![]()
Så har man då besökt Kungliga Dramaten för första gången i sitt liv. Hur det var? Jo tack, det var trevligt. En fantastiskt vacker lokal med tre balkongvåningar, vackra målningar i taket, bekväma säten och en städad publik. Därför är det synd att det inte levererades samma kvalitet från scenen.
[caption id="attachment_25432" align="alignright" width="250"]
![]()
1 maj 2017. Systrarna Johanna och Klara tolkar Leonard Cohen. Det är fin akustik på Dramaten. En biljett kostade 585 kronor. Var det värt pengarna? Absolut inte. Foto: Nya Tider[/caption]
First Aid Kit består av två systrar, Klara och Johanna Söderberg, 24 och 26 år unga. Till detta projekt har de bjudit in en lång rad av sina kompisar för att fylla 80 minuter. En stråkkvartett finns på scen, men kommer inte till sin rätt och läggs dessutom långt bak i mixen. Adolf Fredriks Föräldrakör medverkar i några nummer, men slarvas bort helt och hållet. Ett flertal poem deklameras (av skådespelare) med tillgjort uttal. Många låtar har jobbiga, tillkrånglade arrangemang av kapellmästaren Sebastian Ring.
En manlig artist som kallar sig Loney Dear framför ”Avalanche” och det är hart när omöjligt att uttyda något av originalets melodi. Flera av artisterna är mediokra och har inget på scenen att göra. En kunde inte sjunga rent, en annan kunde inte leverera när hon kände att hon tagit sig vatten över huvudet. Och i ärlighetens namn blir det konstigt när kvinnor tolkar låtar som har ett uttalat manligt perspektiv.
Några verkligt rutinerade svenska artister hade kunnat göra Cohen rättvisa. Ändå fylls scenen med personer utan särskilt mycket livserfarenhet. Man frågar sig varför? Och publiken väljer att ställa sig upp och klappa.
Pretentiöst. Och riktigt dåligt. Pengarna tillbaka!
[caption id="attachment_25436" align="alignnone" width="585"]
![]()
De inbjudna gästartisterna var många och ingen presenterades. Här ser vi Jesper Lindell sjunga ”Chelsea Hotel”. Foto: Nya Tider[/caption]
[caption id="attachment_25437" align="alignnone" width="585"]
![]()
Kapellmästaren, F A K och två skådespelare tar emot publikens ovationer. Foto: Nya Tider[/caption]
1 maj 2017. Systrarna Johanna och Klara tolkar Leonard Cohen. Det är fin akustik på Dramaten. En biljett kostade 585 kronor. Var det värt pengarna? Absolut inte. Foto: Nya Tider[/caption]
First Aid Kit består av två systrar, Klara och Johanna Söderberg, 24 och 26 år unga. Till detta projekt har de bjudit in en lång rad av sina kompisar för att fylla 80 minuter. En stråkkvartett finns på scen, men kommer inte till sin rätt och läggs dessutom långt bak i mixen. Adolf Fredriks Föräldrakör medverkar i några nummer, men slarvas bort helt och hållet. Ett flertal poem deklameras (av skådespelare) med tillgjort uttal. Många låtar har jobbiga, tillkrånglade arrangemang av kapellmästaren Sebastian Ring.
En manlig artist som kallar sig Loney Dear framför ”Avalanche” och det är hart när omöjligt att uttyda något av originalets melodi. Flera av artisterna är mediokra och har inget på scenen att göra. En kunde inte sjunga rent, en annan kunde inte leverera när hon kände att hon tagit sig vatten över huvudet. Och i ärlighetens namn blir det konstigt när kvinnor tolkar låtar som har ett uttalat manligt perspektiv.
Några verkligt rutinerade svenska artister hade kunnat göra Cohen rättvisa. Ändå fylls scenen med personer utan särskilt mycket livserfarenhet. Man frågar sig varför? Och publiken väljer att ställa sig upp och klappa.
Pretentiöst. Och riktigt dåligt. Pengarna tillbaka!
[caption id="attachment_25436" align="alignnone" width="585"]
De inbjudna gästartisterna var många och ingen presenterades. Här ser vi Jesper Lindell sjunga ”Chelsea Hotel”. Foto: Nya Tider[/caption]
[caption id="attachment_25437" align="alignnone" width="585"]
Kapellmästaren, F A K och två skådespelare tar emot publikens ovationer. Foto: Nya Tider[/caption]