Det är lätt att känna nostalgi när man kommer in i ett äldre hus, där vedspisen är ett naturligt inslag i köket. Den alstrar en speciell värme, som elvärme inte har en chans att konkurrera med, och den är ett exempel på hållbarhet, som våra moderna spisar inte på långa vägar kan mäta sig med.
Att lyssna till knastrandet av ved som brinner och känna lukten den avger är en alldeles speciell känsla, särskilt när man tänker på att någon annan för mycket länge sedan upplevde samma känsla när just denna vedspis användes.
På dessa vedspisar lagade man maten förr. Värmen den alstrade värmde upp rummet. I dag när allt ska gå fort och vara lätt tycker vi kanske att det verkar väldigt omodernt och opraktiskt. Men faktum är att när vedspisen gjorde sitt inträde i mitten av 1800-talet ansågs den revolutionerande och höjden av modernitet och funktionalitet.
Innan vedspisen kom fanns det bara en öppen eldstad, där man fick laga sin mat med en trefotsgryta. Det var opraktiskt och blev både rökigt och sotigt. Det gick dessutom åt väldigt mycket ved.
[caption id="attachment_33316" align="alignleft" width="300"]Image may be NSFW. Clik here to view. Förbrukningen av ved blev betydligt lägre när vedspisen gjorde sitt intåg. Den öppna spisen som användes tidigare förbrukade stora mängder ved. Foto: Nya Tider[/caption]
I och med gjutjärnets intåg, blev det möjligt att tillverka en sluten spis där förbrukningen av ved blev betydligt lägre, matlagningen blev mycket enklare och som dessutom var en bra värmekälla. Enda nackdelen var att man inte bara stängde in elden utan även ljuset. Den öppna härden hade använts som ljuskälla, och talgljus och vaxljus var dyrt och kunde inte användas så ofta.
Lösningen kom runt 1860 då Sverige började importera olja från USA, som året innan hade hittat stora oljefyndigheter. Då kunde man använda sig av fotogenlampor. Så nu var det riktigt modernt. Fotogenlamporna som spred sitt varma sken, och vedspisen som gav en sådan härlig värme och gjorde matlagningen så mycket enklare.
År 1831 tog manufakturist Sjöberg det första patentet på slutna spisar i Sverige. Men först år 1885 kom den första vedspisen som vi skulle kalla modern. Det var Husqvarna som lanserade den. Det var så viktigt med ett vackert yttre, att den fick beteckningen Husqvarna 2, i stället för 1, då det blev sirligare så.
Några av de mest kända tillverkarna var Motala verkstad (1840), Husqvarna (1872), Bolinder (1873), Näfveqvarn och Norrahammar (1878). I slutet på 1800-talet fanns vedspisen i så gott som alla hem.
Många anser i dag att det är viktigt att minnas och bevara denna biten av svensk historia, och när Boverket beslutade att införa nya regler vad gäller installation av bland annat gamla vedspisar som ska börja gälla från den första juli i år, var det många som protesterade.
Anledningen till de nya reglerna är att utsläppen av rökgaser från vedeldning ska minskas. De nya kraven gäller vid uppförandet av nya byggnader, i befintliga byggnader finns det en möjlighet till anpassning av kraven, kan man läsa på Boverkets hemsida.
Men reglerna är luddiga och det är svårt att veta exakt vad som gäller. Ändringarna är ett steg mot införandet av kraven i EU:s ekodesignreglering, vilka kommer att börja gälla inom de närmaste åren.
Men reaktionerna har inte uteblivit. Ett upprop har startat på Facebook som vill sätta stopp för ”vansinnet” som Rasmus Norling, en av initiativtagarna uttrycker det. Gruppen Vedspisupproret har i dagsläget över 18 000 medlemmar.
De kräver bland annat att ”gamla vedspisar även fortsättningsvis ska kunna brukas, installeras och återbrukas under sin fulla livslängd, i nybyggda så väl som äldre byggnader”, och ”att äldre vedspisar enligt ovan generellt skall tillåtas utan enskild bedömning från kommunen”. Man kräver även ”ett tydligt nationellt skydd för historiska vedspisar”.
– Vi vill ju också visa att det är en så viktig del av vårt kulturarv. Det ligger så nära vår själ. Jag tror att varje svensk går runt med en vedspis i sina hjärtan, och det vill vi visa i och med vårt engagemang, säger Rasmus Norling.