![]()
Mellan den 11 och 15 oktober pågick i Frankfurt am Main den årliga bokmässan. Från 106 länder kom 7 150 utställare och man räknade med att attrahera cirka 280 000 besökare. Mässan invigdes mycket högtidligt redan den 10 oktober i närvaro av förbundskansler Angela Merkel och den franske presidenten Emmanuel Macron.
Förklaringen till Macrons närvaro är att årets mässa ägnas åt Frankrike som hedersgästland. Följaktligen var över 30 franska författare närvarande i samband med möten och föredrag. Bland de mest kända kan nämnas nobelpristagaren i litteratur 2008 Jean-Marie Gustave Le Clezio, den franska samtida litteraturens enfant terrible Michel Houellebecq, mest känd för sin omdebatterade bok
Underkastelse, och Madame Helène Carrère d’Encausse, Franska Akademiens ständiga sekreterare.
Den otroligt spirituella, språkkunniga och eleganta historikern Carrère d’Encausse (född 1929) valdes till sitt ämbete redan 1999 och åtnjuter beundran och respekt inte bara från Académie francaise’s 40 medlemmar utan även i många andra länder, däribland Ryssland. Just hemkommen från öppningen av den stora Leninutställningen i Moskva blev hon naturligtvis en intellektuell magnet även i Frankfurt a/M.
Såväl president Macron som förbundskansler Merkel manifesterade i sina invigningstal väldigt starkt den europeiska kulturens betydelse. Tyskland och Frankrike är två länder som står för den historiska traditionen. ”Våra två stora kulturländer i Europa”, sade Merkel i samband med invigningen. Och ingen blev gladare än president Macron.
[caption id="attachment_29170" align="alignnone" width="585"]
![Helène Carrère d’Encausse, Franska Akademiens ständiga sekreterare. Stillbild: Rossija24]()
Helène Carrère d’Encausse, Franska Akademiens ständiga sekreterare. Stillbild: Rossija24[/caption]
Redan innan själva utställningen visade den tyska televisionen reportage och filmer från Frankrike och intervjuer med olika franska författare. Vad som var så upplyftande är den tolerans och diskussionskultur som numera nästan aldrig förekommer i Sverige. En intellektuell generositet blandad med respekt och försök till att förstå motpartens åsikter. Protestkultur finns historiskt präglad i ett land som Frankrike, men respekteras av alla och fördöms ej.
[caption id="attachment_29171" align="alignleft" width="300"]
![Frankrikes president Emmanuel Macron. Stillbild: ZDF]()
Frankrikes president Emmanuel Macron. Stillbild: ZDF[/caption]
För tyskarna är Frankrike ett land där människorna ser det sköna i livet och kan njuta av allt det vackra. Fransmännen beundrar det tyska konstruktiva tänkandet, världsmästare i export som tyskarna är. Tyskarna hyser sympati för den franska charmen, identiteten och vision du monde, på tyska heter die Weltanschauung, det vill säga synen på livet.
Mycket intressanta samtal med franska mindre kända, men icke desto mindre betydelsefulla författare avslöjar fortfarande oläkta sår efter Algerietkriget, problemen som finns långt borta på Haiti eller Martinique. En kvinnlig författare, Maylis de Kerangal, berörde ett mycket känsligt område, nämligen organdonation och handeln med mänskliga organ.
I såväl Tyskland som i Frankrike genomförde man en undersökning gällande bokläsningsvanor: 92 procent av tyskarna läser regelbundet böcker. I Frankrike väljer man sina favoritförfattare och det visade sig att de är: Albert Camus
Främlingen, Marcel Prousts romanserie
På spaning efter den tid som flytt och Antoine de Saint-Exupérys
Den lille prinsen.
Det förekom synpunkter på förlag som en och annan inte gillade, som till exempel Antaios Verlag, men förläggaren Götz Kubitschek fick komma till tals inför kameror. Samtidigt som både direktören för Frankfurter Buchmesse Juergen Boss och Carlos Collado Seidel från tyska författarföreningen och PEN-klubben Deutschland ansåg att den kulturella och intellektuella friheten är viktigast, så länge innehållet i åsiktsframförandet inte strider mot den tyska grundlagen.
