![Expo 1]()
Bakom tidskriften, arkivet och upplysningsverksamheten står den ”privata forskningsstiftelsen” Expo, som enligt stadgan ”värnar demokrati och yttrandefrihet mot rasistiska, högerextrema, antisemitiska och totalitära tendenser i samhället”. De försöker framstå som seriösa, men det egentliga arbetet utförs av minst sagt kontroversiella personer. En av dessa är Tobias Hübinette, vars antirasistiska verksamhet gett honom meriter i polisens belastningsregister. Merparten av brotten begicks under en period då Hübinette var aktiv inom det vänsterextrema terrornätverket AFA.
Med tanke på att Expo vill framstå som en mycket seriös forskningsverksamhet kring nationalism, ”högerextremism” och rasism är det något förvånande att de tycks arbeta efter devisen: målen helgar medlen. Deras skrift Sverigedemokraterna har fel med underrubriken ”Så tar du debatten” av Alexander Bengtsson ger dem i vart fall inte några meriter i forskarvärlden. Under fyra teman; demokrati, svenskhet, kriminalitet och ekonomi vill Expo på drygt 70 sidor visa att SD:s argumentation inte håller.
Man hävdar till exempel att SD inte omfattar demokratiska värderingar, bland annat eftersom invandrare inte ska ha samma rättigheter som svenska medborgare. SD motsätter sig också byggandet av moskéer, vilket Expo anser strider mot religionsfriheten, något Bengtsson och Expo menar är en del av demokratin. Detta är, enligt Expo, en kvarleva från SD:s nazistiska förflutna.
Men Bengtsson och Expo ställer inte frågan om islam är förenligt med demokrati och demokratiska ideal och värderingar. Detta skulle genast komplicera argumentationen, eftersom det är svårt att visa att islam och demokrati fungerar tillsammans. Men så långt tänker inte Expo.
Enligt Bengtsson och Expo hävdar SD att de inte får komma till tals i offentligheten på samma sätt som de andra partierna. På denna punkt ger man faktiskt SD rätt, men Bengtsson anser att det är helt i sin ordning, eftersom ”folkviljan” inte vill ge SD mera utrymme. Det är också därför SD inte fått några riksdagsplatser, hävdar man. Så är det med seriositeten hos denna så kallade forskningsstiftelse. Redan samma år som denna tredje upplaga kom ut fick ju SD sitt riksdagsgenombrott.
I dag är SD Sveriges tredje största parti med 49 mandat i riksdagen. I flera opinionsmätningar har man varit störst. Vill Expo vara konsekventa borde inte heller Miljöpartiet få komma till tals nu, när deras opinionssiffror visar att de kan hamna under riksdagsspärren.
[caption id="attachment_14817" align="aligncenter" width="300"]
![Alexander Bengtsson]()
Alexander Bengtsson började redan som 18-åring, år 2002, på Expo. I dag är han chef för Expo utbildning, vars första bok är just ämnet för denna recension. Bengtsson har vänsterbakgrund och har bland annat varit ordförande för Ung Vänster i Halland 2002-04.[/caption]
Bengtsson och Expo anser att SD snedvrider verkligheten, då de talar om massinvandring som hotar den svenska kulturen. Det förekommer, enligt dem, ingen massinvandring och SD är egentligen inte intresserat av svenskheten. De hatar bara invandrare och det mångkulturella. Vad som är massinvandring är en bedömningsfråga, men när det kommer 160 000 invandrare och regeringen, kommunerna och myndigheterna gör klart att man inte klarar mottagandet, kan vi säkert tala om massinvandring. Huruvida invandringen hotar eller berikar den svenska kulturen är en värderingsfråga, men i dag kan vi konstatera att cirka 20 procent av väljarna anser att SD är på rätt spår i sin kritik.
Det blir riktigt intressant, när Bengtsson uppfattar den klassiska, svenska folkhemspolitiken som odemokratisk, eftersom den vill ha assimilering. Denna extrema uppfattning kan ju Bengtsson och Expo diskutera med Socialdemokraterna, då skulle de nog få sina fiskar varma.
Bengtsson och Expo påstår att SD bara är intresserade av frågor kring kriminalitet när det gäller invandrare som är inblandade i brottslighet. Upplopp och stenkastning mot polis och brandmän i förorterna beror inte på att där finns många invandrare, enligt Expo, utan på de sociala förhållandena. I motsats till Expos predikningar om mångkultur och invandringens förtjänster, råder dock i klassisk sociologi uppfattningen att stora migrationsströmmar, social rörlighet och blandning av människor med bakgrund i olika kulturer, skapar splittrade samhällen och sociala konflikter. Expo, som alltså berömmer sig själva av att vara ”forskare”, borde läsa på bättre. Jag kan rekommendera till exempel författarna Emile Durkheim och C Wright Mills.
Män som mördar kvinnor finns i alla kulturer och samhällen, hävdar Bengtsson. Jo, så är det, men i vissa kulturer fördöms dessa män medan de accepteras eller till och med hyllas i andra. Männens syn på kvinnor spelar roll och män från den islamska kulturen tycks ibland missuppfatta svenska, moderna kvinnor. Och när vi kommer till balkongflickorna möter vi en medeltida hederskultur, något vi inte är vana vid och inte vill acceptera.
