Journalister är också människor – En viktig liten bok om det nutida samhällets informationsvärld

Tarras-Wahlberg 115 sidor korta Journalister är också människor, augusti 2015, Ekerlids Förlag, är en samling av goda tips och råd. I den presenterar hon några gyllene regler för bra medierelationer; som pressansvarig vid Hovstaterna fungerade hon som ett membran mellan kungafamiljen och den svenska och utländska medievärlden. Uppdraget att på ett diplomatiskt sätt hantera inflammerade situationer och föra ut debatten på lugnare vatten gav henne en erfarenhet som få journalister har fått erfara. Boken innehåller en rad exempel på olika möjligheter att föra en dialog mellan journalister och deras intresseobjekt. [caption id="attachment_24184" align="alignleft" width="250"] Elisabeth Tarras-Wahlberg, hovmarskalk samt informationschef vid Kungliga hovstaterna 1995–2004. Foto: Wikipedia[/caption] En viktig form i kontakter med media är intervjuer; väl förberedda och genomarbetade kan de ge ett strålande resultat, men utan en saklig och genomtänkt strategi kan motsatsen ruinera hela upplägget. En annan form är presskonferenserna, där objektet kan förtydliga eller förklara en uppkommen situation. E. Tarras-Wahlberg anför ett känt exempel: kung Carl Gustafs presskonferens i Halle-Hunneberg 2010 med koppling till den då nyligen publicerade boken Den motvillige monarken. E. T.-W. ställer frågan: Hade kungen kunnat agera annorlunda? Kungens avslutande mening blev som bekant: Vi har vänt blad. En annan i sammanhanget viktig fråga blir ”Är det över huvud taget värdigt en statschef att kommentera skandalskriverier?” Svaret eller snarare svaren lär variera, men kritiken gäller kungens svar och kroppsspråk när journalistuppbådet krävde förklaringar. Att bokens så kallade fakta byggde på en skickligt sammanfogad legend vet i dag de flesta intresserade av noggrann research. Vad Tarras-Wahlberg exponerar är den enskildes utsatthet inför ett mediadrev och vikten att välja rätt plats och rätt attityd i samband med journalisternas utfrågning. Under sin långa karriär som pressansvarig har E. T.-W. upplevt varierande situationer i samband med kungaparets officiella pressmöten. Under ett spanskt statsbesök i Stockholm reagerade de spanska journalisterna över det svenska flygvapnets representant (Ulf Björkman) iklädd uniform. Det framkom senare att så pass kort efter Francotiden blev de spanska journalisternas reaktion till en del förståelig, även om många i tysthet ansåg den överdriven, förmodligen så också kung Juan Carlos och drottning Sophia. Den svåraste uppgiften som en presschef måste kunna prestera är att utverka en dementi. Framför allt att få utländska tidningar att rätta till eller helt dementera felaktiga uppgifter. I jakten på sensationella nyheter, det vill säga feta rubriker är journalisterna – trots att även de är människor – beredda att maximalt använda egen fantasi. Således berättar författarinnan själv om ett reportage i Svensk Damtidning , ett reportage som aldrig ägt rum. Bland annat att en gåva på hennes egen 50-årsdag skulle bestå av en rokokobyrå. Flera veckor senare publicerades en ursäkt. Debattproblematiken har sina möjligheter och följder. En väl planerad disposition i en fräsig artikel kan göra stor nytta och frambringa ett budskap. Detta kan vara nödvändigt när ”drevet går” – så heter ett kapitel i bokens avslutande del. Elisabeth Tarras-Wahlberg tar som exempel kungens resa till Brunei med anledning av ordförandeskap i World Scout Foundation. Medföljde gjorde även UD- och näringslivsdelegation. Kungens formulering under ett avslutande pressmöte om att Brunei är en demokrati startade ett drev i Sverige med konstateranden och krav att monarken överträtt sina befogenheter, att han inte borde få resa utomlands, att han till och med borde avgå. Det tog åtta timmar för att nå kungaparet långt borta i Asien i syfte att verifiera uttalandet och inhämta förtydliganden. Därefter fick E. T.-W. i egenskap av pressansvarig inför kameror och mikrofoner rätta till och förtydliga formuleringarnas innebörd (för övrigt UD:s egna). Slutsatsen är mer tydlig – i mediekontakter kan ett onyanserat ord ge upphov till en medial lavin med påföljande drev. [caption id="attachment_24186" align="alignnone" width="585"] Journalister är också människor, Elisabeth Tarras-Wahlberg, augusti 2015, Ekerlids Förlag. Foto: Nya Tider[/caption]   Sommaren 2009 lämnade hovmarskalken Elisabeth Tarras-Wahlberg sin tjänst vid Hovstaterna för att lära känna en helt ny miljö och knyta presskontakter i det lilla emiratet Qatar. Hennes uppgift blev att bidra med regler för västerländskt protokoll. Boken lämnar även tips om användning av etiska och juridiska vägar när medierna går över den moraliskt så känsliga och oklara gränsen. Elisabeths tio privata gyllene regler avslutar denna lilla exklusiva källa till journalistisk framgång. Intressant nog är de nästan identiska med Krisberedskaps Myndighetens rekommendation. [caption id="attachment_24187" align="alignnone" width="585"] Praktiska råd.[/caption]