Image may be NSFW.
Clik here to view.
Nietzsche gillas i dag både av ”höger och vänster”, både av traditionalister och liberala nihilister.I sina senare skrifter lämnade Nietzsche idealismen bakom sig. Han blev nihilist (av latin ”nihil”, intet), en ifrågasättare av eviga sanningar. Han påverkades även av materialismens idé, tanken att verklighetens natur inte består av mönster och idéer utan av ren materia. Nietzsche blev en skeptiker och ironiker, han tvivlade på allt. Men viljans existens blev i allt detta en fast hållpunkt. Man kan säga att han reducerade hela filosofin till en fråga om vilja, om att ha eller inte ha den, huruvida individen kunde mobilisera sin vilja eller inte. Detta är ett av ledmotiven i hans sena skrift Så talade Zarathustra. [caption id="attachment_32653" align="alignleft" width="300"]Image may be NSFW.
Clik here to view.
Friedrich Nietzsche. Foto: Wikipedia[/caption]
När svenska Symposion förlag under 2000-talet ger ut Nietzsches samlade verk finns Zarathustra-boken inte med. Översättningen av Nikanor Teratologen blev enligt uppgift för egensinnig för att passa i en akademisk samlade verk-utgåva som det här rör sig om. Dock har Teratologen översättning getts ut separat av H-ström förlag 2014.
Allt annat Nietzsche skrev, inklusive brev, pamfletter och sena skrifter, har Symposion nyöversatt och gett ut. Förlaget skriver på sin hemsida: ”Friedrich Nietzsches samlade skrifter kommer nu på svenska. I en omsorgsfullt formgiven utgåva som slutligen skall omfatta sammanlagt elva band presenteras för första gången i sin helhet samtliga Nietzsches publicerade skrifter, därtill ett fylligt urval brev och efterlämnade anteckningar. Så här långt föreligger nio volymer.”
Kort sagt, nu föreligger i en serie böcker dessa Nietzsche-verk: Tragedins födelse, Otidsenliga betraktelser, Mänskligt, alltför mänskligt, Morgonrodnad, Den glada vetenskapen, Bortom gott och ont, Till moralens genealogi, Sena skrifter, Brev i urval.
Cirka en fjärdedel av detta har tidigare funnits översatt. Därför är det en kulturgärning att Symposion nu gett oss denna kompletta svenska Nietzscheutgåva. Det må vara att böckerna redan finns på engelska och tyska i lättillgängliga utgåvor. Men för den svenske filosof som inte behärskar dessa språk är Symposions gärning förstås att applådera. Dessutom kan den bildningsintresserade allmänheten nu få sig Nietzsche till livs på ”ärans och hjältarnas språk”.
För att exemplifiera Symposions serie kan man titta närmare på band 8, Sena skrifter (2013, 427 s). Här finns bland annat Nietzsches åsikter om Wagner samlade. Först hyllade Nietzsche denne kompositör, sedan vände han sig emot honom. Filosofen ansåg att Wagners operor var för tungfotade och akademiska, de var för intellektuella, musiken ”betydde” det och det och detta skapade ingen lätt, musikalisk briljans; det blev istället som ett prosaverk på scenen, menade Nietzsche.
Dock erkände Nietzsche senare att musiken till Tristan och Isolde var och förblev Wagners triumf. Den gjorde att man kände sig stolt att vara tysk, sa Nietzsche. Annars rackade Nietzsche ofta ner på det tyska. Han räknade sina anor till polska adelsmän. Nietzsche kände sig inte hemma i det wilhelminska kejsarriket som skapades 1871 i och med segern över Frankrike i fransk-tyska kriget.
Band 8 innehåller även Avgudaskymning. Detta är en utmärkt introduktion till den sene Nietzsche, en formell utläggning av det som Zarathustra-romanen uttrycker mer eller mindre symboliskt. Här finns tankar om dekadans och nergång i dagens Europa ställt mot en föregående tids stormän såsom Caesar, Napoleon och Goethe. Stilen i boken är spänstig och förtätad och aforismerna duggar tätt, såsom ”det som inte dödar mig gör mig starkare”.
Föreliggande band, Band 8, innehåller även Ecce homo. Detta är latin och betyder ”se människan”, vilket var vad Pontius Pilatus sade till församlingen när han pekade på Jesus i törnekronan. Nietzsches bok med denna titel innehåller tämligen påstridiga texter, såsom kapitel där han hyllar sin egen genialitet. ”Eget skryt luktar illa” heter det, men det ska påpekas att Nietzsche i dessa passager analyserar sin egen stil och egenart ganska klarsynt. Han är inte kliniskt vansinnig i dessa texter; det blev han först senare och då slutade han skriva.
Slutligen finns i aktuellt band Antrikrist och Dionysosdityramber. Det förra är en kritik av kristendomen och det senare är dikter. Som helhet är Band 8 väl översatt och väl korrekturläst, det finns noter och anmärkningar och själva designen av omslaget och inlagan är ypperlig. Detta gäller hela serien. Symposions Nietzsche-utgåva är kvalitet rakt igenom.
Förutom att vara filosof skrev Nietzsche som sagt dikter. Han hade uppenbart en konstnärlig begåvning. Han komponerade även musik. Hans pianomusik kan låta beskedlig, ”som Chopin”, men det är inte hela sanningen. Musiken har, liksom hela Nietzsches författarskap, patos. Med ”patos” menas ungefär ”ärlighet, gripenhet”. Nietzsches filosofi går att kritisera (han gick vilse i materialism och nihilism) men han räddade sig ur klorna av kraftlöshet och meningslöshet genom att betona viljans betydelse, genom att betona att individens insats har betydelse.
Nietzsche gillas i dag både av ”höger och vänster”, både av traditionalister och liberala nihilister. Hans verk är mångfacetterat och rikt. Dessutom, som antytt, skrivet med en stil man inte glömmer. Hans böcker kan vara snåriga, Nietzsches tendens att alltid tänka ”å ena sidan, å andra sidan” kan föra läsaren mellan tvära kast.
Denna tendens, att alltid se saker från flera håll, må vara typisk för filosofin i allmänhet. Man överväger och resonerar. Men Nietzsche skriver inte som ”en filosofiprofessor”, han är inte närsynt och fångad av invanda begrepp. Nietzsche ställer allt på huvudet och han gör det med blixtens hastighet.
Denna stil kan på sitt sätt vara svår att hänga med i. Nietzsche har personlighet, men han är inte alltid lättläst. I sin krafts dagar skrev han dock med fart och energi. Man har i alla fall inte tråkigt när man läser Nietzsche. Redan på hans tid hade filosofin utvecklats till en grå, torr vetenskap.
Nietzsche var medveten om det och han skrev en gång en bok som polemiserade mot denna inneboende tråkighet hos filosofin. Det blev Den glada vetenskapen, en samling essäer, kortprosa, aforismer och infall. Den finns utgiven som band 5 i Symposions serie och finns även tidigare översatt till svenska.