Expo och Bengtsson har nog tänkt att Sverigedemokraterna har fel ska vara en pedagogisk skrift, som är lättillgänglig för kreti och pleti, vilka man vill ska argumentera mot SD. Detta är ett vällovligt syfte eftersom diskussion och debatt är politikens livsluft. Men ska man ha framgång bör argumentationen vara underbyggd av fakta och saklighet. Här plockar Bengtsson citat som passar honom från enskilda sverigedemokrater i olika sammanhang under perioden 2007-08, och mycket lite bygger på partiprogrammet och vad partiledningen säger.
Idén att SD har fel bygger Bengtsson och Expo på sin uppfattning att detta kan påvisas ”utifrån varje demokratiskt förankrad ideologi”. Men nu är det så, att ideologi inte är ett instrument för att påvisa att någon har rätt eller fel. Ideologi är bara ett visst slags värderingar, och då kan, beroende på bedömarens värderingar, både det ena och det andra vara rätt eller fel. Detta borde man veta om man är en forskningsinstitution.
I slutet på boken, då läsaren uppmanas att ställa SD mot väggen, poängteras att man ska vara ”ständigt uppdaterad” för att slå SD i argumentationen. En slarvig rapport som denna kan man inte ta på allvar. Syftet är bara att smutskasta SD, och Expo är ingen forskningsorganisation utan en propagandaapparat som ser rasister bland folk som är kritiska till invandringspolitiken.
Alexander Bengtsson började redan som 18-åring, år 2002, på Expo. I dag är han chef för Expo utbildning, vars första bok är just ämnet för denna recension. Bengtsson har vänsterbakgrund och har bland annat varit ordförande för Ung Vänster i Halland 2002-04.[/caption]
Bengtsson och Expo anser att SD snedvrider verkligheten, då de talar om massinvandring som hotar den svenska kulturen. Det förekommer, enligt dem, ingen massinvandring och SD är egentligen inte intresserat av svenskheten. De hatar bara invandrare och det mångkulturella. Vad som är massinvandring är en bedömningsfråga, men när det kommer 160 000 invandrare och regeringen, kommunerna och myndigheterna gör klart att man inte klarar mottagandet, kan vi säkert tala om massinvandring. Huruvida invandringen hotar eller berikar den svenska kulturen är en värderingsfråga, men i dag kan vi konstatera att cirka 20 procent av väljarna anser att SD är på rätt spår i sin kritik.
Det blir riktigt intressant, när Bengtsson uppfattar den klassiska, svenska folkhemspolitiken som odemokratisk, eftersom den vill ha assimilering. Denna extrema uppfattning kan ju Bengtsson och Expo diskutera med Socialdemokraterna, då skulle de nog få sina fiskar varma.
Bengtsson och Expo påstår att SD bara är intresserade av frågor kring kriminalitet när det gäller invandrare som är inblandade i brottslighet. Upplopp och stenkastning mot polis och brandmän i förorterna beror inte på att där finns många invandrare, enligt Expo, utan på de sociala förhållandena. I motsats till Expos predikningar om mångkultur och invandringens förtjänster, råder dock i klassisk sociologi uppfattningen att stora migrationsströmmar, social rörlighet och blandning av människor med bakgrund i olika kulturer, skapar splittrade samhällen och sociala konflikter. Expo, som alltså berömmer sig själva av att vara ”forskare”, borde läsa på bättre. Jag kan rekommendera till exempel författarna Emile Durkheim och C Wright Mills.
Män som mördar kvinnor finns i alla kulturer och samhällen, hävdar Bengtsson. Jo, så är det, men i vissa kulturer fördöms dessa män medan de accepteras eller till och med hyllas i andra. Männens syn på kvinnor spelar roll och män från den islamska kulturen tycks ibland missuppfatta svenska, moderna kvinnor. Och när vi kommer till balkongflickorna möter vi en medeltida hederskultur, något vi inte är vana vid och inte vill acceptera.
Expo och Bengtsson har nog tänkt att Sverigedemokraterna har fel ska vara en pedagogisk skrift, som är lättillgänglig för kreti och pleti, vilka man vill ska argumentera mot SD. Detta är ett vällovligt syfte eftersom diskussion och debatt är politikens livsluft. Men ska man ha framgång bör argumentationen vara underbyggd av fakta och saklighet. Här plockar Bengtsson citat som passar honom från enskilda sverigedemokrater i olika sammanhang under perioden 2007-08, och mycket lite bygger på partiprogrammet och vad partiledningen säger.
Idén att SD har fel bygger Bengtsson och Expo på sin uppfattning att detta kan påvisas ”utifrån varje demokratiskt förankrad ideologi”. Men nu är det så, att ideologi inte är ett instrument för att påvisa att någon har rätt eller fel. Ideologi är bara ett visst slags värderingar, och då kan, beroende på bedömarens värderingar, både det ena och det andra vara rätt eller fel. Detta borde man veta om man är en forskningsinstitution.
I slutet på boken, då läsaren uppmanas att ställa SD mot väggen, poängteras att man ska vara ”ständigt uppdaterad” för att slå SD i argumentationen. En slarvig rapport som denna kan man inte ta på allvar. Syftet är bara att smutskasta SD, och Expo är ingen forskningsorganisation utan en propagandaapparat som ser rasister bland folk som är kritiska till invandringspolitiken.