![]()
I Nestorskrönikan, som ska ha sammanställts och redigerats av munken Nestor omkring år 1113, berättas följande om varjagerna: ”Varjagerna från andra sidan havet utkrävde skatt av cuderna [uderna = esterna] och av slaverna, av merierna [ett finsk-ugriskt folk] och veserna [vepserna = ett östersjöfinskt folk i Karelen] samt av krivierna [ett östslaviskt folk].” Detta är det första som nämns om varjagerna i den här krönikan.
Varjager var de slaviska folkens namn på de skandinaviska svearna och ruserna som bedrev handel längs med en östlig handelsrutt från Birka ända till Konstantinopel (Miklagård), och som gick genom det som i dag är Ukraina och Ryssland. Majoriteten av invånarna i vikingastaden Ladoga ska ha utgjorts av dessa skandinaver. Staden är i dag är känd som Staraja Ladoga (”Gamla Ladoga”) för att skilja den från det moderna Novaja Ladoga (”Nya Ladoga”) som ligger några kilometer norr om denna, närmare den plats där floden Volchov mynnar ut i Ladogasjön. Det fanns gott om rikedomar som pälsverk, honung och vax i de trakterna, så handeln blomstrade och staden blev en av de främsta handelsplatserna i nordöstra Europa.
Varjagernas herravälde blev dock kortvarigt. Enligt Nestorskrönikan blev de snart ”fördrivna över havet, och man utbetalade icke någon skatt till dem”. De slaviska och finsk-ugriska folken började därmed styra själva, men ordningen föll samman. ”Stam reste sig mot stam, det uppstod strider, och man började föra krig sinsemellan”, berättas det i krönikan, då ”lag och rätt” kommit att upphöra efter bortdrivningen av varjagerna. Därför begav de sig ”över havet till varjagerna, till ruserna”. Enligt Nestorskrönikan ska slaverna, čuderna, veserna och krivičerna ha sagt följande till ruserna: ”Vårt land är stort och fruktbart, men där saknas ordning. Kommen och regeren [regera] och härsken [härska] över oss!” Ruserna gick med på det och tre bröder av rusernas stam valdes ut. Deras namn var Truvor (Torvard), Sineus och Rurik (Rörek).
Exakt vilka ruserna var är oklart, men gravfynd som Torshammare, bälten och vapen, som gjorts på rysk mark, och likheten mellan det folkets namn och Ruotsi, det namn finnarna redan då gav dagens Sverige, tyder på att ruserna var en stam som levde i Mellansverige.
Härskaren Rurik och Rus
Rurik kom till Ladoga, medan Truvor slog sig ned i Izborsk på gränsen till dagens Estland och Sineus i Beloozero (nuvarande Belozersk) vid Vita sjön. Alla tre bröderna anlände år 862, men då Truvor och Sineus dog efter bara några år övertog Rurik deras områden och sände några av sina män dit medan han själv slog sig ned i Novgorod, som av skandinaverna kallades Holmgård, med sitt följe. Där kom han att härska över folkstammarna i nordvästra Ryssland och ska, enligt traditionen, ha byggt en borg söder om Novgorod, på platsen Gorodisjtje, som betyder ”den gamla staden”. I det här området har arkeologer funnit skandinaviska smycken och runristningar från 800-talets mitt, vilket bekräftar att skandinaver bosatt sig här vid den tid som Rurik kom dit. På 1800-talet var till och med den här platsen känd som Rjurikovo Gorodisjtje, som betyder ”Ruriks gamla stad”.
[caption id="attachment_28956" align="alignnone" width="585"]
![Staraja Ladoga. Foto: Nya Tider]()
Staraja Ladoga. Foto: Nya Tider[/caption]
Han lät även sända män till Polotsk i väster, vid floden Dvina, och till Rostov i öster, vid övre Volga. Så kom han, enligt Nestorskrönikan, att härska över slaverna i Novgorod, krivičerna i Polotsk, merierna i Rostov och vepserna i Beloozero samt även muromerna (ett finsk-ugriskt folk som på 1100-talet blev assimilerade av ryssarna) i Moroma, en plats i Ryssland som i dag heter Murom. Detta område, som Rurik härskade över, kom att kallas Rus. Han blev furste av Rus och skapade ett rättsväsen, för att lag och rätt åter skulle råda i landet, samt ett skattesystem för att kunna finansiera sin statsbildning.
