Det ökande inslaget av rumänska tiggare i Sverige möts med en tilltagande irritation. Själv har jag varit oberörd av samhällsfenomenet. Många romer tigger, möjligtvis stjäl en del, men de kräver inga samhällsförändringar eller någon anpassning till deras vanor. De vill helst vara ensamma om sitt tiggande. Att irritationen fått allmän spridning beror på att deras pappersmuggar kommit i direktkontakt med samhällseliten. Mångkultur tillhör förorterna, enligt maktelitens uppfattning.
Under Pascalidous ciceronskap följer vi några tiggande romer i Borås. Det börjar lovande med Mihai, 34, som kommer springande till ett påhugg han blivit lovad. Mihai kommer för sent. I nästa scen köper Mihai guldspray i en affär. Försäljaren sätter snabbt upp en skylt att kassan är stängd och han ses följa efter Mihai.
Många svenska affärsinnehavare låter inte romer vistas ensamma i affärslokalen. De stänger kassan och går sedan bredvid den handlande romen så länge denne vistas i affären. Detta antyddes sekundsnabbt utan kommentar. Den uppmärksamme tittaren fick en signal att studera detaljerna. Serien blev plötsligt spännande.
Alexandra Pascalidou träffar den 17-åriga Flori från Rumänien som talar engelska. Hon är inte rom, men gift med romen Gabriel och redan mor. Hon berättar att tiggeriet inte är organiserat, att romerna inte har några bilar och att hennes ettårige son i Rumänien måste opereras. Alla är fattiga. Alexandra Pascalidou utstrålar deltagande och förståelse.
Vi träffar också Ramona, 34 år, mor till åtta barn och även farmor. Alla får bo hos Siinto, den vänlige boråsaren, som upplåtit sin trädgård till tiggarnas husvagnar. Han förklarar på finlandssvenska att han förlorar några tusen varje månad, oklart hur. Andra har hundar, men han har trettio tiggare, förklarar han.
Alexandra Pascalidou förstår rumänska och talar språket hjälpligt. Hon talar med romerna som om de vore barn. Hon ler tillgjort och klappar i händerna av förtjusning. Det är oklart för tittarna om de ska betrakta romerna som sällskapshundar eller som outvecklade barn. En mystisk Pierre med en svart Porsche cabriolet skjutsar tiggarna till deras olika försörjningsplatser. Registreringsskyltarna på bilen har gjorts oläsliga för tittarna. Ingen förklaring ges. Obegripligheterna staplas på hög.
Sedan träder svenska Linda in i handlingen. Hon är undersköterska till professionen, men är frivillig volontär för den romska saken. Linda sätter sig i mitten vid ett kafébord omgiven av romer. Undersköterskan talar till dem som om hon vore en sjukhusdirektör bland en samling vårdbiträden.
Alexandra talar barnspråk, Siinto har en hundkennel och Linda är Big boss på ett sätt hon aldrig skulle tillåtas i ett svenskt sammanhang. Attityderna mot romerna är unkna, men de spelar med.
I en gatuscen står plötsligt en tjeckisk rom. Han förklarar upprört att tiggeriet är en maffiaorganisation. ”Jag är zigenare, jag vet”. Clara i trasor och lump gråter för att hon är missförstådd. Tittarna är överösta med motsägande bilder och upplysningar.
De som inte bor hos Siinto berättar att de sover på stans toaletter. Eländet tycks inte ha någon nedre gräns. Alexandra vill också sova på toalettgolvet. När de sträckt ut sig några minuter inför kameran skjutsar de romska kvinnorna med bestämdhet iväg Alexandra. Dokumentationen är över och Alexandra går hemåt i natten. Om de romska kvinnorna övernattade på toaletten får vi gissa oss till.
Flori som inledde med att tiggeriet inte är organiserat berättar i program två att det blivit svårt att tigga i Borås. Hon hade därför åkt till Vårgårda. Ett par romska män hade kommit i en stor bil och krävt henne på tusen kronor. Båda hennes historier kan inte vara sanna samtidigt. Hennes man Gabriel berättar hur ligan arbetar: ”En dag kommer de att äga hela Sverige”. Han visste inte hur mycket ligan i sin tur betalat för att köpa koncessionen för Vårgårda.
[caption id="attachment_14351" align="aligncenter" width="600"]Image may be NSFW. Clik here to view. ”Jag brukar åka till Skandinavien”. När Nya Tider besökte Bulgarien 2015 träffade vi en romsk familj som precis tvättar husets mattor. Familjefadern förklarar att han brukar tillbringa nästan halva året i Skandinavien, enligt egen utsago tvättar han bilar i Norge bland annat. Foto: Nya Tider[/caption]
Resan till Rumänien anträddes i en fullastad minibuss. Styrkeförhållandena ändrades. Männen bestämde. Sällskapshundarna hade blivit morska män. Nu talade man inte till dem som om de vore barn. Alexandra Pascalidou fick en sidoroll. När hon försökte bryta in i männens samtal svarade de knappt på tilltal.
Mihai bodde i ett stort, påkostat hus i ett slumområde. Clara som grät när hon blev anklagad av den tjeckiske romen för att vara förmögen hade också ett vackert hem med parkettgolv, kakelugnar och tvättmaskin i ett mer välordnat område.
