![]()
Trähuset från 1876 i Borgvattnet ger vid första anblicken ett enkelt och anspråkslöst intryck, som om Borgvattnets prästgård vore som vilken 1800-talsbyggnad som helst, men skenet bedrar. Folk reser många mil bara för att övernatta och lyssna efter steg, knackningar eller ljudet av något tungt som släpas över golvet som stört så många tidigare besökares nattsömn sedan prästgården blev ett vandrarhem på 1970-talet.
[caption id="attachment_53299" align="alignright" width="250"]
![]()
Vid första anblick ser detta rum ut som vilket sovrum som helst men flera av de som sovit här har flytt mitt i natten. Foto: Borgvattnets Prästgård,[/caption]
Upplevelserna av spöken på prästgården går dock längre tillbaka i tiden. Enligt en artikel i Öresunds-Posten (ÖP) från 17 juni 2012 hörde komminister Nils Hedlund steg i prästgården redan år 1927, trots att han var ensam i byggnaden. Han fick även se sin tvätt bli nedsliten från tvättlinan. Tre år senare blev hans efterträdare, Rudolf Tängdén, överraskad av en grå dam som plötsligt uppenbarade sig i ett hörn.
Enligt artikeln har den grå damen samt två andra kvinnor setts av Inga Flodin, som var stiftets resesekreterare och 1941 tillbringade en natt i prästgården. ÖP berättar även om prästen Otto Lindgren, som tjänstgjorde i Borgvattnet 1936-41, och hans fru som vid mer än ett tillfälle hörde ytterdörren öppnas och hur någon stegade in i köket. Varje gång de tittade efter var dock köket tomt.
Efter 1941 tycks prästgården ha stått tom tills 1945 då den nyligen installerade prästen i Borgvattnet, Erik Lindgren, flyttade in. Clas Svahn, som berättar om denna prästgård i sin bok Det okända: Övernaturliga fenomen från Sverige och världen, noterar att Lindgren redan ”den första kvällen” upptäckte att det var något märkligt med prästgården. Han hörde då plötsligt, enligt Svahn:
[E]tt tydligt ljud från övervåningen. Det lät som om någon var i färd med att dra hans gardinkäppar ur sina pappersfodral. Misstänksam gick han upp och lyssnade men nu hade ljuden tystnat och när han öppnade garderobsdörren var alla stängerna kvar där han hade ställt dem. Då han åter kommit ned, nu övertygad om att han inbillat sig allt, dröjde det inte länge förrän nya ljud trängde sig på. Den här gången lät det som om någon drog en tung soffa över golvet. Men någon soffa eller några andra möbler fanns ju inte där uppe.
Detta var bara början. Snart var mystiska ljud samt fotsteg från människor man inte såg en del av prästens vardag. Den mest kända händelse han var med om under de år han bodde där inträffade när han slog sig ner i sin gungstol. Så här skildrar han själv denna händelse:
[caption id="attachment_53298" align="alignleft" width="250"]
![]()
Foto: Youtube.[/caption]
Som jag sitter där känner jag plötsligt hur stolen börjar luta framåt som om en osynlig kraft pressat den fram, sakta men bestämt. Gungstolen passerar den punkt där man måste göra en kraftansträngning för att komma vidare när man gungar den själv och fortsätter – och jag får göra ett språng framåt för att inte stjälpa över ända i brasan.
Han satte sig dock åter i gungstolen efter en tid och samma sak upprepades.
Men nu var jag klarvaken och höll igen – inte med muskelstyrka, eftersom jag hade fötterna på medarna, utan med ren viljestyrka: ’kraften’ liksom sög sig över mig, passerade, kom benen och fötterna att skälva som i kramp och försvann – och stolen gungade tillbaka.
Denna redogörelse av Lindgren finns återgiven i antologin Spöktimmen. I den här boken framgår även att incidenterna med gungstolen fick Lindgren att kontakta de präster som bott i prästgården före honom och fråga om de haft samma upplevelser. Det hade de.
