![]()
När Nya Tider kommer till domkyrkan för att göra sitt reportage är det besökare där. Det är juli och turisttider. En turist ligger och vilar sig på en kyrkbänk och ett par går runt i koret och tittar. Och när vi går kommer en ny grupp för att bese underverket. De har alla förstått en sak: en kyrka bör ses inifrån. Västvärldens kyrkor lägger ner möda både på exteriör och interiör, men det är interiören som ger verklig lön för mödan.
Härnösands domkyrka är ett ypperligt exempel på västerländsk klassicism.
För att ge en bakgrund till Härnösands domkyrka kan det nämnas att centrala Härnösand ligger på en ö, Härnön. Bebyggelsen klättrar uppför den västra sluttningen och i blickfånget har man domkyrkans kolonnad och triangelformade gavelfält, en skinande vit byggnad krönt med en kupol. Byggnaden ger ett lite antikt, klassiskt intryck. Härnösand kallas ju ”Norrlands Aten” på grund av den prägel domkyrkan och andra ståtliga byggnader ger stadsrummet.
Den första byggnaden i Härnösand med klassiska kolonner var Rådhuset från sekelskiftet 1700-1800. Sedan följde domkyrkan, konsthallen och residenset plus en rad andra offentliga byggnader av praktfullt slag. Härnösand är residensstad för landshövdingen för Västernorrland, en funktion som fört med sig placeringen av en rad officiella byggnader, såsom riksbanksfilial, universitet och landsarkiv samt just domkyrkan.
[caption id="attachment_28824" align="alignnone" width="585"]
![]()
Härnösands domkyrka ger ett lite antikt, klassiskt intryck, med kolonnad och triangelformade gavelfält, en skinande vit byggnad krönt med en kupol. Foto: Nya Tider[/caption]
När man kommer in i kyrkan slås man av den harmoni som råder. Harmonin skapas av rundbågefönstren, rundvalven som uppbärs av porfyrpelare och takets tunnvalv. Allt, inklusive rummets proportioner, uttrycker frid, balans och måttfullhet, en harmoni som paradoxalt nog skapar en form av pampighet och storslagenhet.
Detta är klassicism: här är det som antytt rundbågen som anger tonen. Här finns inga spetsbågar som i gotikens formspråk. Gotiken har nog också sin charm men den var en stilmässig återvändsgränd. Rundbågar, släta murar, fronter och kolonner är det evigt gångbara sättet att bygga i västvärlden, ett klassiskt formspråk med rötter i antiken.
Förutom till kyrkoarkitektur är denna klassicism mycket användbar. Den är till exempel grunden för renässansens, barockens och 1800-talets alla slott, palats och offentliga byggnader. Gotiken har för sin del bara levt vidare som kyrkoarkitektur (nygotik). Ingen har någonsin byggt ett palats eller liknande i gotik. Det må vara att en byggnad som parlamentshuset i Budapest blandar in lite gotik men det är å andra sidan en föga tilltalande stilblandning som inte vunnit hävd.
Härnösands domkyrka är ett ypperligt exempel på västerländsk klassicism. Den kan erinra om Peterskyrkan i Rom, på detta vis: en plan som har utgångspunkt i en rundkyrka (koret med utgreningar i absid och korsarmar, krönt med kupolen), samt med en långhall framför för att göra byggnaden mer representativ och för att ge plats för menigheten vid gudstjänster.
Härnösands domkyrka har på vanligt sätt kyrkbänkar i långhallen plus på en läktare, en så kallad emporvåning. Antalet sittplatser är totalt 600.
Koret betecknas av en rund avslutning, en så kallad absid, försedd med fönster i olika blå toner. Därtill finns altartavlan av David von Cöln, föreställande Kristus korsfäst på Golgata.
