![]()
Till Nya Tider säger Bluitgen om syftet med boken:
– Målet med utgivningen är att alla, från stora barn till vuxna, förutsättningslöst ska kunna läsa och förstå Koranens centrala innehåll. Min erfarenhet av muslimska barn är att för de flesta, även för vuxna muslimer, är Koranen lika okänd som för icke-muslimer.
![]()
De skuggiga trädgårdarna är inte en ren översättning av Koranen, utan texten har både förkortats och utökats. Enligt Bluitgen har omarbetningen inte inneburit att väsentliga delar saknas:
– Texten i De skuggiga trädgårdarna är lojal mot Koranen, men de flesta av de otaliga upprepningarna utelämnas, liksom en hel del av de tekniska detaljerna i lagstiftningen om till exempel slavar, bön under krigföring och skilsmässa. Men annars ingår allt.
För att komplettera historien har dessutom avsnitt ur Haditherna, berättelser om profeten Mohammeds liv, lyfts in. Enligt Bluitgen har han valt sådana hadither som muslimer ser som de mest trovärdiga, och han förklarar:
– Vissa hadither har förts in i samband med de profetiska berättelserna. I dessa ses många likheter med historier ur Gamla testamentet. Och om vi tar berättelsen om Mohammeds resa till den sjunde himlen, fyller den endast en vers i Koranen, medan hadithlitteraturen kring denna resa är extremt omfattande och unik i sina berättelser. Det är dock fortfarande korantexten i sig som är grundpelaren i, och utgör huvuddelen av, De skuggiga trädgårdarna.
För läsbarhetens skull har ytterligare en betydande bearbetning gjorts. Koranen består av 114 kapitel, suror, som sammanställdes efter profeten Mohammeds död, där de längsta surorna lagts först och de kortaste sist. Denna ordning har i De skuggiga trädgårdarna kastats om till en mer kronologisk framställning, och Bluitgens bok innehåller därför en förteckning över vilket av hans kapitel som motsvarar vilken sura i Koranen. Bokens titel kommer från ett av uttrycken för det muslimska paradiset, och Bluitgen valde just detta eftersom han föreställer sig att skuggiga trädgårdar måste ha varit en mycket positiv bild för dåtidens araber i öknens Mecka.
Med tanke på inte minst tumultet kring Mohammed-karikatyrerna i Jyllands-Posten 2005, är valet att förse denna bok med illustrationer intressant. Huruvida det föreligger ett absolut förbud mot att avbilda människor och djur, och i synnerhet Mohammed, är omdiskuterat. Koranen förbjuder inte uttryckligen bilder av Mohammed, men förbudet återfinns i vissa hadither. Bluitgen ger sin syn på saken:
– Det finns i dag otaliga illustrerade biblar, och nu har Koranen nått samma kommunikationsnivå. För barn, och många andra, är det förstås lättare att läsa en svår text, trots min språkliga bearbetning, om den illustreras. Det är en mycket gammal europeisk tradition. Vi ska också komma ihåg att endast den fascistiska delen av islam upprätthåller ett fanatiskt bildförbud, och jag menar att dessa krafter är svagare än under ”Mohammed-krisen”. Men annars tar vi bara ännu en runda i kampen mellan religiös galenskap och upplyst demokrati.
Bluitgen började intressera sig för islam när han var styrelseordförande för en grundskola i den etniska enklaven Nørrebro i Köpenhamn, där koncentrationen av muslimer är som störst:
– Här upptäckte jag att ett stort antal muslimer i Danmark har en mycket ytlig kunskap om Koranen. Man svor på Koranen, och absurda uppfattningar om allt från simlektioner och deltagande i skolläger florerade bland både barn och vuxna. Jag märkte också att man genom att citera Koranen helt enkelt kunde avsluta varje diskussion. Även om citatet var falskt. Auktoriteten var absolut, och det räckte att nämna bokens titel.
Han bestämde sig därför för att fördjupa sig i ämnet:
– Vid den här tiden var jag inte särskilt skriftlärd, så jag valde att spendera några år på att studera Koranen och se den betraktad från många olika islamiska riktningar. Det slutade med att jag översatte och kommenterade den från de erkända engelska upplagorna, tillsammans med en av Danmarks mest kunniga inom klassisk arabiska.