År 1947 berättade Lindgren om sina upplevelser i dagstidningarna och sedan dess har Borgvattnets prästgård varit det mest kända spökhuset i Sverige. Tusentals nyfikna har rest, ibland långa sträckor, till Borgvattnet bara för att själva uppleva en natt i detta hus. Man kan boka antingen ett rum eller hela huset. Vissa besökare märker inte av några spökerier alls utan sover mycket gott hela natten medan andra har flytt i panik mitt i natten.
Vid första anblick ser detta rum ut som vilket sovrum som helst men flera av de som sovit här har flytt mitt i natten. Foto: Borgvattnets Prästgård,[/caption]
Upplevelserna av spöken på prästgården går dock längre tillbaka i tiden. Enligt en artikel i Öresunds-Posten (ÖP) från 17 juni 2012 hörde komminister Nils Hedlund steg i prästgården redan år 1927, trots att han var ensam i byggnaden. Han fick även se sin tvätt bli nedsliten från tvättlinan. Tre år senare blev hans efterträdare, Rudolf Tängdén, överraskad av en grå dam som plötsligt uppenbarade sig i ett hörn.
Enligt artikeln har den grå damen samt två andra kvinnor setts av Inga Flodin, som var stiftets resesekreterare och 1941 tillbringade en natt i prästgården. ÖP berättar även om prästen Otto Lindgren, som tjänstgjorde i Borgvattnet 1936-41, och hans fru som vid mer än ett tillfälle hörde ytterdörren öppnas och hur någon stegade in i köket. Varje gång de tittade efter var dock köket tomt.
Efter 1941 tycks prästgården ha stått tom tills 1945 då den nyligen installerade prästen i Borgvattnet, Erik Lindgren, flyttade in. Clas Svahn, som berättar om denna prästgård i sin bok Det okända: Övernaturliga fenomen från Sverige och världen, noterar att Lindgren redan ”den första kvällen” upptäckte att det var något märkligt med prästgården. Han hörde då plötsligt, enligt Svahn:
[E]tt tydligt ljud från övervåningen. Det lät som om någon var i färd med att dra hans gardinkäppar ur sina pappersfodral. Misstänksam gick han upp och lyssnade men nu hade ljuden tystnat och när han öppnade garderobsdörren var alla stängerna kvar där han hade ställt dem. Då han åter kommit ned, nu övertygad om att han inbillat sig allt, dröjde det inte länge förrän nya ljud trängde sig på. Den här gången lät det som om någon drog en tung soffa över golvet. Men någon soffa eller några andra möbler fanns ju inte där uppe.
Detta var bara början. Snart var mystiska ljud samt fotsteg från människor man inte såg en del av prästens vardag. Den mest kända händelse han var med om under de år han bodde där inträffade när han slog sig ner i sin gungstol. Så här skildrar han själv denna händelse:
[caption id="attachment_53298" align="alignleft" width="250"]
Foto: Youtube.[/caption]
Som jag sitter där känner jag plötsligt hur stolen börjar luta framåt som om en osynlig kraft pressat den fram, sakta men bestämt. Gungstolen passerar den punkt där man måste göra en kraftansträngning för att komma vidare när man gungar den själv och fortsätter – och jag får göra ett språng framåt för att inte stjälpa över ända i brasan.
Han satte sig dock åter i gungstolen efter en tid och samma sak upprepades.
Men nu var jag klarvaken och höll igen – inte med muskelstyrka, eftersom jag hade fötterna på medarna, utan med ren viljestyrka: ’kraften’ liksom sög sig över mig, passerade, kom benen och fötterna att skälva som i kramp och försvann – och stolen gungade tillbaka.
Denna redogörelse av Lindgren finns återgiven i antologin Spöktimmen. I den här boken framgår även att incidenterna med gungstolen fick Lindgren att kontakta de präster som bott i prästgården före honom och fråga om de haft samma upplevelser. Det hade de.
År 1947 berättade Lindgren om sina upplevelser i dagstidningarna och sedan dess har Borgvattnets prästgård varit det mest kända spökhuset i Sverige. Tusentals nyfikna har rest, ibland långa sträckor, till Borgvattnet bara för att själva uppleva en natt i detta hus. Man kan boka antingen ett rum eller hela huset. Vissa besökare märker inte av några spökerier alls utan sover mycket gott hela natten medan andra har flytt i panik mitt i natten.