Härnösand grundades 1585 av Johan III. Den var då rikets nordligaste stad. På 1600-talet blev Härnösand residensstad för dåvarande Härnösands län. I dag är staden residensstad för Västernorrlands län. År 1772 blev Härnösand ärkebiskopssäte. Sedan 1600-talet fanns ett gymnasium för prästutbildning och under 1800-talet växte staden i betydelse genom sjöfart, träindustri, bankväsende och militära anläggningar. Härnösand behåller i dag sin roll som residensstad och säte för länsstyrelsen med fler officiella inrättningar, men befolkningsmässigt med mera ligger staden i skuggan av Sundsvall, Örnsköldsvik och Umeå.
Härnösand är knappast ”värt en omväg”. Men om man turistar i regionen kan man förstås ta del av stadens charm. Det är ”en stor liten stad” med många arkitektoniskt intressanta byggnader. Därtill finns Smitingens havsbad och gästhamn. Hela stadens geografi med Härnön, kanalerna och Norra och Södra sundet gör den till en pärla och en trevlig sommarstad. Och i allt detta är domkyrkan ”pricken över i”.
Härnösands domkyrka ger ett lite antikt, klassiskt intryck, med kolonnad och triangelformade gavelfält, en skinande vit byggnad krönt med en kupol. Foto: Nya Tider[/caption]
När man kommer in i kyrkan slås man av den harmoni som råder. Harmonin skapas av rundbågefönstren, rundvalven som uppbärs av porfyrpelare och takets tunnvalv. Allt, inklusive rummets proportioner, uttrycker frid, balans och måttfullhet, en harmoni som paradoxalt nog skapar en form av pampighet och storslagenhet.
Detta är klassicism: här är det som antytt rundbågen som anger tonen. Här finns inga spetsbågar som i gotikens formspråk. Gotiken har nog också sin charm men den var en stilmässig återvändsgränd. Rundbågar, släta murar, fronter och kolonner är det evigt gångbara sättet att bygga i västvärlden, ett klassiskt formspråk med rötter i antiken.
Förutom till kyrkoarkitektur är denna klassicism mycket användbar. Den är till exempel grunden för renässansens, barockens och 1800-talets alla slott, palats och offentliga byggnader. Gotiken har för sin del bara levt vidare som kyrkoarkitektur (nygotik). Ingen har någonsin byggt ett palats eller liknande i gotik. Det må vara att en byggnad som parlamentshuset i Budapest blandar in lite gotik men det är å andra sidan en föga tilltalande stilblandning som inte vunnit hävd.
Härnösands domkyrka är ett ypperligt exempel på västerländsk klassicism. Den kan erinra om Peterskyrkan i Rom, på detta vis: en plan som har utgångspunkt i en rundkyrka (koret med utgreningar i absid och korsarmar, krönt med kupolen), samt med en långhall framför för att göra byggnaden mer representativ och för att ge plats för menigheten vid gudstjänster.
Härnösands domkyrka har på vanligt sätt kyrkbänkar i långhallen plus på en läktare, en så kallad emporvåning. Antalet sittplatser är totalt 600.
Koret betecknas av en rund avslutning, en så kallad absid, försedd med fönster i olika blå toner. Därtill finns altartavlan av David von Cöln, föreställande Kristus korsfäst på Golgata.
Härnösand grundades 1585 av Johan III. Den var då rikets nordligaste stad. På 1600-talet blev Härnösand residensstad för dåvarande Härnösands län. I dag är staden residensstad för Västernorrlands län. År 1772 blev Härnösand ärkebiskopssäte. Sedan 1600-talet fanns ett gymnasium för prästutbildning och under 1800-talet växte staden i betydelse genom sjöfart, träindustri, bankväsende och militära anläggningar. Härnösand behåller i dag sin roll som residensstad och säte för länsstyrelsen med fler officiella inrättningar, men befolkningsmässigt med mera ligger staden i skuggan av Sundsvall, Örnsköldsvik och Umeå.
Härnösand är knappast ”värt en omväg”. Men om man turistar i regionen kan man förstås ta del av stadens charm. Det är ”en stor liten stad” med många arkitektoniskt intressanta byggnader. Därtill finns Smitingens havsbad och gästhamn. Hela stadens geografi med Härnön, kanalerna och Norra och Södra sundet gör den till en pärla och en trevlig sommarstad. Och i allt detta är domkyrkan ”pricken över i”.