2001) legitimitet. Hon tog nyligen parti för sin etniske frände, den argentinska filmaren och konstnären Lola Arias, genom ett generalangrepp på Ruben Östlund. Mot Östlund riktade hon hård kritik efter att han i sin nya film ”The Square” använt Lola Arias namn för ett påhittat konstverk, kallat ”The Square” i filmen. America Vera-Zavala skriver i bland annat Göteborgs-Posten, att Lola Aries är en av de konstnärer som allra mest inspirerat henne och uppmanade Östlund likt huvudpersonen i The Square att ”dyka ner i soporna, hitta mejlet och be [Lola Arias] om ursäkt, det är värre att sno ett namn än en mobil”, skrev America Vera-Zavala med tydlig referens till ett par av filmens mer uppseendeväckande scener.
Latin Kings medverkar i Dramatens nästa projekt om förorten
Den massiva kritiken efter höstens uppmärksammade ”Muslim Ban” verkar dock inte ha påverkat Dramaten, vars presstjänst upplyser om att America Vera-Zavala under våren fortsätter att regissera.
Denna gång är det pjäsen ”Performance Lecture om musik för en no-go zon” som skall upp på scen. I stället för att låta muslimska företrädare medverka har Vera-Zavala nu återvänt till fadershuset om man så vill, och sätter Salla Salazar i centrum. ”Han är tidigare medlem i The Latin Kings och en av Sveriges viktigaste och mest framgångsrika hiphop-producenter”, kungör Dramaten.
I ”Performance Lecture: Musik för en no-go zon” möts hiphop-producenten Salla Salazar och kulturgeografiprofessorn Irene Molina Vega. Pjäsen tar avstamp i en lägenhet i Tensta år 1986 då Irene Molina var nyinflyttad och nyanländ till Sverige från Chile. Dramaten förklarar att de tillsammans tar med publiken på ”en resa i stigmatiseringens fotspår i Stockholms förorter”, de iscensätter ett samtal ”om hur musik blir till” och ”om hur förorten blir till”. Man kommer att förklara ”hantverket, om samplingar, låttexter och om skivomslag”.
Som om det inte vore nog garanteras det underhållning också, ”kvällen avslutas med en liten stunds klubb och dans med Salla i DJ-båset”.
Bakgrunden till America Vera-Zavalas arbete är också denna gång borgarnas och medias bild av förorten:
”Måndagen 4 december 2017 liknar chefsåklagare Lise Tamm i en intervju Rinkeby vid en krigszon. Samma helg har tusentals ungdomar suttit i Ungdomens Hus i Rinkeby för att se finalen av Ortens Bästa Poet. Ingen annanstans i Sverige samlas så många människor för att se poesi live.”
America Vera-Zavala vill därför visa en annan sida av förorten:
– Debatten om förorten har brutaliserats på ett helt extremt sätt senaste tiden. Nu pratar till och med mainstreampolitiker om att sätta in militären. Därför är det viktigare än någonsin att berätta parallella historier, säger Vera-Zavala i Dramatens pressmeddelande.
Den här typen av agiterande samkväm kallas för ”Performance Lecture – där kunskap och erfarenheter förmedlas med teaterns verktyg”.
Mer mångkultur än någonsin
Medan den vanliga publiken fortsätter att se de klassiska verken av Moliére, Ibsen och Strindberg, behöver något lättare tillredas åt de kulturhungrande nya globalistiska invånarna i Stockholm, där ointresset för ”döda vita mäns kulturskapelser ” tydligt har manifesterats genom de senaste årens offentliga kulturdebatt. Dramaten har uppenbart funnit en tidigare aldrig skådad förnyelselusta vilket visar sig i i en del nya grepp, allt från Pusssy Riot och Femen i samtal med Margot Wallström den 8 mars till hip hop-artister i samspråk om förortens kraft samt videoinstallationer och konserter med blandat innehåll från alla jordens hörn:
– 2018 sätter Dramaten fart på mötet mellan musik och scenkonst med ett större konsertprogram än någonsin tidigare på våra scener. En konsert på Dramaten ska vara något annat än en konsert någon annanstans, konserterna ges i scenograferade rum, med skådespelare och moderna dansare som delar scenen med artister och musiker. Utformningen varierar beroende på hur artisten väljer att använda teaterns verktyg, men mer än bara konsert blir det alla gånger, säger Helena Seth, programansvarig för Dramaten, i pressmeddelandet.
Fem konserter med speciell inramning
Under våren blir det fem olika konserter, här listade i tur och ordning. De många pressmeddelanden som Dramaten varje månad sänder ut till allmänheten kan tyckas lämna en del i övrigt att önska i flera avseenden, och därför kompletteras informationen med vad vi har lyckats utröna om artisterna.