[caption id="attachment_28945" align="alignright" width="236"]
![]()
Monument av Rurik och hans efterträdare Oleg i Staraja Ladoga. Foto: Nya Tider[/caption]
Som härskare ska Rurik inte ha varit älskad. Slaverna i Novgorod ska ha klagat över hans hårdhet i samband med han låtit döda flera av dem och att han skulle ha behandlat dem som trälar.
Han var inte heller den fredligaste av härskare. Han lät sända två av sina män, Askold (Höskuld) och Dyr (Dir), till Kiev (Könugård). Dessa två män intog snart staden med hjälp av varjager de lyckats samla omkring sig och började härska över den. Några år senare anföll de Konstantinopel med 200 skepp och fortsatte därefter mot de muslimska landområdena, då de ville åt kryddorna, silvret och tygerna som de, efter alla handelsrutter, visste fanns där. Anfallet fick de kristna i Bysans att vilja omvända ruserna till sin lära. Patriarken Fotios skickade därför två av sina elever, Konstantin (som senare bytte namn till Kyrillos) och Methodios, för att genomföra detta uppdrag och år 867 noterar Fotios att Rus ska ha blivit kristnat och skriver att Ruriks rike ”i vildhet och mordiskhet överträffar alla andra” samt att varjagerna ”förslavat folken runtomkring”. Fotios konstaterande att Rus blivit kristnat redan då stämmer dock inte helt. Det var först efter att Ruriks sonsons son Vladimir den store lät döpa sig år 988 som kristendomen verkligen fick genomslag i Rus.
[caption id="attachment_28944" align="alignleft" width="236"]
![]()
Storfurste Rurik som en del av bronsmonumentet ”Ryssland tusen år” i Novgorod, som restes 1862 till minne av Rurik och hans varjagers ankomst år 862. Rurik blickar åt söder, mot Kiev. Foto: Wikipedia[/caption]
Inte desto mindre lyckades Rurik ena de olika folkstammarna under sitt styre och återupprätta ordningen i landet. Kanske delvis just på grund av sin påstådda hårdhet.
Rus blir Kievrus
När Rurik dog år 879 efterträddes han av Oleg (Helge) som, enligt Nestorskrönikan, ”var av hans släkt”, då hans egen son Igor ännu var barn. Oleg flyttade huvudstaden från Novgorod till Kiev genom att han först dödade Askold och Dyr för att sedan själv ta herraväldet över staden. Krönikan berättar även att Oleg ska ha sagt följande om denna stad: ”Må Kiev bli de ryska städernas moder.” Han anlade städer, erövrade Smolensk och utvidgade riket genom sina krig mot de slaviska drevljanerna, som levde väster om Kiev, och de östslaviska severjanerna.
De slaviska och finsk-ugriska folk som kom att leva under hans styre började alla kalla sig ruser. Enligt Nestorskrönikan ska även de svear som levde i Olegs rike ha börjat kalla sig för det.
Så blev Rus till Kievrus – ett rike som sträckte sig från Ladoga i norr till Kiev i söder. Grunden för dagens Ryssland, Ukraina och Vitryssland var därmed lagd.
Detta rike, som grundades av Rurik och utvidgades av Oleg, är den äldsta östslaviska statsbildningen. Rurik kom bland annat att bli förfader till den ryske tsaren, då hans son Ivan den förskräcklige var farfars bror till Michail I som grundade Romanovätten. När huvudlinjen i Ruriks ätt dog ut 1598 tog Romanovätten över tack vare sina släktband, och regerade fram till 1917.
