Rembrandts första självporträtt kan ha dykt upp i Sverige

När målningen för första gången ställdes ut på auktionen i Uppsala var den så svårt missfärgad att man inte kunde se originalfärgskalan. Målningen, som man först trodde var en 1800-talskopia, var väldigt lik ett självporträtt av Rembrandt som konstnären hade målat år 1632 och som finns i The Burrell Collection i Glasgow. När experter från Nederländerna tillkallades för att ta sig en närmare titt på målningen, konstaterades dock att det rörde sig om en tavla från 1600-talet. Det var verkligen en ung Rembrandt som var avbildad. Nu kvarstod dock frågan: var den utförd av Rembrandt själv?

Anlitade berömd konstexpert

Den nye ägaren var förstås mycket angelägen om att få reda på hur saker och ting verkligen förhöll sig. Han anlitade därför en av konstvärldens stora experter på 1500- och 1600-talskonst, Anna Bronzoni Catellani. Catellani, som genom åren har utfört konservering och restaurering av flera tusen konstverk, har i fem års tid analyserat tavlan och alla resultat pekar i samma riktning. – I och med att så mycket står på spel så har jag velat ha tre olika byråer som oberoende av varandra har analyserat, och resultaten är enhälliga. Jag tror att vi i väldigt mycket närmar oss ett slut – ett lyckligt slut, säger Anna Catellani till Epoch Times.

Inte lätt att ge världen en ny Rembrandt

Anna Catellani är mycket ödmjuk inför uppgiften att tillskriva Rembrandt ett nytt verk. Och det är ingen lätt uppgift. Under 1600-talet var det inte ovanligt att målningar som var signerade av en mästare i själva verket var skapad, helt eller delvis, av konstnärens elever, ett fenomen som i hög grad även gäller Rembrandts konst. Rembrandt tog i sin verkstad i Amsterdam emot totalt fyrtio elever, vilka bidrog till Rembrandts ekonomi. Att särskilja en äkta Rembrandt från ett elevarbete kan därför vara mycket svårt. Lägg där till det faktum att Rembrandts konstnärskap förändras en del med tiden. Totalt har nederländska konstexperter underkänt två tredjedelar av 800 påstådda Rembrandtmålningar, även om en del verk på nytt har tillskrivits Rembrandt på senare år. När Catellani studerat porträttet har hon använt sig av två olika metoder, dels en konsthistorisk metod med inriktning på det stilistiska innehållet och dels i sin roll som konservator där de fysiska egenskaperna står i fokus.

Likhet med andra självporträtt

I det ”svenska” självporträttet ser man en ung Rembrandt som tittar fram med halva ansiktet dolt under skuggan från en stor hatt. Han är fjunigare och rundare i ansiktet än på den nästan identiska bilden från 1632. – Det är en oerfaren, blyg Rembrandt som tittar på betraktaren från bildytan. Framförallt låter han sig skådas i fina kläder, iklädd det vi tror är en pilgrimsdräkt. Blicken är sökande och porträttet utstrålar ödmjukhet, säger Catellani till Epoch Times och tillägger att hon tror att den ”svenska” nyupptäckta målningen var en första presentation för omvärlden men att Rembrandt kände sig för omogen för att våga signera målningen. Det var vanligt att konstnärer målade av sig själva, dels som ett sätt att marknadsföra sig men även eftersom modeller var väldigt dyra. Porträttet från 1632 har en helt annan karaktär menar Catellani. Vid den här tiden hade Rembrandt hunnit etablera sig och han har därför signerat och daterat sitt verk. Även om porträtten är väldigt lika är känslan i bilderna helt olika menar Catellani. I det senare verket utstrålar konstnärens blick en självbelåten säkerhet som inte finns i det tidigare.

Svårt att tillskriva någon annan verket

Catellani tycker det är rimligt att Rembrandt åtminstone är åtta år yngre i den ”svenska” tavlan. Det innebär att den borde vara målad runt år 1624. Kan det vara så att Rembrandt gjorde den ”svenska” tavlan när han var mycket ung för att sedan använda sig av en liknande komposition när han var äldre och mer väletablerad, frågar sig Catellani? Verket verkar inte heller kunna tillskrivas någon av Rembrandts elever eftersom Rembrandt sannolikt var väldigt ung vid tidpunkten för verkets tillkomst. År 1624 studerade Rembrandt fortfarande. Det finns bara två andra möjliga upphovsmän och det skulle i så fall vara Jan Lievens eller Isaac de Joudreville, en av Rembrandts första elever, men Joudreville var bara i yngre tonåren runt 1624 och ingen av dem har enligt Catellani några kännetecknande drag som skulle kunna kopplas till målningen eftersom deras stilar var helt olika Rembrandts. Inte heller finns det några spår som skulle indikera att tavlan var kopierad såsom rutnät eller andra hjälpmarkeringar. Ur ett konsthistoriskt perspektiv kan alltså verket mycket väl vara en äkta Rembrandt. Såväl materialanvändning som stil och manér stämmer överens med Rembrandts tidigare arbeten menar Catellani.

Ett spännande detektivarbete

Men för att komma närmare sanningen om tavlans ursprung måste även vetenskapliga metoder användas där tavlans fysiska egenskaper undersöks. Till sin hjälp har Catellani haft de främsta nederländska och italienska forskarna inom området. Genom åren har tavlan konserverats och restaurerats. I arbetet med att ta fram originalduken framkom en fransk handskriven originaltext som visade att tavlan hade tillhört en svensk konstprofessor, Otto Wallgren, som dog i Paris år 1857. Wallgren hade katalogiserat alla värdefulla verk som han lyckades köpa upp i Europa och bland verk av mästare såsom Leonardo da Vinci och Rafael återfinns även det ”svenska” självporträttet som nummer 13 i Wallgrens katalog där målningen benämns ”Rembrandt – Mansporträtt”. Även målningens duk är av stor betydelse. Man vet nämligen att Rembrandt spände upp sin duk med hjälp av snören som träddes genom små hål utmed dukens kanter. Monteringsdistansen på det ”svenska” självporträttets duk överensstämmer med Rembrandts övriga dukar vilket är en viktig indikation menar Catellani. Man har även gjort en kol-14-analys av tavlan för att kunna datera den och vid en röntgen av tavlan fann man att det fanns en annan målning under självporträttet, en avbildad hand. Den avbildade handen är extra spännande, menar Catellani, eftersom samma hand återfinns i flera av Rembrandts första målningar från 1624 – 1625. Dessutom är det välkänt att Rembrandt, om han var missnöjd med en målning, ofta återanvände dukar eftersom materialet var dyrt. Sist men inte minst har färgskiktet noga analyserats och testerna har visat att tavlan innehåller samma pigment och material som Rembrandt använde i sin verkstad.

Lyckligt slut

Både konsthistoriska fakta och vetenskapliga bevis talar alltså sitt tydliga språk. Med stor sannolikhet har världen fått en ny Rembrandt som dessutom har hittats i Sverige. Det återstår dock att se hur nederländska konsthistoriker reagerar på nyheten. – Rembrandt var holländare. Holländarna är väldigt stolta över sitt kulturarv, de vill gärna ha sista ordet, säger Catellani. Tavlan planeras att visas om cirka ett och ett halvt år på Malta. För tillfället befinner sig självporträttet i en privat samling i Sverige.