![]()
Människor jagades som djur och togs tillfånga över ett enormt område från nordvästra Europa till Afrikas horn och från Atlantkusten till en bit in i Asien. Arabiska slavhandlare tjänade förmögenheter på slavhandeln, trots att många slavar dog under transporten till slavmarknaden, och de arabiska slavhandlarna fick resa allt längre in i Afrika för att skaffa slavar.
Törsten efter slavar tog inte slut i Afrika, förutom handel med svarta slavar ägnade sig slavhandlarna även åt import av kristna ljushyade lyxslavar. Långa sträckor längst Spaniens och Italiens kuster blev helt öde och obebodda. Muslimska härskare erövrade Spanien på 700-talet och Osmanska riket hade på 1400- och 1500-talen erövrat sydöstra Europa, men det var ändå brist på europeiska slavar, som kallades ”vackra kaukasiska flickor” och ”starka kaukasiska män”. Fälttågen i Europa kunde inte mätta begäret efter slavar hos det expanderande Osmanska rikets omkring 15 miljoner invånare, därför kompletterades med slavar från den närmast oändliga tillgången i Afrika.
Arabiska slavpirater opererade från hamnar som Tunis, Sale och Tripoli och attackerade kusterna mot Atlanten och Medelhavet, där kustnära byar och städer i Italien, Spanien, Portugal och Frankrike drabbades hårdast. Sjöslaget i Lepanto mellan européernas kristna allians och muslimernas osmanska flotta resulterade i att det sjöbundna slavjagandet mot sydeuropeiska kuster och skeppsfart minskade, till följd av den europeiska alliansens seger.
Arabisk slavjakt i Norden
Slavräder gjordes så långt norrut som Storbritannien, Irland och till och med Island, där den lilla ön Hemön utanför Islands kust drabbades. Den 17 juli 1627 syntes tre främmande skepp ligga för ankar vid Hemön och stora roddbåtar med beväpnade araber närmade sig kusten, där invånarna drabbades av panik. Hela ön genomsöktes systematiskt, så att ingen islänning skulle kunna undkomma. De islänningar som inte togs som slavar av araberna kunde istället drabbas av fasan av att bli intvingade och innebrända när husen på ön brändes upp eller på andra vis dödade av arabernas vapen. Mördade och våldtagna kvinnor låg om vartannat på marken. De fångatagna islänningarna föstes som djur med hugg och slag ombord på arabernas slavskepp och väl framme i Alger fanns tusentals andra européer som tagits som slavar.
Kustbyn Baltimore på Irlands sydkust angreps i juni 1631 och 130 män, kvinnor och barn fördes bort för att säljas i muslimska Alger. Nio år senare satt omkring 3 000 britter förslavade enbart i den staden. Även 130 amerikanska sjömän blev offer för arabiska slavskepp när de mellan år 1785 och 1793 togs som slavar av algerierna. Enligt historikern Robert Davis ska totalt mellan 1 och 1,25 miljoner europeiska slavar ha tagits mellan år 1530 och 1780.
Stort mörkertal
Slavhandeln blomstrade i Indiska oceanen och miljontals slavar skickades till marknaderna i Mekka, Bagdad och Kairo. Mörkertalet är enormt vad beträffar den arabiska slavhandeln, eftersom slavhandlarna var experter på att sälja i smyg och därmed undvika att betala skatt. Trots det motsvarade den officiella exporten av östafrikanska slavar ett ton guld per år och det var i synnerhet i de muslimskdominerade kuststäderna som Kilwa och Mombasa som slavhandelns lönsamhet märktes, genom att sultanen exempelvis kunde uppföra en jättemoské.
[caption id="attachment_31167" align="aligncenter" width="585"]
![]()
Internationella slaverimuseet i Liverpool. Här går det dock inte att läsa om arabiska slavhandlare. Foton: Nya Tider[/caption]
Slavjakt i Afrika
Efter att områdena längs kusten tömts på slavar fick slavjägarna tränga allt djupare in på kontinenten för sina expeditioner, som antingen utfördes av de arabiska slavhandlarna själva eller lades ut på entreprenad till någon stamhövding. På 1800-talet kom de första västerlänningarna till området och de chockerades över slavhandlarnas metoder, där hela byar ödelades.
Längs vägarna där slavkaravaner dragit fram låg döda och döende afrikaner som dukat under av sjukdomar, mat- och vattenbrist, värmeslag, vanvård av piskrapp eller helt enkelt likviderade ifall det framkommit att de varit defekta på något vis. Slavarna fraktades sedan i trånga skepp eller genom Saharas glödheta öken.
Kvinnor blev sexslavar
De arabiska slavjägarna var särskilt intresserade av att få tag i kvinnor och araberna skickade dubbelt så många kvinnor som män till slavmarknaderna. Nubiska, somaliska och etiopiska slavar var eftertraktade och Al-Idrisi, en kringresande arab, framför i en beskrivning att dessa kvinnor är omskurna, har smala munnar och är bäst för sängens nöjen av alla svarta kvinnor.
Arabiska historiker
Den arabiske historikern och sociologen Ibn Khaldun hade rest omkring länge i Afrika och var säker på att kontinentens svarta befolkning var utmärkta slavar. Han skriver att ”Negrernas nationer är i regel medgörliga när det gäller slaveri, eftersom negrer hyser mycket lite mänsklighet och besitter egenskaper som är mycket lika dem man finner hos oskäliga djur. Vi ser att negrer generellt karaktäriseras av lättsinnighet, hett temperament och känslosamhet. De älskar att dansa så snart de hör en melodi”. Även den egyptiske historikern Al-Abshibi instämde i melodin och ansåg det som ett faktum att alla afrikaner stal och levde otuktigt. I det muslimska Mauretanien uppfostrades slavarna i tron att det var deras religiösa plikt att tjäna sina herrar och att slavarna på grund av sin ”orena” svarta hy var förbjudna att röra vid Koranen.