[caption id="attachment_28953" align="alignnone" width="585"]
![Kievrus. Grafik: Nya Tider]()
Kievrus. Grafik: Nya Tider[/caption]
Staraja Ladoga. Foto: Nya Tider[/caption]
Han lät även sända män till Polotsk i väster, vid floden Dvina, och till Rostov i öster, vid övre Volga. Så kom han, enligt Nestorskrönikan, att härska över slaverna i Novgorod, krivičerna i Polotsk, merierna i Rostov och vepserna i Beloozero samt även muromerna (ett finsk-ugriskt folk som på 1100-talet blev assimilerade av ryssarna) i Moroma, en plats i Ryssland som i dag heter Murom. Detta område, som Rurik härskade över, kom att kallas Rus. Han blev furste av Rus och skapade ett rättsväsen, för att lag och rätt åter skulle råda i landet, samt ett skattesystem för att kunna finansiera sin statsbildning.
[caption id="attachment_28945" align="alignright" width="236"]
Monument av Rurik och hans efterträdare Oleg i Staraja Ladoga. Foto: Nya Tider[/caption]
Som härskare ska Rurik inte ha varit älskad. Slaverna i Novgorod ska ha klagat över hans hårdhet i samband med han låtit döda flera av dem och att han skulle ha behandlat dem som trälar.
Han var inte heller den fredligaste av härskare. Han lät sända två av sina män, Askold (Höskuld) och Dyr (Dir), till Kiev (Könugård). Dessa två män intog snart staden med hjälp av varjager de lyckats samla omkring sig och började härska över den. Några år senare anföll de Konstantinopel med 200 skepp och fortsatte därefter mot de muslimska landområdena, då de ville åt kryddorna, silvret och tygerna som de, efter alla handelsrutter, visste fanns där. Anfallet fick de kristna i Bysans att vilja omvända ruserna till sin lära. Patriarken Fotios skickade därför två av sina elever, Konstantin (som senare bytte namn till Kyrillos) och Methodios, för att genomföra detta uppdrag och år 867 noterar Fotios att Rus ska ha blivit kristnat och skriver att Ruriks rike ”i vildhet och mordiskhet överträffar alla andra” samt att varjagerna ”förslavat folken runtomkring”. Fotios konstaterande att Rus blivit kristnat redan då stämmer dock inte helt. Det var först efter att Ruriks sonsons son Vladimir den store lät döpa sig år 988 som kristendomen verkligen fick genomslag i Rus.
[caption id="attachment_28944" align="alignleft" width="236"]
Storfurste Rurik som en del av bronsmonumentet ”Ryssland tusen år” i Novgorod, som restes 1862 till minne av Rurik och hans varjagers ankomst år 862. Rurik blickar åt söder, mot Kiev. Foto: Wikipedia[/caption]
Inte desto mindre lyckades Rurik ena de olika folkstammarna under sitt styre och återupprätta ordningen i landet. Kanske delvis just på grund av sin påstådda hårdhet.
Rus blir Kievrus
När Rurik dog år 879 efterträddes han av Oleg (Helge) som, enligt Nestorskrönikan, ”var av hans släkt”, då hans egen son Igor ännu var barn. Oleg flyttade huvudstaden från Novgorod till Kiev genom att han först dödade Askold och Dyr för att sedan själv ta herraväldet över staden. Krönikan berättar även att Oleg ska ha sagt följande om denna stad: ”Må Kiev bli de ryska städernas moder.” Han anlade städer, erövrade Smolensk och utvidgade riket genom sina krig mot de slaviska drevljanerna, som levde väster om Kiev, och de östslaviska severjanerna.
De slaviska och finsk-ugriska folk som kom att leva under hans styre började alla kalla sig ruser. Enligt Nestorskrönikan ska även de svear som levde i Olegs rike ha börjat kalla sig för det.
Så blev Rus till Kievrus – ett rike som sträckte sig från Ladoga i norr till Kiev i söder. Grunden för dagens Ryssland, Ukraina och Vitryssland var därmed lagd.
Detta rike, som grundades av Rurik och utvidgades av Oleg, är den äldsta östslaviska statsbildningen. Rurik kom bland annat att bli förfader till den ryske tsaren, då hans son Ivan den förskräcklige var farfars bror till Michail I som grundade Romanovätten. När huvudlinjen i Ruriks ätt dog ut 1598 tog Romanovätten över tack vare sina släktband, och regerade fram till 1917.
[caption id="attachment_28953" align="alignnone" width="585"]
Kievrus. Grafik: Nya Tider[/caption]