Dramaten vill gärna berätta om allt nytt, härligt och modernt som händer hos dem. Den 9 maj är det till exempel konsert med Singer-songwritern och filmmusikskaparen Peter von Poehl, ursprungligen rockartist från Malmö. Han skapade tillsammans med videokonstnären Sebastian Dupouey hösten 2017 en uppmärksammad specialskriven konsert på Centre Pompidou i Paris. Nu ges konserten för första gången i Sverige. Detta kan säkert intressera en bredare publik, eftersom Peter von Poehl vann Guldbaggen 2018 för bästa originalmusik till Jens Assurs kritikerrosade film
Korparna. På scen är även pianisten Martin Hederos och den amerikanske multiinstrumentalisten Larry Mullins med.
Fokus på Hip Hop och rap
Att Hip hop och rap verkar utgöra en stomme i det nya svenska bidragsfinansierade kulturlivet blir vi varse i det stora informationsflödet från Dramaten. Rapparen Mwuana kommer den 15 maj att framträda på Dramatens Stora scen. ”Rått möter guld”, kallas konserten. Enligt Dramaten är rapparen Mwuana en stor samtidskonstnär, de beskriver att han ”varvar personliga, självutlämnande texter med hårdare tongångar, på samma sätt som han varvar rap med sång och har hyllats för sitt råa, ärliga uttryck”.
Mwuana heter egentligen Robin Nyström – ett namn som tydligen anses väl ”vitt” för att passa en rappare. Dramaten upplyser om att Mwuna 2017 släppte det P3 Guld-belönade albumet
Triller. Vad som är nyskapande i rapparnas upprepade skildringar av sin egen småkriminalitet, drogträsket och olyckliga familjeförhållanden är dock inget Dramaten tycks vilja utveckla. Det räcker med att rapparna har tuff attityd och miljonpublik i anglosaxiska länder och i u-världen. Det andas helt enkelt mångkultur.
Svensk vistradition
En helt annan publik lär det bli den 28 maj. Som motvikt till de vita, manliga rapparna visas då
Höst och vinter-scenografi på Lilla scenen med sångerskan Rebecka Törnqvist, uppbackad av stråkkvartetten Kvarts och åtta musiker i sällskap av dramatenskådespelaren Andreas Rothlin Svensson. Musiken inramas av mer eller mindre personliga spammeddelanden.
Dramaten hyllar Rebecka Törnqvist för hennes senaste skiva, ”Home Secretary”, vilken beskrivits som hennes bästa hittills. Törnqvist, 53, kan tacka sin lyckliga stjärna att hennes far arbetade för SIDA så att hon delvis kunde få sin uppväxt i Lesotho och i Nairobi i Kenya – ett globalt livsperspektiv gör henne säkert mer spännande som person och ger således ett alibi för hennes plats på Dramatens scen.
– Att göra musik, tillsammans med dessa människor, i ett vardagsrum på en Dramatenscen ska bli mycket, mycket roligt. Jag har arbetat med alla på scen tidigare, men aldrig i denna kombination, och aldrig på detta sätt, säger Rebecka Törnqvist om den kommande spelningen på Dramaten.
Bergmanfestivalen i augusti 2018
Man behöver dock inte vara orolig för att det inte kommer att satsas på klassisk teater på Dramaten. De stora karaktärsskådespelarna syns under 2018 i Peer Gynt, Tartuffe, Doktor Glas, Häxorna, Odipus & Antigone.
Det verkligt stora är årets upplaga av Bergmanfestivalen, som hålls mellan den 23 augusti och den 2 september. Dramaten inledde Bergmanåret i februari med en urpremiär av
De oroliga, en pjäs av Linn Ullman: ”I De oroliga möts fadern och dottern med en bandspelare mellan sig. Planen är en serie samtal som ska utmynna i en gemensam bok. Men åldrandet hinner ikapp fadern och de inspelade samtalen blir upplösta och splittrade”, skriver Dramaten.
De oroliga bygger i grunden på Linn Ullmanns bok från 2016, en bok om föräldrarna, en historia om ett älskat men övergivet barn till två självupptagna konstnärer. För regin står Pernilla August, känd från bland annat
Star Wars: The clone wars – om någon inte skulle veta vem hon är.
Under två tillfällen i februari och mars spelade Sveriges Radio in Bergmanpodden inför publik på Dramatenbaren. På scen gästades Gunnar Bolin av skådespelare som arbetat med Ingmar Bergman och låter dem berätta hur de själva minns regissören Bergman. Bergmanpodden sände första avsnittet den 24 januari och är en djupdykning i Bergmans filmproduktion.
”Programmet går igenom Bergmans biofilmer i kronologisk ordning och publicerar nya avsnitt med spännande gäster varje vecka. Lyssnaren ges möjlighet att fördjupa sig och bilda sig sin egen uppfattning om Sveriges mest kända filmregissörs verk”, berättar
Sveriges Radio.
Bergmanfestivalen på Dramaten grundades 2009 som en angelägenhet att vara den internationella teaterkonsten till gagn och presentera föreställningar från hela världen i Ingemar Bergmans anda. År 2018 är det nämligen ett hundra år sedan den store regissören föddes. Då firas Bergmanjubileumet med extra högt sikte på att attrahera teateruppsättningar som ger avtryck på teatersverige, berättar Dramaten bland annat på sin hemsida. Fullständigt program för Bergmanfestivalen och jubileumsaktiviteterna kommer att presenteras under mitten av april.
