![]()
Nationalmuseum slog nyligen upp dörrarna efter flera års rekonstruktion. Innergården har blivit skulpturhall och en ny restaurang har i stället öppnat i en annan del av byggnaden, som tidigare var designavdelning. Källarvåningen har öppnats för allmänheten med förvaringsskåp och fler toaletter. Det alla väntat på med spänning är så klart de första utställningarna.
Utställningen om dansk guldålderskonst är en av de mest ambitiösa genomlysningarna av periodens konst som gjorts på många år. Inte sedan början av 1960-talet har Nationalmuseum visat detta slags danska konst.
Ett av de utställda verken visar en grupp av tidens konstnärer i Rom. Att studera i denna stad var ett obligatorium, det var innan Paris övertog rollen som den europeiska konstens brännpunkt. I den italienska miljön inspirerades man till ett antikiserande måleri, men också till detaljerade studier av folkliv och fester. Med imponerande skicklighet gestaltade målarna festdeltagarna med brokiga dräkter och draperingar.
Guldåldersepoken börjar under Napoleonkrigen under 1800-talets första år. Några tidiga målningar visar hur natthimlen över Köpenhamn lyser röd vid den brittiska flottans bombardemang år 1807.
Christoffer Wilhelm Eckersberg (1783-1853) var ett av periodens stora namn och till dess första verk hör hans nyskapande vyer från Rom utförda omkring 1815. Typiskt för måleriet under perioden är vardagliga motiv skildrade med en inträngande och realistisk detaljskärpa. Bilderna ger dagens betraktare en känsla av att komma nära den tidens människor, samhälle och natur.
Utställningen fokuserar på en rad centrala teman och på de sociala, politiska, ekonomiska och kulturella förhållanden som var förutsättningar för konsten. Tematiken innehåller både välbekanta ämnen som scener från Köpenhamn, familjen, konstnärer i arbete, resebilder och landskapsmåleri, scener ur den nordiska mytologin samt friluftsmåleri med vyer från naturen.
En del porträtt, ofta beställda av enskilda eller borgerliga familjer, har tagits med i utställningen, bland annat en del avbildningar av barn.
[caption id="attachment_50236" align="alignnone" width="585"]
![]()
Martinus Rørbye: Utsikt från konstnärens fönster (1825, 38 x 30 cm). Foto: Nationalmuseum[/caption]
Kända namn bland epokens konstnärer är, förutom andra här nämnda Martinus Rørbye, Constantin Hansen, Peter Christian Skovgaard (ej att förväxla med Joakim Skovgaard), Frederik Sødring och Johan Thomas Lundbye. Den berömde Nicolai Abraham Abildgaard (1743-1809)
De som sammanställt utställningen har valt att sätta epokens gränser från år 1800 till år 1864. Annars är det brukligt i konsthistorien att sätta slutpunkten för guldåldern till år 1848, det året avlider nämligen tre av periodens ledande konstnärer. Samma år infördes också ett konstitutionellt styre i Danmark och det så kallade treårskriget utbröt mellan Danmark och upproriska bland den tysktalande befolkningen i landets sydligaste provinser, hertigdömena Schleswig och Holstein. Danskarna lyckades återställa fred och dominans i området.
Utställningens ansvariga motiverar sitt beslut att sätta slutet på guldåldersepoken till år 1864 med att detta också var ett viktigt märkesår i dansk historia. Nederlaget i kriget mot Preussen och den efterföljande förlusten av hertigdömena Slesvig och Holstein markerar både konstnärligt och mentalt ett radikalt brott med den fredliga och harmoniska enhetskultur som präglade den danska guldåldern. När tidsgränserna sätts till 1800 respektive 1864 får man plats med en större konstnärlig bredd. Utrymme ges för fler konstnärer än C W Eckersberg och hans mest framstående elever. Dessutom blir det möjligt att studera de konstnärer som fortsatte att skapa långt efter 1850.
Bland tidens andra stora skapande andar i Danmark märks sagoberättaren H. C. Andersen (1805-1875), ”kyrkofadern” N.F.S. Grundtvig (1783-1872) och filosofen Søren Kierkegaard (1813-1855). På skulpturens område verkade Bertel Thorvaldsen (1770-1844). Utställningen omfattar inte skulptur, men Christen Köbkes avmålningar av Thorvaldsens kända reliefer ”Dagen” respektive ”Natten” ingår.
[caption id="attachment_50238" align="alignnone" width="585"]
![]()
Christen Købke. Landskapsmålaren Frederik Sødring. Foto: Nationalmuseum.[/caption]
Flera av guldålderns målare besökte Sverige. Wilhelm Marstrand målade till exempel kyrkbåtarnas ankomst till Leksand i stort format.