Internationell slavhandel
Slavhandlarna hade speciella arabiska fartyg, dhower, där lastutrymmet fylldes till bristningsgränsen med slavar som varken fick mat eller vatten under resan, och de som dog kastades helt sonika överbord. De lik som låg oåtkomliga längst ned i lasten lämnades helt enkelt kvar att ruttna. Skeppen kunde gå så långt österut som till muslimska områden i Indien och till Kina. Slavar som hamnade på plantagerna på Arabiska halvön eller i saltgruvorna överlevde sällan mer än fem år.
Regelrätta kastreringsfabriker upprättades i städer där eunucker, kastrerade manliga slavar, producerades i en hiskelig omfattning. Genom att utföra de kirurgiska övergreppen utanför muslimska rikets gränser, mestadels av judiska eller kristna barberare, kunde man kringgå påbudet om att en muslim inte får utföra våld mot en annan muslim. Ingreppet var livsfarligt och överlevnadschanserna små, eftersom instrumenten inte alltid var rengjorda och barberarnas skicklighet varierade. Kastreringen utfördes genom att könsdelar skars av och såret förslöts med kokande olja.
Oskulder och eunucker
Dyrast på slavmarknaderna var flickor i femtonårsåldern, oskulder och eunucker. Kvinnorna användes som hushållsslavar eller sexslavar, och noggranna köpare undersökte flickornas underliv för att försäkra sig om att de var oskulder. Männen fick slava i jordbruket, bli soldater eller vakter i sultanens harem. Medan de rika kunde ha mer än tusen slavar i hushållet stoltserade sultanen under en period med 30 000 vita och 45 000 svarta slavar.
Internationella slaverimuseet i Liverpool. Här går det dock inte att läsa om arabiska slavhandlare. Foton: Nya Tider[/caption]
Slavjakt i Afrika
Efter att områdena längs kusten tömts på slavar fick slavjägarna tränga allt djupare in på kontinenten för sina expeditioner, som antingen utfördes av de arabiska slavhandlarna själva eller lades ut på entreprenad till någon stamhövding. På 1800-talet kom de första västerlänningarna till området och de chockerades över slavhandlarnas metoder, där hela byar ödelades.
Längs vägarna där slavkaravaner dragit fram låg döda och döende afrikaner som dukat under av sjukdomar, mat- och vattenbrist, värmeslag, vanvård av piskrapp eller helt enkelt likviderade ifall det framkommit att de varit defekta på något vis. Slavarna fraktades sedan i trånga skepp eller genom Saharas glödheta öken.
Kvinnor blev sexslavar
De arabiska slavjägarna var särskilt intresserade av att få tag i kvinnor och araberna skickade dubbelt så många kvinnor som män till slavmarknaderna. Nubiska, somaliska och etiopiska slavar var eftertraktade och Al-Idrisi, en kringresande arab, framför i en beskrivning att dessa kvinnor är omskurna, har smala munnar och är bäst för sängens nöjen av alla svarta kvinnor.
Arabiska historiker
Den arabiske historikern och sociologen Ibn Khaldun hade rest omkring länge i Afrika och var säker på att kontinentens svarta befolkning var utmärkta slavar. Han skriver att ”Negrernas nationer är i regel medgörliga när det gäller slaveri, eftersom negrer hyser mycket lite mänsklighet och besitter egenskaper som är mycket lika dem man finner hos oskäliga djur. Vi ser att negrer generellt karaktäriseras av lättsinnighet, hett temperament och känslosamhet. De älskar att dansa så snart de hör en melodi”. Även den egyptiske historikern Al-Abshibi instämde i melodin och ansåg det som ett faktum att alla afrikaner stal och levde otuktigt. I det muslimska Mauretanien uppfostrades slavarna i tron att det var deras religiösa plikt att tjäna sina herrar och att slavarna på grund av sin ”orena” svarta hy var förbjudna att röra vid Koranen.
Internationell slavhandel
Slavhandlarna hade speciella arabiska fartyg, dhower, där lastutrymmet fylldes till bristningsgränsen med slavar som varken fick mat eller vatten under resan, och de som dog kastades helt sonika överbord. De lik som låg oåtkomliga längst ned i lasten lämnades helt enkelt kvar att ruttna. Skeppen kunde gå så långt österut som till muslimska områden i Indien och till Kina. Slavar som hamnade på plantagerna på Arabiska halvön eller i saltgruvorna överlevde sällan mer än fem år.
Regelrätta kastreringsfabriker upprättades i städer där eunucker, kastrerade manliga slavar, producerades i en hiskelig omfattning. Genom att utföra de kirurgiska övergreppen utanför muslimska rikets gränser, mestadels av judiska eller kristna barberare, kunde man kringgå påbudet om att en muslim inte får utföra våld mot en annan muslim. Ingreppet var livsfarligt och överlevnadschanserna små, eftersom instrumenten inte alltid var rengjorda och barberarnas skicklighet varierade. Kastreringen utfördes genom att könsdelar skars av och såret förslöts med kokande olja.
Oskulder och eunucker
Dyrast på slavmarknaderna var flickor i femtonårsåldern, oskulder och eunucker. Kvinnorna användes som hushållsslavar eller sexslavar, och noggranna köpare undersökte flickornas underliv för att försäkra sig om att de var oskulder. Männen fick slava i jordbruket, bli soldater eller vakter i sultanens harem. Medan de rika kunde ha mer än tusen slavar i hushållet stoltserade sultanen under en period med 30 000 vita och 45 000 svarta slavar.