Luciakören i Uppsala domkyrka

Domkyrkan har gjorts julfin med stora granar och en adventsljusstake framme vid altaret. Kyrkan är mörk så när som på de stearinljus som lyser upp altargången allt eftersom tärnorna skrider fram. Här är det tradition som gäller, man är noga med varje detalj. Om man ska vara petig kanske inte varje Lussetåg inleds med den latinska varianten av psalmen ”O kom, o kom, Immanuel”: Veni, veni Emmanuel; Captivum solve Israel, Qui gemit in exilio, Privatus Dei Filio. Samtidigt skänker denna en varm och fridfull stämning att spridas i domkyrkan. Därefter sjunger Collegium Cantorum ”Det är en ros utsprungen” medan de sakta vandrar fram och ställer sig på varsin sida av altargången. [caption id="attachment_30821" align="alignnone" width="585"] 'Veni, Veni Immanuel', sjunger Collegium Cantorum och inleder med denna sång Luciakonserten. Observera dirigentens lysande taktpinne. Foto: Nya Tider[/caption]   Flickkörens klara stämmor fyller därefter kyrkan: Så mörk är natten i midvintertid, men se då nalkas Lucia. Hon kommer den goda med ljuset hit, hon kommer med hälsning om julefrid, hon kommer med ljus i sin krona. [caption id="attachment_30822" align="alignnone" width="585"] ’Drömmar med vingesus …’, sjunger Uppsala domkyrkas flickkör medan de tågar efter Lucia in i kyrkan. Foto: Nya Tider[/caption]   När Lucia och hela hennes följe tågar genom kyrkan sjunger man förstås den välkända ”Sankta Lucia”. Alla samlas de framför altaret och bakom dem sluter Collegium Cantorum upp. Det är mörkt i kyrkan, men stearinljusen och julgransljusen lyser upp och ger ett sagolikt intryck. [caption id="attachment_30823" align="alignnone" width="585"] Det blir en sagolik stämning. Under konserten framförs flera traditionella Luciasånger. Foto: Nya Tider[/caption]   Lucia och den förkristna julen Lucia firas den dag då den förkristna, nordiska julen inföll. Det vad den här dagen som man ”drack jul”. Att ”dricka jul” innebar att man drack öl eller mjöd. Själva ordet ”jul” kommer av namnet ”Jolner”, som är ett av Odens namn. Man slaktade även grisen och tog blod från den. Därefter tog man ett björkris och strök blod på en träfigur av fruktbarhetsguden Frej. Grisköttet hängde man sedan i granen som ett offer till Oden, som ju offrade sig genom att hänga sig i Yggdrasil för att få lära sig runornas hemlighet. Traditionen att pynta granen har sin grund i detta bruk. Grisen är dessutom helig i Norden då det djuret är Gudarnas gåva till människorna. [caption id="attachment_30824" align="alignright" width="236"] Uppsala domkyrka. Foto: Nya Tider[/caption] Julen var uteslutande en familjehögtid då familjen skulle, genom detta firande, knyta band till Gudafamiljen. Ingen utomstående fick släppas in i huset under denna dag. Vid den här tiden tände man även eldar och bålar, dels för att lysa upp i mörkret, men bruket att tända en eld markerar även övergångar i naturen och vintersolståndet, som markerar slutet på den mörkaste tiden räknas som en övergång och enligt den julianska kalendern inföll vintersolståndet 12-13 december. Eldslågorna och ljuset är vad som Luciafirandet har gemensamt med den förkristna julen. När det är som mörkast Runt om i landet uppvaktas flera människor den 13 december av en vitklädd kvinna med ljuskrona på huvudet, följd av tärnor med levande ljus i händerna och stjärngossar, som får det täta mörkret att skingra sig. Som tärnorna och stjärngossarna Uppsala domkyrka sjunger nu när de tågar ut: Sankta Lucia, ljusklara hägring, sprid i vår vinternatt, glans av din fägring. Drömmar med vingesus under oss sia, tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.