Reflexionen blir automatiskt riktad mot årets svenska Bokmässa i Göteborg och Nya Tiders närvaro. Undertecknad dristar sig till slutsatsen, att utan deras närvaro skulle hela arrangemanget förbli en anonym och trist historia. De protesterande (frågan uppstår mot vem och vad i saklig och juridisk mening) i sina egna utställningslokaler odlade endast patetiskt martyrskap i stället för en intellektuell höjd. Slutsatsen blir att vad som är påkallat är en höjning av bildningsnivå, omvärldskunskap befriad från ideologisk tvångströja och framför allt bättre språkkunskaper.
Tyskland och Frankrike är de facto den europeiska kulturens bärare och – ve och fasa! – till dem ansluter flera centraleuropeiska länder, ty det är där Europas kulturcentra fanns sedan renässansen. Med andra ord, det finns en hel del kulturell och intellektuell substans att inhämta från Frankfurter Buchmesse.
För övrigt anser jag att de finländska professorerna Matti Klinge och Henrik Meinander borde inbjudits till årets Bokmässa i Göteborg samt Finlands enfant terrible – mannen med glimten i ögat – journalisten Staffan Bruun.
Helène Carrère d’Encausse, Franska Akademiens ständiga sekreterare. Stillbild: Rossija24[/caption]
Redan innan själva utställningen visade den tyska televisionen reportage och filmer från Frankrike och intervjuer med olika franska författare. Vad som var så upplyftande är den tolerans och diskussionskultur som numera nästan aldrig förekommer i Sverige. En intellektuell generositet blandad med respekt och försök till att förstå motpartens åsikter. Protestkultur finns historiskt präglad i ett land som Frankrike, men respekteras av alla och fördöms ej.
[caption id="attachment_29171" align="alignleft" width="300"]
Frankrikes president Emmanuel Macron. Stillbild: ZDF[/caption]
För tyskarna är Frankrike ett land där människorna ser det sköna i livet och kan njuta av allt det vackra. Fransmännen beundrar det tyska konstruktiva tänkandet, världsmästare i export som tyskarna är. Tyskarna hyser sympati för den franska charmen, identiteten och vision du monde, på tyska heter die Weltanschauung, det vill säga synen på livet.
Mycket intressanta samtal med franska mindre kända, men icke desto mindre betydelsefulla författare avslöjar fortfarande oläkta sår efter Algerietkriget, problemen som finns långt borta på Haiti eller Martinique. En kvinnlig författare, Maylis de Kerangal, berörde ett mycket känsligt område, nämligen organdonation och handeln med mänskliga organ.
I såväl Tyskland som i Frankrike genomförde man en undersökning gällande bokläsningsvanor: 92 procent av tyskarna läser regelbundet böcker. I Frankrike väljer man sina favoritförfattare och det visade sig att de är: Albert Camus Främlingen, Marcel Prousts romanserie På spaning efter den tid som flytt och Antoine de Saint-Exupérys Den lille prinsen.
Det förekom synpunkter på förlag som en och annan inte gillade, som till exempel Antaios Verlag, men förläggaren Götz Kubitschek fick komma till tals inför kameror. Samtidigt som både direktören för Frankfurter Buchmesse Juergen Boss och Carlos Collado Seidel från tyska författarföreningen och PEN-klubben Deutschland ansåg att den kulturella och intellektuella friheten är viktigast, så länge innehållet i åsiktsframförandet inte strider mot den tyska grundlagen.
Reflexionen blir automatiskt riktad mot årets svenska Bokmässa i Göteborg och Nya Tiders närvaro. Undertecknad dristar sig till slutsatsen, att utan deras närvaro skulle hela arrangemanget förbli en anonym och trist historia. De protesterande (frågan uppstår mot vem och vad i saklig och juridisk mening) i sina egna utställningslokaler odlade endast patetiskt martyrskap i stället för en intellektuell höjd. Slutsatsen blir att vad som är påkallat är en höjning av bildningsnivå, omvärldskunskap befriad från ideologisk tvångströja och framför allt bättre språkkunskaper.
Tyskland och Frankrike är de facto den europeiska kulturens bärare och – ve och fasa! – till dem ansluter flera centraleuropeiska länder, ty det är där Europas kulturcentra fanns sedan renässansen. Med andra ord, det finns en hel del kulturell och intellektuell substans att inhämta från Frankfurter Buchmesse.
För övrigt anser jag att de finländska professorerna Matti Klinge och Henrik Meinander borde inbjudits till årets Bokmässa i Göteborg samt Finlands enfant terrible – mannen med glimten i ögat – journalisten Staffan Bruun.