Den grupp av museifolk som valt ut och skapat denna exponering av dansk guldålder uttalar avsikten att placera den i relation till annan 1800-talskonst. Placeringen kunde ha varit tydligare. Ett exempel är de kristet-religiösa motiv som förekommer. De leder tankarna till blomstrade riktningar som nasarener i Tyskland och prerafaeliter i England. Om detta sägs dock inget.
Intresset för dansk konst från första hälften av 1800-talet har blivit allt större på senare tid och konstscenen i dåtidens Danmark betraktas i dag som en av de viktigaste i dåtidens Europa. Flera av världens ledande museer såsom Louvren i Paris, The National Gallery i London och The Metropolitan Museum of Art i New York har förvärvat verk från den danska guldåldersperioden.
Verken kommer förutom från Nationalmuseums egen samling även från Statens Museum for Kunst, flera danska och internationella museer samt privata samlingar. Till utställningen ges en bildrik katalog ut där samtliga utställda verk återges och som innehåller en rad texter av ledande forskare inom ämnet.
När utställningen på Nationalmuseum avslutas den 21 juli 2019 flyttar den till Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, där den kommer att visas under hösten 2019, och sedan på Petit Palais Musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris under våren 2020. Utställningen har producerats i samverkan mellan de tre museerna.
Martinus Rørbye: Utsikt från konstnärens fönster (1825, 38 x 30 cm). Foto: Nationalmuseum[/caption]
Kända namn bland epokens konstnärer är, förutom andra här nämnda Martinus Rørbye, Constantin Hansen, Peter Christian Skovgaard (ej att förväxla med Joakim Skovgaard), Frederik Sødring och Johan Thomas Lundbye. Den berömde Nicolai Abraham Abildgaard (1743-1809)
De som sammanställt utställningen har valt att sätta epokens gränser från år 1800 till år 1864. Annars är det brukligt i konsthistorien att sätta slutpunkten för guldåldern till år 1848, det året avlider nämligen tre av periodens ledande konstnärer. Samma år infördes också ett konstitutionellt styre i Danmark och det så kallade treårskriget utbröt mellan Danmark och upproriska bland den tysktalande befolkningen i landets sydligaste provinser, hertigdömena Schleswig och Holstein. Danskarna lyckades återställa fred och dominans i området.
Utställningens ansvariga motiverar sitt beslut att sätta slutet på guldåldersepoken till år 1864 med att detta också var ett viktigt märkesår i dansk historia. Nederlaget i kriget mot Preussen och den efterföljande förlusten av hertigdömena Slesvig och Holstein markerar både konstnärligt och mentalt ett radikalt brott med den fredliga och harmoniska enhetskultur som präglade den danska guldåldern. När tidsgränserna sätts till 1800 respektive 1864 får man plats med en större konstnärlig bredd. Utrymme ges för fler konstnärer än C W Eckersberg och hans mest framstående elever. Dessutom blir det möjligt att studera de konstnärer som fortsatte att skapa långt efter 1850.
Bland tidens andra stora skapande andar i Danmark märks sagoberättaren H. C. Andersen (1805-1875), ”kyrkofadern” N.F.S. Grundtvig (1783-1872) och filosofen Søren Kierkegaard (1813-1855). På skulpturens område verkade Bertel Thorvaldsen (1770-1844). Utställningen omfattar inte skulptur, men Christen Köbkes avmålningar av Thorvaldsens kända reliefer ”Dagen” respektive ”Natten” ingår.
[caption id="attachment_50238" align="alignnone" width="585"]
Christen Købke. Landskapsmålaren Frederik Sødring. Foto: Nationalmuseum.[/caption]
Flera av guldålderns målare besökte Sverige. Wilhelm Marstrand målade till exempel kyrkbåtarnas ankomst till Leksand i stort format.
Den grupp av museifolk som valt ut och skapat denna exponering av dansk guldålder uttalar avsikten att placera den i relation till annan 1800-talskonst. Placeringen kunde ha varit tydligare. Ett exempel är de kristet-religiösa motiv som förekommer. De leder tankarna till blomstrade riktningar som nasarener i Tyskland och prerafaeliter i England. Om detta sägs dock inget.
Intresset för dansk konst från första hälften av 1800-talet har blivit allt större på senare tid och konstscenen i dåtidens Danmark betraktas i dag som en av de viktigaste i dåtidens Europa. Flera av världens ledande museer såsom Louvren i Paris, The National Gallery i London och The Metropolitan Museum of Art i New York har förvärvat verk från den danska guldåldersperioden.
Verken kommer förutom från Nationalmuseums egen samling även från Statens Museum for Kunst, flera danska och internationella museer samt privata samlingar. Till utställningen ges en bildrik katalog ut där samtliga utställda verk återges och som innehåller en rad texter av ledande forskare inom ämnet.
När utställningen på Nationalmuseum avslutas den 21 juli 2019 flyttar den till Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, där den kommer att visas under hösten 2019, och sedan på Petit Palais Musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris under våren 2020. Utställningen har producerats i samverkan mellan de tre museerna.