![]()
Boken är skriven som en sorts dagbok över 2019, indelad i månader, med korta kapitel om de olika absurditeter som allt mer präglar det mångkulturella experimentet Sverige. Redan förordet är medryckande, och även om den vakne medborgaren är väl insatt i situationen, får vi en slagkraftig påminnelse om var vi faktiskt befinner oss:
”2019 var året vi började prata om ’Jimmie moments’, begrepp som beskrev uppvaknandet till den nya verkligheten. De demografiska förändringarna har gått snabbare än vi hunnit lära oss stava till ’sharialagar’ samtidigt som våra psyken inte riktigt klarat av omställningen till ett fritt sekulärt samhälle till ett som på sina håll mer påminner om en totalitär diktatur i Mellanöstern, med allt vad det innebär av kvinnoförtryck, korruption och våld – i kombination med strypt yttrandefrihet för allt fler.”
Janouch tar upp aspekter av dagens svenska samhälle, som etablissemangets hyckleri, de ständiga försöken att tysta obekväma röster och hur tondöva ledande politiker är inför utvecklingen och vanliga människors oro. Som en röd tråd genom det mesta ligger naturligtvis migrationspolitiken, den fråga som är grunden till de flesta av dagens tragiska absurditeter.
Boken kan ses som en samling krönikor, med all sannolikhet spontant författade i stunden, ett antal gånger varje månad, men det gör den inte sämre. Tvärtom förmedlar varje text en känsla av äkta frustration och ilska, så som den upplevs där och då. Spontaniteten gör boken också tämligen lättläst och engagerande, då orden flyter fram närmast som i ett samtal.
Det är dagboksformen, och indelningen i korta krönikor, som är bokens främsta styrka. Även om den till sin struktur utgår från just 2019, lever vi förstås fortfarande med samma förkastliga politiker och samma konsekvenser av migrantinflödet. De aspekter och fenomen som nämns kommer vi av allt att döma få leva med i en lång tid framöver om ingenting drastiskt sker; våldsamma brott, en bisarr import av afghanska män, islamisering, attacker mot dissidenter och ett etablissemang som förefaller se själva folket som sin fiende.
Flykten från folkhemmet är väl värd att läsa som en genomgång av många av de händelser och fenomen som vi alla kanske i olika grad har vant oss vid. Just därför behöver vi med jämna mellanrum få en påminnelse om hur absurd situationen i Sverige, och för all del i övriga Västeuropa, faktiskt är.
