![]()
Vi har fått mer tid att fundera på vår framtid, vår egen individuella, landets och jordens framtid. Vilken livsstil är det som brett ut sig i västvärlden och delvis i andra länder också? Vi har samlats i stora städer, vissa städer har miljoner innevånare. Är det något positivt, kan man fråga sig. Vad strävar man efter? Mera och godare mat, mer träning, mera sex av olika stilar, mer resor över Jorden? Vi har fått stora fabriker, stora affärskomplex, stora köpcentra, stora djurfabriker, större och större – som Amazon till exempel.
[caption id="attachment_65513" align="alignnone" width="585"]
![]()
Byn Kovcheg, en av de första ekobyarna i närheten av Moskva. Foto: Privat[/caption]
Hur ska den lilla människan kunna orientera sig och känna sig tillfredsställd i denna komplexitet? Vi ser många depressioner, sexuella avarter, man dövar sig med narkotika och överdrifter i sprit och matorgier. Varje människa vill finna sin livsstil, varje människa vill må bra, känna sig uppskattad, ha goda relationer till ett antal människor, skapa något, känna sig betydelsefull, tro på något, vad som helst. I alla fall inte känna sig otillräcklig och desillusionerad.
Många ungdomar är starka människor, de vill någonting, de har inte blivit helt manipulerade av samhället och skolans påverkan att rätta in sig i ledet. Kanske de lättare kan förstå?
[caption id="attachment_65514" align="alignnone" width="585"]
![]()
Bild från byn Belopaulinnoe, Milenki i Kaluga-regionen i mellersta Ryssland. Foto: Privat[/caption]
Är vi medvetna om vad dessa gör med våra barn, vad vi själva blivit utsatta för i socialiseringens namn? Våra liv har gått ut på att underkasta oss föräldrar och skola och sedan samhället. Detta är vår livsstil och vem gagnar den? Oss själva eller själva idéerna som ligger bakom. Vilka tjänar på vårt slaveri? Är vi lyckliga och fria människor eller är vi styrda av samhället? På något sätt måste vi inse att denna modell för våra liv som människor på Jorden inte fungerar särskilt bra. Vore det inte bättre att försöka utgå från vad en människa behöver?
Precis som djuren, är vi ju alla innevånare på denna Jord. Vi behöver frihet att röra oss och tänka fritt, att andas frisk luft, rent vatten och äta hälsosam mat, inte mat som förlorat det mesta av sina näringsämnen. Arbete som innefattar att röra kroppen, goda relationer till andra människor. En del vill bilda familjer, få barn.
[caption id="attachment_65515" align="alignnone" width="585"]
![]()
Bild från byn Kovcheg, en stor by med cirka 200 familjer. Foto: Privat[/caption]
Se sina barn lyckliga och tillfredsställda. Känna att det finns mening i livet. Att roa sig inte bara med virtuella spel och filmer, knappa på mobilen, konsumera mer av mat och berusning. En människa vill känna kärlek, kärlek till livet, kärlek till naturen, till barnen, till djuren och till den plats man bor på. Det blir svårt i våra stora städer.
Vore det inte bättre om åtminstone en del av oss sprider ut sig? Att varje människa som vill kan få en bit mark att använda för sitt liv på Jorden. Tänk om alla som inte har något arbete kunde erbjudas detta i stället för bidrag och rehabilitering, och nu blir det många arbetslösa i pandemitider. Ett stycke mark, till exempel, en hektar av Sveriges mark. När vi var små ville vi ju alla bygga koja.
Undermedvetet visste vi precis vad vi ville ha, en koja för varje familj. Vi måste själva få välja våra arbeten och våra liv, vi kan inte bara gå och vänta på pensioneringen. När den äntligen kommer är det för många för sent. För sent att förverkliga sina drömmar.
[caption id="attachment_65516" align="alignnone" width="585"]
![]()
Byn Drawoe. Foto: Privat.[/caption]
Det finns länder där man tagit fasta på dessa idéer, där alla som vill kan få mark gratis. Där man förstår att detta är viktigt för de individer som bor i landet, men också för hela landets försörjning. När en del av landet upplåts till dem som vill skapa ett renare samhälle, kommer alla att gynnas av detta. Experiment finns där småskalighet till och med är mer produktiv än den storskaliga.