Det var Bluitgens intresse för islam som kom att leda till det han kallar ”Mohammed-krisen”. Efter att han hösten 2005 gått ut med att han inte lyckats hitta någon illustratör som vågade bidra med bilder till en biografi över profeten Mohammed, uppstod den debatt som kulminerade i Jyllands-Postens publicering av de tolv karikatyrerna.
De skuggiga trädgårdarna är inte en ren översättning av Koranen, utan texten har både förkortats och utökats. Enligt Bluitgen har omarbetningen inte inneburit att väsentliga delar saknas:
– Texten i De skuggiga trädgårdarna är lojal mot Koranen, men de flesta av de otaliga upprepningarna utelämnas, liksom en hel del av de tekniska detaljerna i lagstiftningen om till exempel slavar, bön under krigföring och skilsmässa. Men annars ingår allt.
För att komplettera historien har dessutom avsnitt ur Haditherna, berättelser om profeten Mohammeds liv, lyfts in. Enligt Bluitgen har han valt sådana hadither som muslimer ser som de mest trovärdiga, och han förklarar:
– Vissa hadither har förts in i samband med de profetiska berättelserna. I dessa ses många likheter med historier ur Gamla testamentet. Och om vi tar berättelsen om Mohammeds resa till den sjunde himlen, fyller den endast en vers i Koranen, medan hadithlitteraturen kring denna resa är extremt omfattande och unik i sina berättelser. Det är dock fortfarande korantexten i sig som är grundpelaren i, och utgör huvuddelen av, De skuggiga trädgårdarna.
För läsbarhetens skull har ytterligare en betydande bearbetning gjorts. Koranen består av 114 kapitel, suror, som sammanställdes efter profeten Mohammeds död, där de längsta surorna lagts först och de kortaste sist. Denna ordning har i De skuggiga trädgårdarna kastats om till en mer kronologisk framställning, och Bluitgens bok innehåller därför en förteckning över vilket av hans kapitel som motsvarar vilken sura i Koranen. Bokens titel kommer från ett av uttrycken för det muslimska paradiset, och Bluitgen valde just detta eftersom han föreställer sig att skuggiga trädgårdar måste ha varit en mycket positiv bild för dåtidens araber i öknens Mecka.
Med tanke på inte minst tumultet kring Mohammed-karikatyrerna i Jyllands-Posten 2005, är valet att förse denna bok med illustrationer intressant. Huruvida det föreligger ett absolut förbud mot att avbilda människor och djur, och i synnerhet Mohammed, är omdiskuterat. Koranen förbjuder inte uttryckligen bilder av Mohammed, men förbudet återfinns i vissa hadither. Bluitgen ger sin syn på saken:
– Det finns i dag otaliga illustrerade biblar, och nu har Koranen nått samma kommunikationsnivå. För barn, och många andra, är det förstås lättare att läsa en svår text, trots min språkliga bearbetning, om den illustreras. Det är en mycket gammal europeisk tradition. Vi ska också komma ihåg att endast den fascistiska delen av islam upprätthåller ett fanatiskt bildförbud, och jag menar att dessa krafter är svagare än under ”Mohammed-krisen”. Men annars tar vi bara ännu en runda i kampen mellan religiös galenskap och upplyst demokrati.
Bluitgen började intressera sig för islam när han var styrelseordförande för en grundskola i den etniska enklaven Nørrebro i Köpenhamn, där koncentrationen av muslimer är som störst:
– Här upptäckte jag att ett stort antal muslimer i Danmark har en mycket ytlig kunskap om Koranen. Man svor på Koranen, och absurda uppfattningar om allt från simlektioner och deltagande i skolläger florerade bland både barn och vuxna. Jag märkte också att man genom att citera Koranen helt enkelt kunde avsluta varje diskussion. Även om citatet var falskt. Auktoriteten var absolut, och det räckte att nämna bokens titel.
Han bestämde sig därför för att fördjupa sig i ämnet:
– Vid den här tiden var jag inte särskilt skriftlärd, så jag valde att spendera några år på att studera Koranen och se den betraktad från många olika islamiska riktningar. Det slutade med att jag översatte och kommenterade den från de erkända engelska upplagorna, tillsammans med en av Danmarks mest kunniga inom klassisk arabiska.
Det var Bluitgens intresse för islam som kom att leda till det han kallar ”Mohammed-krisen”. Efter att han hösten 2005 gått ut med att han inte lyckats hitta någon illustratör som vågade bidra med bilder till en biografi över profeten Mohammed, uppstod den debatt som kulminerade i Jyllands-Postens publicering av de tolv karikatyrerna.