Så här tänkte man sig världsträdet kring vilket världen och himlen var skapad. Här finns även underjorden. Omkring jordskivan ligger Midgårdsormen. Mitt i Midgård, låg borgen Asgård som var gudarnas bostad. Längst ut höll jättarna till i Jotunheim. Källa: Northern Antiquities 1847[/caption]
Den ljusa gröna färgen går rakt in i själen och ger oss kraft. Det är en viss känsla när man kan smaka på de där första, späda björklöven, som i ärlighetens namn inte smakar så värst mycket, men nyttiga är de. Då smakar granens ljust gröngula skott desto mer. Lite åt citrushållet till. Proppfulla med nyttigheter är de också. Det har blivit populärt att plocka granskott och tillreda på olika sätt, men vänta lite nu! Granskott är granens tillväxt, ungefär som grenar på ett lövträd och man får inte bryta eller klippa av grenar. Fråga markägaren om lov innan du plockar granskott.
Trädet sammanbinder olika kosmiska delar, med rötterna som söker sig ner i jorden och kronan med dess grenar som sträcker sig upp mot himlen. Människan står med fötterna på jorden och huvudet upp mot himlen. Vi behöver näring från båda håll för att överleva och existera. Vi mår också väldigt bra av en promenad i skogen och att vistas i närheten av träd.
Träd spelar en viktig roll i de flesta kulturer och religioner. Här finns tanken om världsträdet eller världsaxeln som bär upp himlen och håller jorden på sin plats i universum. Träd ansågs förbättra kontakten med det gudomliga, så därför förlade man kultplatser vid träd. I trädet finns hela livets kretslopp. Det blommar, ger frukt och frön eller kärnor, som slår rot till nya träd som mognar, blommar, vissnar, dör och återuppstår. I frukten finns allt som behövs för att ett nytt liv skall skapas.
Hos oss var eken en symbol för styrka och kraft och ansågs vara Tors träd. Rönnen var gudinnan Friggs träd och guden Ull bodde i en skyddad idegranslund. Granen stod för beskydd. Men det mest kända är världsträdet Yggdrasil. Om denna ask kan man läsa i den nordiska mytologin. I Snorres Edda, i Völuspá och Grimnismál. Berättelserna skiljer sig åt en del, men grunden är den samma. Yggdrasil står med sina tre rötter i varsin brunn. Dessa är Hvergelmerbrunnen, Miners brunn och Urdarbrunnen.
Vid den rot som går ner i Urdarbrunnen sitter de tre nornorna Urd, Skuld och Verdandi. Varje dag öser de vatten och vit gyttja över rötterna så att inte trädet skall dö. Det är nornorna som spinner ödets trådar för både gudar och människor. Vattnet i Urdarbrunnen är så heligt att allt som doppas i vattnet blir vitt. Draken Nidhögg gnager på roten som går ner i Hvergelmers brunn. Under roten som går ner i visdomens brunn bor jätten Mimer och dricker vattnet med hornet Gjallarhorn. Askens krona är utbredd över hela världen och där i dess mitt levde människorna, i Midgård.
[caption id="attachment_78705" align="alignright" width="225"]
Blommande hägg.Foto: Nya Tider[/caption] I Yggdrasils krona betar fyra hjortar och där bor även tuppen Gyllenkamme. I toppen vistas också en örn som ingen vet namnet på, och så har vi ekorren Ratatosk som är i ständigt gräl med draken Nidhögg. I Bibeln berättas det om träd och deras viktiga funktion. I Edens lustgård eller trädgård, som Gud skapade och placerade människorna i, växte kunskapens träd på gott och ont. Där fanns även Livets träd och andra träd som var vackra att se på och goda att äta av (1 Mos. 2: 8-9). I Domarboken i Gamla testamentet, berättas det om en av Israels ledare, domaren och profetissan Debora som satt under Deborapalmen och skipade rättvisa bland folket. Denna palm var faktiskt en ek, enligt 1 Mos. 35:8. Visa män och kvinnor tog gärna emot sina besökare under stora träd. Ofta ingicks även viktiga förbund under träd. Trädet symboliserar en människas tro som växer, mognar och ger frukt som sedan kan delas av många. Men det talas också om dåliga träd som ger dålig frukt. Dessa huggs ner och kastas på elden. Ingen kan leva på rutten frukt. Detta talar Jesus om på flera ställen i Nya testamentets evangelier. Till exempel i liknelsen om vinstocken, i Joh. 15:5-8. I trädgården kunde det finnas ett vårdträd som skulle skydda gården och dess innevånare från olika slags faror. Vilken sorts träd som var vårdträd berodde på var i landet man levde sina dagar. Det kunde vara en fläder, en hassel, ett äppelträd eller kanske en enebuske. Ofta var det ett träd som man kunde ha nytta av. Så nalkas då syrenernas tid. För min egen del är syrener starkt förknippade med skolavslutningar. Stolta barn gick till avslutningen i kyrkan, och de flesta flickor bar blombuketter till läraren. Buketterna innehöll ibland ljuvligt doftande syrener, som tyvärr inte står så värst länge i vas. Syrenerna får man beundra där de sitter på sin buske, det mår de bäst av. Numera har ofta syrenen blommat ut lagom till skolavslutningen. Men andra blommor har tagit vid och oavsett var man bor i detta avlånga land så finns naturen där med skönhet, läkedom och hopp.