Befolkningen blir friskare och starkare av arbete i naturen och inte så många sjukdomar kan breda ut sig. Våra förfäder var bönder som slet för att få lite mat på bordet, dit vill vi inte gå, men i dag har vi andra möjligheter än vi hade på den tiden. Vi kan bruka jorden på ett enklare sätt och vi kan samarbeta med andra och göra vårt liv meningsfullt tillsammans.
Kanske vi inte behöver all komfort, vi lever ju över våra tillgångar. Det kan vara svårt att sätta igång att bygga hus och anlägga en trädgård, men om även de styrande förstår betydelsen av att skapa ett småskaligt jordbruk, vore det väl bättre att satsa på att hjälpa till än att lägga alla subventioner på de storskaliga jordbruken.
Nu har vi sett vad som kan hända oss i städerna. Sjukdomar sprids lätt där, människorna är försvagade av brist på näringsrik mat, vitaminer och stillasittande arbete. Kanske kan denna karantän få oss att tänka efter och att välja en ny inriktning.
Naturen är vacker och skön för oss alla och väntar på att vi ska använda den. Vi längtar alla efter frihet och rätt att forma vårt eget liv, frisk luft och rent vatten. Kan vi förverkliga detta?
Den 2 maj 2016 undertecknade ryska regeringen lagen om ”Fritt land”. Denna lag ger en hektar odlingsbar mark till alla ryska familjer som vill sätta upp någon affärsverksamhet på marken. Det är även möjligt att få viss hjälp att starta sitt personliga projekt. Denna idé har sitt ursprung i ”Anastasia”, den sibiriska visionen från 1995, bokserien om De ringande cederträden av författaren Vladimir Megré.
Cirka 400 000 ryska medborgare ansökte om mark. I dag finns cirka 400-500 bosättningar med mellan 15-200 familjer i varje by. Man kallar dem släktgårdar eller på engelska ”Kins Domain”. Anastasia är en kvinna ur böckerna, en eremit med starka krafter, som vill vara en förebild för utvecklingen som sker i Ryssland och alla de människor som nu flyttar ut på landsbygden där.
De som inte kan eller vill försörja sig på att odla har frihet att sätta upp andra verksamheter, företag etc, på sin en hektar mark. Marken får inte säljas och måste återlämnas efter fem år om man inte startat någon verksamhe
Byn Kovcheg, en av de första ekobyarna i närheten av Moskva. Foto: Privat[/caption]
Hur ska den lilla människan kunna orientera sig och känna sig tillfredsställd i denna komplexitet? Vi ser många depressioner, sexuella avarter, man dövar sig med narkotika och överdrifter i sprit och matorgier. Varje människa vill finna sin livsstil, varje människa vill må bra, känna sig uppskattad, ha goda relationer till ett antal människor, skapa något, känna sig betydelsefull, tro på något, vad som helst. I alla fall inte känna sig otillräcklig och desillusionerad.
Många ungdomar är starka människor, de vill någonting, de har inte blivit helt manipulerade av samhället och skolans påverkan att rätta in sig i ledet. Kanske de lättare kan förstå?
[caption id="attachment_65514" align="alignnone" width="585"]
Bild från byn Belopaulinnoe, Milenki i Kaluga-regionen i mellersta Ryssland. Foto: Privat[/caption]
Är vi medvetna om vad dessa gör med våra barn, vad vi själva blivit utsatta för i socialiseringens namn? Våra liv har gått ut på att underkasta oss föräldrar och skola och sedan samhället. Detta är vår livsstil och vem gagnar den? Oss själva eller själva idéerna som ligger bakom. Vilka tjänar på vårt slaveri? Är vi lyckliga och fria människor eller är vi styrda av samhället? På något sätt måste vi inse att denna modell för våra liv som människor på Jorden inte fungerar särskilt bra. Vore det inte bättre att försöka utgå från vad en människa behöver?
Precis som djuren, är vi ju alla innevånare på denna Jord. Vi behöver frihet att röra oss och tänka fritt, att andas frisk luft, rent vatten och äta hälsosam mat, inte mat som förlorat det mesta av sina näringsämnen. Arbete som innefattar att röra kroppen, goda relationer till andra människor. En del vill bilda familjer, få barn.
