![]()
En mängd äldre muntliga uppteckningar, förvarade i våra folkminnesarkiv, omtalar att ängens, hagens och skogens stenrösen var från ”drottning Hackas tid”. Berättelserna om drottning Hacka är urgamla med ursprung i langobardernas historieskrivning om Gambara som ledsagade ett utsvultet nordiskt folk genom Europa till norra Italien under folkvandringstid.
Kanske är berättelserna en spegling av en ekologisk kris århundradena efter Kristi tid och romartid, som ett resultat av överexploatering av naturen. Drottning Hacka-gestalten framträder som en fruktbarhetsgudinna, likt en Freja som bortfördes till höglanden för att hjälpa folket. Mer kunde människan inte göra för att betvinga en naturutveckling som inte var önskvärd.
Svedjeeldar har brunnit, rök har drivit över markerna. Bönder har krattat ner säd i askan, herdar har strövat omkring med sina djur. I fantasin kan jag se dem svettas i mina marker, medan romarnas legioner marscherar annorstädes i Europa. Men fantasin bedrar mig, jag vet ju ingenting om dem. Jag vet ingenting om deras kläder, deras verktyg, deras boplatser.
[caption id="attachment_78886" align="alignnone" width="585"]
![]()
Stenar i hackerör med renröjd mark runt omkring. Foto: Nya Tider[/caption]
Jag anar spåren av dem, men verkligheten där de levde har sjunkit undan bland skuggorna. Stenhögarna ligger som sorgliga monument över människors möda och svett för längesedan. De påminner också om hur lätt vi ödelägger vårt eget livsrum genom tanklöst missbruk av marken.
Så skrev astronomen och författaren och mot slutet av sitt liv även hembygdsforskaren Peter Nilson om järnåldersbönder och småländska hackerör i sin sista bok Den gamla byn 1997. Svedjerök, herdar, romartid, stenhögar och ett ödeläggande av vårt eget livsrum – kanske är valen av ord och sammanhang mer träffsäkra än han själv kunde ana.
De flesta av dessa rösen, hackerören, är övervuxna av gräs och mossa och kan vara svåra att upptäcka i början, men om man går omkring en stund brukar allt fler dyka upp. Runtomkring rösena är marken välröjd. Håll ögonen öppna under sommarens skogs- och naturpromenader!
[caption id="attachment_78887" align="alignnone" width="585"]
![]()
Hackerör i betesmark. Enligt sägnen röjdes ny åkermark när hungersnöden var stor. Foto: Nya Tider[/caption]
Stenar i hackerör med renröjd mark runt omkring. Foto: Nya Tider[/caption]
Jag anar spåren av dem, men verkligheten där de levde har sjunkit undan bland skuggorna. Stenhögarna ligger som sorgliga monument över människors möda och svett för längesedan. De påminner också om hur lätt vi ödelägger vårt eget livsrum genom tanklöst missbruk av marken.
Så skrev astronomen och författaren och mot slutet av sitt liv även hembygdsforskaren Peter Nilson om järnåldersbönder och småländska hackerör i sin sista bok Den gamla byn 1997. Svedjerök, herdar, romartid, stenhögar och ett ödeläggande av vårt eget livsrum – kanske är valen av ord och sammanhang mer träffsäkra än han själv kunde ana.
De flesta av dessa rösen, hackerören, är övervuxna av gräs och mossa och kan vara svåra att upptäcka i början, men om man går omkring en stund brukar allt fler dyka upp. Runtomkring rösena är marken välröjd. Håll ögonen öppna under sommarens skogs- och naturpromenader!
[caption id="attachment_78887" align="alignnone" width="585"]
Hackerör i betesmark. Enligt sägnen röjdes ny åkermark när hungersnöden var stor. Foto: Nya Tider[/caption]