![]()
Carl Snoilsky föddes i Stockholm den 8 september 1841. Under sin barndom levde han ett mycket ensamt liv och det är inte helt osannolikt att han, till följd av detta, sökte sig till böckernas och poesins värld. Redan i elvaårsåldern började han skriva verser och när han började på privatläroverket Stockholms Lyceum 1857 gick han med i det litterära sällskapet Fratres Amicitiae Verae. Medlemmarna i detta sällskap läste upp sina respektive diktverk för varandra och mottog sedan åhörarnas omdömen.
Det var under den här tiden som Snoilsky skrev sin första diktsamling, Smådikter, som gavs ut 1862. Två år tidigare hade han debuterat som poet när hans hyllningsdikt till Karl XV trycktes i Posttidningen, lagom till den kungens kröning. Han hade vid den tiden tagit sin examen vid Stockholm Lyceum och begett sig till Uppsala där han valdes in i ytterligare ett litterärt sällskap, Namnlösa samfundet.
Detta sällskaps syfte var att förnya den svenska litteraturen genom att börja framhålla naturen i de litterära verken. Naturen i Snoilskys dikter är mycket levande. När man till exempel läser nedanstående strof ur hans dikt ”Sommarregn”, kan man se rosenbuskarna framför sig och känna den av regn rentvättade sommarluften.
Skänk ock mig en droppe dagg!
Låt mig bättring hoppas,
Och där nyss satt tagg vid tagg
Skola rosor knoppas
Snoilskys skrivande tog fart och han blev alltmer känd. Han gav ut samlingen Orchidéer 1862 och skrev en hyllningssång till Danmarks kvinnor inför ett nordiskt studentmöte som hölls i Köpenhamn. Där mötte han den danske poeten Christan Winther (1796-1876) och dennes fru. Detta par blev hans vänner och uppmuntrade hans skrivande.
År 1864 tog han sin kansliexamen vid Uppsala universitet och tillbringade därefter två år utomlands. Han vistades i Tyskland, Schweiz, Spanien och Frankrike samt Italien där han lärde känna den norske författaren Henrik Ibsen (1828-1906). Vistelsen i Italien kom att påverka hans skaldekonst i avseendet att han hämtade inspiration från den italienska naturen samt städer som Rom och Venedig. År 1866 återvände han till Sverige då han blivit utnämnd till andre sekreterare i Utrikesdepartementet. Tio år senare valdes han in i Svenska Akademien.
Svenska bilder
År 1880, året efter att han lämnat Sverige i samband med skilsmässan från sin första fru, började Snoilsky skriva på sitt mest lästa och uppskattade verk, nämligen diktsamlingen Svenska bilder. Dessa dikter skildrar olika historiska personer och händelser i svensk historia, men i denna samling finns även dikten ”På Värnamo marknad”, som handlar om kärleksparet Per och Kersti.
[caption id="attachment_34773" align="alignright" width="300"]
![]()
Snoilsky år 1877, året efter att han valts in i Svenska Akademien. Bild: Wikipedia[/caption]
Syftet med denna diktsamling var att gestalta minnen ur Sveriges historia. Här kan läsaren läsa om hur Erik XIV ”leker på luta” och frågar Karin Månsdotter:
Fruktar du försåt ifrån min broder, hertig Rödskägg – säg, min tankes sol?
Än jag håller fast i rikets roder
än jag sitter på kung Göstas stol.
Läsaren får även möta filosofen Emanuel Swedenborg i den idylliska dikten ”I Svedenborgs trädgård”, läsa om Gustaf II Adolfs blodiga död i Lützen och ta del av en känslofylld skildring av slaget vid Svensksund 1790, som inte bara är Sveriges största marina seger utan även det största Östersjöslaget.
I Svenska bilder ingår även dikten ”Den trettonde mars” som skildrar avsättningen av Gustaf IV Adolf. Skildringen av denne kung är unik då den ligger väldigt nära verkligheten, men även för att Snoilsky inte svartmålar Gustaf IV Adolf. Så lyckades skalden förmedla det förgångna till sin nutid.
Svenska bilder var verket som gjorde honom allmänt känd. Samlingen gavs ut för första gången år 1886, fyra år innan Snoilsky återvände till Sverige med sin andra hustru för att tillträda tjänsten som överbibliotekarie vid Kungliga Biblioteket. En ny utgåva kom på 1890-talet, utökad med bland annat ”Svensksund”.
Snoilsky fortsatte skriva och ge ut diktsamlingar och ansågs, vid sidan av Viktor Rydberg (1828-95), vara den främste svenske poeten. Han skrev även flera sonetter genom åren. Sonetter är ett fjortonradigt versmått som vanligtvis är indelat i fyra strofer. Hans sonetter är, precis som hans dikter, skrivna med ett levande, känslofullt språk. Detta gäller i synnerhet sonetten ”Noli me tangere!” som präglas av tungt, aningen vemodigt missmod.
Snoilsky var framgångsrik och tilldelades Letterstedtska priset för sina översättningar av Goethes verk år 1902, men inte desto mindre upplevde han sig, mot slutet av sitt liv, vara för gammalmodig.
Den 19 maj 1903 slöt han sina dagar och begravdes på Solna kyrkogård.
Snoilsky år 1877, året efter att han valts in i Svenska Akademien. Bild: Wikipedia[/caption]
Syftet med denna diktsamling var att gestalta minnen ur Sveriges historia. Här kan läsaren läsa om hur Erik XIV ”leker på luta” och frågar Karin Månsdotter:
Fruktar du försåt ifrån min broder, hertig Rödskägg – säg, min tankes sol?
Än jag håller fast i rikets roder
än jag sitter på kung Göstas stol.
Läsaren får även möta filosofen Emanuel Swedenborg i den idylliska dikten ”I Svedenborgs trädgård”, läsa om Gustaf II Adolfs blodiga död i Lützen och ta del av en känslofylld skildring av slaget vid Svensksund 1790, som inte bara är Sveriges största marina seger utan även det största Östersjöslaget.
I Svenska bilder ingår även dikten ”Den trettonde mars” som skildrar avsättningen av Gustaf IV Adolf. Skildringen av denne kung är unik då den ligger väldigt nära verkligheten, men även för att Snoilsky inte svartmålar Gustaf IV Adolf. Så lyckades skalden förmedla det förgångna till sin nutid.
Svenska bilder var verket som gjorde honom allmänt känd. Samlingen gavs ut för första gången år 1886, fyra år innan Snoilsky återvände till Sverige med sin andra hustru för att tillträda tjänsten som överbibliotekarie vid Kungliga Biblioteket. En ny utgåva kom på 1890-talet, utökad med bland annat ”Svensksund”.
Snoilsky fortsatte skriva och ge ut diktsamlingar och ansågs, vid sidan av Viktor Rydberg (1828-95), vara den främste svenske poeten. Han skrev även flera sonetter genom åren. Sonetter är ett fjortonradigt versmått som vanligtvis är indelat i fyra strofer. Hans sonetter är, precis som hans dikter, skrivna med ett levande, känslofullt språk. Detta gäller i synnerhet sonetten ”Noli me tangere!” som präglas av tungt, aningen vemodigt missmod.
Snoilsky var framgångsrik och tilldelades Letterstedtska priset för sina översättningar av Goethes verk år 1902, men inte desto mindre upplevde han sig, mot slutet av sitt liv, vara för gammalmodig.
Den 19 maj 1903 slöt han sina dagar och begravdes på Solna kyrkogård.