[caption id="attachment_65515" align="alignnone" width="585"]
Bild från byn Kovcheg, en stor by med cirka 200 familjer. Foto: Privat[/caption]
Se sina barn lyckliga och tillfredsställda. Känna att det finns mening i livet. Att roa sig inte bara med virtuella spel och filmer, knappa på mobilen, konsumera mer av mat och berusning. En människa vill känna kärlek, kärlek till livet, kärlek till naturen, till barnen, till djuren och till den plats man bor på. Det blir svårt i våra stora städer.
Vore det inte bättre om åtminstone en del av oss sprider ut sig? Att varje människa som vill kan få en bit mark att använda för sitt liv på Jorden. Tänk om alla som inte har något arbete kunde erbjudas detta i stället för bidrag och rehabilitering, och nu blir det många arbetslösa i pandemitider. Ett stycke mark, till exempel, en hektar av Sveriges mark. När vi var små ville vi ju alla bygga koja.
Undermedvetet visste vi precis vad vi ville ha, en koja för varje familj. Vi måste själva få välja våra arbeten och våra liv, vi kan inte bara gå och vänta på pensioneringen. När den äntligen kommer är det för många för sent. För sent att förverkliga sina drömmar.
[caption id="attachment_65516" align="alignnone" width="585"]
Byn Drawoe. Foto: Privat.[/caption]
Det finns länder där man tagit fasta på dessa idéer, där alla som vill kan få mark gratis. Där man förstår att detta är viktigt för de individer som bor i landet, men också för hela landets försörjning. När en del av landet upplåts till dem som vill skapa ett renare samhälle, kommer alla att gynnas av detta. Experiment finns där småskalighet till och med är mer produktiv än den storskaliga.
Befolkningen blir friskare och starkare av arbete i naturen och inte så många sjukdomar kan breda ut sig. Våra förfäder var bönder som slet för att få lite mat på bordet, dit vill vi inte gå, men i dag har vi andra möjligheter än vi hade på den tiden. Vi kan bruka jorden på ett enklare sätt och vi kan samarbeta med andra och göra vårt liv meningsfullt tillsammans.
Kanske vi inte behöver all komfort, vi lever ju över våra tillgångar. Det kan vara svårt att sätta igång att bygga hus och anlägga en trädgård, men om även de styrande förstår betydelsen av att skapa ett småskaligt jordbruk, vore det väl bättre att satsa på att hjälpa till än att lägga alla subventioner på de storskaliga jordbruken.
Nu har vi sett vad som kan hända oss i städerna. Sjukdomar sprids lätt där, människorna är försvagade av brist på näringsrik mat, vitaminer och stillasittande arbete. Kanske kan denna karantän få oss att tänka efter och att välja en ny inriktning.
Naturen är vacker och skön för oss alla och väntar på att vi ska använda den. Vi längtar alla efter frihet och rätt att forma vårt eget liv, frisk luft och rent vatten. Kan vi förverkliga detta?
Den 2 maj 2016 undertecknade ryska regeringen lagen om ”Fritt land”. Denna lag ger en hektar odlingsbar mark till alla ryska familjer som vill sätta upp någon affärsverksamhet på marken. Det är även möjligt att få viss hjälp att starta sitt personliga projekt. Denna idé har sitt ursprung i ”Anastasia”, den sibiriska visionen från 1995, bokserien om De ringande cederträden av författaren Vladimir Megré.
Cirka 400 000 ryska medborgare ansökte om mark. I dag finns cirka 400-500 bosättningar med mellan 15-200 familjer i varje by. Man kallar dem släktgårdar eller på engelska ”Kins Domain”. Anastasia är en kvinna ur böckerna, en eremit med starka krafter, som vill vara en förebild för utvecklingen som sker i Ryssland och alla de människor som nu flyttar ut på landsbygden där.
De som inte kan eller vill försörja sig på att odla har frihet att sätta upp andra verksamheter, företag etc, på sin en hektar mark. Marken får inte säljas och måste återlämnas efter fem år om man inte startat någon verksamhe