Den något förvånade Alexandra Pascalidou samlar ihop sina tankar. Det är väldigt synd om villaägarna. De är utsatta för rasism och har det svårt. Floris barn som har sex tår beskrivs som sjukligt. Tittarna får se tårna och en låda med mediciner som det lilla barnet äter för att överleva. Överallt vimlar det av tonårsmödrar. De äldre kvinnorna har uppåt tio barn. Romerna uppskattar inte Alexandras nosande och verkar vilja vara i fred. Hon får tala med ungdomarna och leka med barnen.
Pascalidou intervjuar en rektor. Han säger att det är bättre om romska barn inte går i skolan. De rycks upp hit och dit och det blir ännu större kaos. Rumänien har fått miljarder ur EU:s strukturfonder. Pascalidou träffar den rumänske ministern Ciprian Nicula, själv rom, som ansvarar för romernas situation i Rumänien. Han säger ”… det är inte nattsvart”. Med den lovande framtidsvisionen åkte Alexandra Pascalidou hem igen.
Flori säljer nu tidskriften Faktum. Alexandra Pascalidou ger glädjebeskedet att barnet i Rumänien liknar sin mamma. Flori som glömt släktskapet med sin son säger ”Som Cornelia?” De sex tårna kan tydligen försörja många mammor.
Alla romer behöver plötsligt pengar till operationer. Intet fel fattas dem. Sjukhussalarna kommer inte att räcka till. Flori måste skynda till Rumänien för Cornelia ska opereras. Alexandra är förvånad. Cornelia i Rumänien verkade frisk. Så gör Alexandra något oväntat. Hon konfronterar Flori med allt hon påstått. Flori framstår som en förhärdad lögnerska. Mytomanen Flori drar med ett spänt ansiktsuttryck ett par kapitel ur Fass.
Sällan ändrar jag inställning efter TV-program, men nu gjorde jag det. Detta är en växande maffiamarknad, där enskilda romer lever ovärdiga liv. Förbjud bettlandet. Jag ändrade också inställning till Alexandra Pascalidou. Hon har såväl charm som intelligens. Det är hennes sammanfattningar som är påfrestande. Jag måste ge SVT beröm som lät uppmärksamma tittare förstå. Det tror jag inte är Alexandra Pascalidous förtjänst.
”Jag brukar åka till Skandinavien”. När Nya Tider besökte Bulgarien 2015 träffade vi en romsk familj som precis tvättar husets mattor. Familjefadern förklarar att han brukar tillbringa nästan halva året i Skandinavien, enligt egen utsago tvättar han bilar i Norge bland annat. Foto: Nya Tider[/caption]
Resan till Rumänien anträddes i en fullastad minibuss. Styrkeförhållandena ändrades. Männen bestämde. Sällskapshundarna hade blivit morska män. Nu talade man inte till dem som om de vore barn. Alexandra Pascalidou fick en sidoroll. När hon försökte bryta in i männens samtal svarade de knappt på tilltal.
Mihai bodde i ett stort, påkostat hus i ett slumområde. Clara som grät när hon blev anklagad av den tjeckiske romen för att vara förmögen hade också ett vackert hem med parkettgolv, kakelugnar och tvättmaskin i ett mer välordnat område.
Den något förvånade Alexandra Pascalidou samlar ihop sina tankar. Det är väldigt synd om villaägarna. De är utsatta för rasism och har det svårt. Floris barn som har sex tår beskrivs som sjukligt. Tittarna får se tårna och en låda med mediciner som det lilla barnet äter för att överleva. Överallt vimlar det av tonårsmödrar. De äldre kvinnorna har uppåt tio barn. Romerna uppskattar inte Alexandras nosande och verkar vilja vara i fred. Hon får tala med ungdomarna och leka med barnen.
Pascalidou intervjuar en rektor. Han säger att det är bättre om romska barn inte går i skolan. De rycks upp hit och dit och det blir ännu större kaos. Rumänien har fått miljarder ur EU:s strukturfonder. Pascalidou träffar den rumänske ministern Ciprian Nicula, själv rom, som ansvarar för romernas situation i Rumänien. Han säger ”… det är inte nattsvart”. Med den lovande framtidsvisionen åkte Alexandra Pascalidou hem igen.
Flori säljer nu tidskriften Faktum. Alexandra Pascalidou ger glädjebeskedet att barnet i Rumänien liknar sin mamma. Flori som glömt släktskapet med sin son säger ”Som Cornelia?” De sex tårna kan tydligen försörja många mammor.
Alla romer behöver plötsligt pengar till operationer. Intet fel fattas dem. Sjukhussalarna kommer inte att räcka till. Flori måste skynda till Rumänien för Cornelia ska opereras. Alexandra är förvånad. Cornelia i Rumänien verkade frisk. Så gör Alexandra något oväntat. Hon konfronterar Flori med allt hon påstått. Flori framstår som en förhärdad lögnerska. Mytomanen Flori drar med ett spänt ansiktsuttryck ett par kapitel ur Fass.
Sällan ändrar jag inställning efter TV-program, men nu gjorde jag det. Detta är en växande maffiamarknad, där enskilda romer lever ovärdiga liv. Förbjud bettlandet. Jag ändrade också inställning till Alexandra Pascalidou. Hon har såväl charm som intelligens. Det är hennes sammanfattningar som är påfrestande. Jag måste ge SVT beröm som lät uppmärksamma tittare förstå. Det tror jag inte är Alexandra Pascalidous förtjänst.