Den vackra kvinnan i skogen

Denna sägen är vida spridd i Östergötland och har berättats i olika versioner, men i denna version från Västra Harg berättas följande om jägaren Olle Skytt: ”Han behövde bara blåsa ett tag i bössepipan, så kom det fullt av djur och skocka sig ikring stugan. Fåglarna satte sej och sjöng på skorsten, och älgar och harar gick och strök utanför fönstren. Men när han var död, så satt änkan på sängkanten och grät, för hon tänkte på sej och de tre barna, vad det skulle bli av dem. Då kom det in ett så fasligt grant fruntimmer te’na, och ett långt grönt släp hade hon efter sej. Och hon satte sej bredvid änkan och så sa hon te’na: ’Ja, gråt inte du! Det är la värre för mej. Jag hade sju barn mä’n, jag’, sade hon.” Kvinnan med det gröna släpet i den här folksägnen är ett skogsrå och denna sägen är ett tydligt exempel på hur man berättade om detta kvinnliga väsen i det gamla svenska bondesamhället. Om mannen, enligt folktron, gick med på att inleda en romans med skogsrået belönades han med jaktlycka om han var jägare och om han var kolare vakade hon över hans kolmilor för att dessa inte skulle brinna upp. Då kolare (som tillverkade träkol) och jägare tillbringade mycket tid ensamma ute i naturen så troddes just dessa män, enligt folktron, vara särskilt utsatta för skogsrået som ju var skogens härskarinna.

Hjälpare, bestraffare och förförare

Skogsrået var även känd under namnen huldran, skogssnuvan och skogsfrun. Framtill såg hon ut som en vacker kvinna, men baktill hade hon antingen svans, var ihålig eller, som det står i en sägen från Uppland, ”som granbark på ryggen” och i Gustaf Adolfs socken i Värmland berättas att hennes ögon hade ”likheten med ett rovdjurs ögon”. Det berättas om detta väsen i flera folksägner från olika delar av landet, men i synnerhet i skogsrika områden där många män antingen jagade eller kolade tycks föreställningen om skogsrået ha varit särskilt stark. I Värmland, till exempel, berättades mycket om skogsrån, särskilt de två skogsråna Tall-Maja och Grankotts Kari. Av dessa två var dock Tall-Maja den mest omberättade. Skogsrået härskade över skogen och dess djur, men hennes värsta fiender var vargen och guden Oden som hon ofta jagades av. Hennes makt i skogen var inte desto mindre stor och det gällde att hålla sig väl med henne. De män som bemötte henne vänligt och/eller gav efter för hennes närmanden belönade hon, men om de avvisade henne eller var ovänliga kunde hon bestraffa dem hårt. [caption id="attachment_31864" align="alignleft" width="350"] Jägaren som ofta vistades ensam ute i naturen var, precis som kolaren, beroende av skogsråets välvilja. Målning av Otto Vallenius[/caption] I en sägen från Östergötland berättas om hur skogsrået fått en man som avvisat hennes närmanden att gå vilse och enligt en sägen från Södermanland ska detta väsen ha drivit en annan man till självmord. Om kolare avvisade henne brann deras kolmilor upp under natten och om jägare inte höll sig väl med henne fick de ingen jaktlycka. Dessa olyckor ska, enligt folktron, även ha drabbat de män som först inlett förhållanden med skogsrået och sedan brutit förbindelsen, men ibland hände det ingenting. En kolare i Uppland som avvisat skogsrået när hon kommit på nattligt besök fick, av sägnen att döma, inte sina milor nedbrända och när mannen som Tall-Maja var förtjust i gifte sig sprang hon bara ”bredvid kärra å jämra säg”. Enligt folktron krävde skogsrået ibland giftermål av männen. Enligt en värmländsk sägen ska Tall-Maja ha letat upp några kolare i en koja i skogen och friat till dem, och i samma landskap berättas även om hur ett skogsrå lovade några män att leta upp några bortsprungna hästar mot att de, i gengäld, gifte sig med henne. Det hände även, enligt folktron, att hon förslavade männen. Det finns flera sägner om detta och ett exempel på en sådan sägen är en värmländsk i vilken det berättas om hur skogsrået fick sådan makt över en man att han ”gick till skogen kväll efter kväll. Han blev pinad och mager.” Dessa män blev antingen räddade av andra män eller av sina hustrur. I en sägen från Västergötland räddar en hustru sin man från skogsråets makt genom att kasta sin vigselring mellan honom och skogsväsendet och i Värmland berättades om hur en hustru lurade Tall-Maja till att avslöja vilka medel som höll skogsrån borta. Skogsrået hjälpte också barn som gick vilse, men ibland kunde hon istället se till att de barnen försvann för evigt. Hon var därför ett fruktat väsen, särskilt av männen då hon var både trollkunnig och fysiskt starkare än dem. Därför såg männen ofta till att antingen skada eller döda skogsrået, ofta genom att antingen skjuta eller bränna henne. I flera sägner låter mannen även vargar ta skogsrået.

Skogsrån i domstolsprotokoll

Det är inte bara i folksägnerna som det berättas om skogsrået. Även i rättsfall från 1660-talet till 1730-talets slut, samt vid ett fall 1759, finner man detta väsen. Några av dessa rättsfall sammanfaller med häxprocesserna. Under detta tidsspann erkände flera män i olika delar av Sverige att de haft en intim förbindelse med antingen ett skogsrå eller ett bergsrå. Några av dessa män dömdes till fängelse, andra till döden, vissa tog tillbaka sina bekännelser och i ett fall från 1662 påbjöds istället förböner för mannen i fråga då han bedömts vara ett oskyldigt och ovilligt offer. År 1759, två år efter den sista häxprocessen i Sverige, avlades en sådan bekännelse för sista gången, men den mannen bedömdes vara enfaldig. De olika männens förbindelser med rået ansågs brottsliga då de, genom denna handling, distanserat sig från Gud och den kristna världen. Skogsrået förknippades dessutom, av domstolsprotokollen att döma, med Djävulen och åtminstone en av männen uppgav till och med att han inlett en förbindelse med rået just för att han blivit förledd av Hin Håle. Då skogsrået inte beskrevs som ett helt mänskligt väsen föll männens handlande dessutom under lagen om tidelag. Så stark var således föreställningen om skogsrået i Sverige på den tiden, men även in på 1800-talet tycks folk ha trott på detta väsen, och så sent som på 1930-talet upptecknades och insamlades flera sägner om skogsrået runt om i landet.