Bland blanka svärd, yxor och torkad fisk

Innan alla besökarna börjat komma reser några av Vendthjods medlemmar med gemensamma krafter de två vita tälten och börjar lägga fram handsnidade träskedar, dryckjom i glas, grovt salt, torkad fisk, torkat kött och rotfrukter på borden. Deras huvudsakliga fokus i dag är lägerlivet, får Nya Tider veta av Tobias, som är en av sällskapets grundare. Han visar några bronsbleck han återskapat med gravfynd som förebild, några snidade träskedar och snidad kåsa i trä. ”Den har min pappa gjort", säger han om kåsan när Nya Tider frågar om han gjort den också och berättar därefter att han själv har sytt sina kläder för hand. ”Det gör vi alla”, säger han medan han lindar på sig benlindorna. ”Försöker vara så tidstypiska som möjligt.” Att vara tidstypisk är kärnan i Vendthjods verksamhet eftersom deras syfte är att förmedla en så sann och verklighetstrogen bild av vendeltiden som möjligt. Vendeltiden varade från cirka år 550 till 800. Denna tid började alltså efter folkvandringstiden och avlöstes av vikingatiden. Enligt Tobias var föreningen Vendthjod mer inriktad på vikingatiden tidigare, men då just denna inriktning är ”så vanlig” började de intressera sig för den mindre kända vendeltiden istället. ”Det finns vackra fynd från den tiden”, säger han. Vendthjod har funnits i två år i år och har omkring 60 medlemmar. Deras huvudsäte finns i Tierp, men de har ett gott samarbete med Gamla Uppsala. Här finns de berömda Kungshögarna från vendeltiden och i glasmontrarna på museet finns gravfynd och fornminnen utställda.   [caption id="attachment_14713" align="aligncenter" width="600"] I Vendthjods läger fick barnen lära sig slå pressbleck till hjälmar. Foto: Nya Tider[/caption]

Vargskinn, blänkande svärd och hjälmar med guldornament

Vendthjod är dock inte det enda sällskap som intagit Gamla Uppsala. Utanför ett rödmålat trähus som ligger i närheten av museet, har en grupp män samlats, klädda i plagg av ungefär samma modell som Vendthjods medlemmar. En av dem har ett vargskinn över axlarna. Det är några av medlemmarna i gruppen Wulfheodenas, som berättar att de har funnits i ungefär nio – tio år. Det är inte heller första gången de visar upp sig i Gamla Uppsala. Gruppen här är huvudsakligen engelsk, men de berättar att den även finns utanför Storbritannien och att medlemmar från Lettland, Kanada och USA också är på plats i dag. I likhet med Vendthjod ger Wulfheodenas en mer levande bild av vendeltiden genom att själva sy kläder enligt 500- och 600-talsstil och låta göra kopior av vapen och hjälmar som hittats i gravar från den tiden i bland annat Storbritannien. Åtminstone en hjälm och ett svärd har hittats i svenska Valsgärde och också återskapats där. En skillnad mellan de två sällskapen är att Wulfheodenas koncentrerar sig på att återskapa krigarkulturen, medan Vendthjod huvudsakligen återskapar det mer fredliga lägerlivet. På så sätt kompletterar man varandra. Alla svärd och yxor som Wulfheodenas har är visserligen replikor, men är också verkliga vapen med vassa klingor och eggar. Hjälmarna och vapnen återskapas så som de såg ut på 500- och 600-talen. Oftast är det smeder i Storbritannien som gör replikorna, men en del tillverkas även i andra länder.   [caption id="attachment_14715" align="aligncenter" width="600"] Foto: Nya Tider[/caption]   De manliga medlemmarnas kläder är sydda efter hur plaggen framställts på hjälmarnas ornament. Dessa ornament utgörs nämligen huvudsakligen av bilder på manliga krigare. När det gäller de kvinnliga medlemmarnas kläder finns inte lika mycket att gå efter. En kvinnlig Wulfheodenas-medlem från Suffolk berättar för Nya Tider att det visserligen finns kvinnogravar, men det enda som har hittats när det gäller kvinnokläderna är en ärm i den del av England hon kommer ifrån och två broscher i en kvinnograv i Kent vilkas funktion tycks ha varit att hålla ihop plagget. Mycket av arbetet med kvinnokläderna är, som hon själv formulerade det, ”guesswork”, men de har samtidigt kunnat utgå från den så kallade ”four broches model” från Kent, där 500- och 600-talets kvinnomode var inspirerat av det frankiska modet. Dock är inte många detaljer rörande detta mode heller kända. Vargskinnen som några av Wulfheodenas manliga medlemmar bär över axlarna är äkta, berättar en av dem och visar fram en kloförsedd vargtass.   [caption id="attachment_14714" align="aligncenter" width="600"] Hjälmen är en kopia av en hjälm som hittats i en grav från vendeltiden i Valsgärde här i Sverige. Bilderna av männen som pryder den har varit viktiga för Wulfheodenas när de sydde sina kläder. Foto: Nya Tider[/caption]

”Living history” med Wulfheodenas och Vendthjod

Under dagen i Gamla Uppsala är Vendthjods läger fullt med besökare som beundrar deras hantverk och provar att äta den torkade fisken, det torkade köttet samt rotfrukterna och brödet som tillagats respektive bakats över den öppna elden. Samtidigt leker barnen och får prova på att slå pressbleck som sedan används som dekor till hjälmar. Många av besökarna står i kö för att få skjuta med pil och båge, medan andra promenerar omkring bland Gamla Uppsalas kungshögar, som är bland de största i Sverige. Intresset för Vendthjod och Wulfheodenas är påtagligt stort och särskilt vapnen, hjälmarna och hantverken tycks väcka besökarnas nyfikenhet. Nya Tider frågar museets platschef Linda Klementsson om hur sådana här event kan påverka intresset för historia. – Att bjuda in en skicklig ”living history”-grupp är ett led i museets ambition att variera verksamheten och att bredda våra målgrupper. Att träffa människor i återskapade kläder och utrustningar från den tiden hjälper oss att ge en mer levande bild av det förflutna och kompletterar föremålen i våra montrar. Möten med sällskap som Wulfheodenas och Vendthjod kan bidra till en ökad kunskap om och förståelse för den svenska vendeltiden såväl som för 500- och 600-talets England, menar platschefen.   [caption id="attachment_14716" align="aligncenter" width="600"] Foto: Nya Tider[/caption]