Jan Myrdal: Bilden som vapen

Bilden har använts som ett politiskt medel­ i årtusenden. Myrdal påminner om hur redan grottmålningarna tjänade till att fästa målet inför jakten. I det antika Rom och Grekland gjordes karikatyrer i politiska syften. Det var dock när de började massproduceras i form av flygblad och affischer som det verkligen blev intressant. Tillsammans med kollegan Rune Hassner producerade Myrdal ett stort antal filmer på detta tema åt SVT. Det var ”den mest omfattande kultursatsningen TV gjort. Tjugo filmer under mer än ett decennium som visades på bästa sändningstid”, skriver Myrdal på DVD-fodralets baksida. Myrdal behöll rättigheterna och sålde till SVT bara rätten att visa dem en gång plus en repris. Nu ger han själv ut dokumentärerna på DVD. Denna första introduktions-DVD innehåller fyra filmer som sändes i SVT, två stycken 1978, de andra 1983 respektive 1988. Det är vad vi skulle kalla ett bildspel, där en berättarröst leder betraktaren genom 1800-talets Frankrike, Tyskland under första hälften av 1900-talet och Mexikos folkliga uppror. Det är egentligen bara filmen om Mexiko som visar lite rörliga bilder. På DVD:n finns också en inledande intervju med Myrdal och Hassner från 1988. Filmerna är vardera under en halvtimme långa och tar upp några av de viktigaste konstnärerna som lät sig engageras, än på folkets sida mot makten, än på maktens sida. Även om bilderna riktar sig till folket är de inte gjorda av folket, utan av skickliga propagandister. Från Tyskland skildras ”estetisk radikalism” och från 1800-talets Paris skildras tecknare ”engagerade i kampen mot borgardömet”, där bland annat samtiden skildras med djurfabelns metod. Myrdal och Hassner har rest i princip världen runt i jakten på historiska propagandabilder. De har letat på museer, lumpbodar, bibliotek och hos privata samlare. Materialet har de sedan presenterat med hjälp av ett egentillverkat kamerabord, gjort i Mecano. Det är ett imponerande historiskt dokument, men tänk på att detta är 1980-talets VHS-kvalitet, med grynig bild och fladdrande kanter. Skriften som åtföljer DVD:n är vad som ursprungligen var tänkt att bli en bilderbok av allt det material som Myrdal och Hassner samlat in under sina resor. Nu blev det inte så, men texten har ett värde i sig för att förklara tanken med DVD:erna och hur arbetet på fältet bedrevs. Det verkar vara en oredigerad text, såsom den lämnades halvfärdig någon gång för 30 år sedan. Vissa resonemang upprepas, exempel återkommer ordagrant. Myrdals egna anteckningar av typen ”Kolla!” finns kvar, vilket ger en känsla av en ögonblicksbild av ett pågående arbete. Myrdal förklarar att man valde att fördjupa sig i vissa historiska epoker och skeenden. Att försöka ge en komplett överblick över ett halvt årtusendes masspridda politiska och sociala bilder låter sig inte göras. Bara Frankrikes krigspropaganda från september 1916 till april 1917 under första världskriget skulle kunna fylla volymer, menar han. Djupdykningarna ger möjlighet till bättre förståelse av mekanismerna bakom och är intressantare än att bara skrapa på ytan av alla tänkbara skeenden. Enligt Myrdal är den enklaste beskrivningen av bilderna att de utgör den för folket mångfaldigade politiska fantasin. De är avsedda för massorna och de sprids i massor. De formulerade alla de stora motsättningarna och striderna i Europa i en flod av mångfaldigade bilder, avsedda att forma betraktarnas syn på samtiden och påverka deras ställningstagande. Alla bilder har socialt samband och därmed också politisk funktion. Precis som kyrkomålerierna är de avsedda för en masspublik och att få verka där. Varje kyrkofursteporträtt och varje ryttarstaty gavs en motbild i form av karikatyrer som spreds på flygblad och affischer, och som tog fram ynkedomen om brottet bakom bjärtheten. Den manade till uppror och hämnd. Det betyder inte att de alltid var skapade av folkets tecknare, tekniken anammades snabbt av alla parter. Myrdal nämner konstnären Leopoldo Méndez i Mexiko, som enligt Myrdal ”gav form åt det folkets medvetande som bar dem fram genom stor revolution”. Men den sortens bilder kan lika gärna användas av makten för att skapa fantasier åt folket, eller mot folket. Tycka vad man vill om Myrdal, men han har en imponerande erfarenhet att hämta från. I texten och DVD:n märks det på de rikliga historiska referenserna och jämförelserna från olika regioner och civilisationer. Han berättar att redan som barn på 1930-talet fascinerades han av tavlan som visar Jacques-Louis Davids Napoleons kröning i Notre Dame när han med stort intresse bläddrade i den tusen sidor tjocka bilderboken om Napoleon. Eller att han i förbifarten nämner att han sedan tonåren har en rentecknad artonhundratalsåtergivning av Luis de Morales ”Jungfru och barn”. Vilka ungdomar har de erfarenheterna i dag?