Oliver Stones Putinintervju väcker internationell uppståndelse

När den kände amerikanske regissören Oliver Stone presenterade sin samtalsserie i fyra delar, där han intervjuar Rysslands president Vladimir Putin, var det många som reagerade. I USA var många intresserade av vad Putin egentligen vill och tycker, och frågorna var skarpa och gick rakt på sak om känsliga ämnen. De stora amerikanska mediehusen anser dock att det mest är att likna vid Putinpropaganda, till exempel skriver CNN att Stone ”riskerar anklagelser om att ha låtit sig bli använd som ett nyttigt PR-redskap för den ryske ledaren”. De lät honom dock ”försvara intervjun” och dess ”mjuka frågor”. Han sade då bland annat: – Jag kan inte få honom på andra tankar. Jag kan visa hans tankar. Reaktioner blev det dock även i Ryssland. Några kända ryska journalister uttryckte missnöje över presidentens ovanligt positiva attityd gentemot sin amerikanske samtalspartner. Nu var det Putin som fick försvara sig: – Han var mycket vänlig mot mig och självklart var jag vänlig mot honom, svarade han. Egentligen är det en helt naturlig umgängesform när en president inbjuder en journalist eller som i det här fallet en känd och nyfiken regissör. Oliver Stone är känd för sina avslöjande filmer JFK och Nixon, och regisserade nyligen Snowden. I Sverige har tonen varit särskild uppskruvad kring denna samtalsserie både innan och under sändningarna. Det förekom minst sagt ovanliga ordval i anförda kommentarer, dessutom anbefalldes en bättre vägledning. Underförstått en ideologisk filtrering som redan från början fick tydliga markeringar med formuleringar som ”kontroversiell”, ”missvisande Putinporr”, ”provocerande”. Vad som kännetecknade samtalen mellan Stone och Putin är nyfikenhet och generositet. Mycket av den ryska historien och religionen var okända för amerikanen, och Putin tog tillfället i akt att visa upp vad han ansåg vara viktigt i det nya Ryssland, som han själv sedan 15 år bygger upp. Pressekreteraren Dmitrij Peskov (specialist på Turkiet) följde med ett vakande öga alla dessa sittningar. Det omedelbara i möten med Putin, oaktat om han samtalar med ungdomar eller vanliga arbetare, är hans öppenhet. Hans intensiva, ibland något naiva öppenhet, förvandlas dock till hårda ögon och slutna käkar när vissa ämnen kommer på tal. Två sådana områden diskuterades under samtalen med Stone: Ukraina och Natos utvidgning. Jurist som han är redogjorde Putin för hela händelseförloppet, där europeiska politiker var involverade som garanter för en fredlig utveckling i Ukraina. Att dela ut bullar till Kievs befolkning, som den amerikanska statssekreteraren Victoria Nuland gjorde, var inte förenligt med en diplomats status och uppgifter, menar Putin. Utvidgningen av Natobaser i Europas östra del kommer att få adekvata svar från ryskt håll, förklarade presidenten. – Men varför säger Ni alltid ”våra partners” eller ”våra kollegor”, när ni inte är överens? frågade den nyfikne Stone. – Därför att vi måste samtala och föra dialogen vidare, svarade Putin. Vad gäller Oliver Stone så måste man utan tvekan ge honom en eloge för hans ibland envisa, påstridiga, obekväma men i det stora hela ödmjuka frågor. Den ryska befolkningens ekonomi är ett område som förmodligen är den ömmaste punkten. Vid tidpunkten för deras samtal (2015) låg inflationen på 13 procent enligt Stone. ”Nej, 12,9 procent”, korrigerade Putin. I skrivande stund (augusti 2017) ligger den ryska inflationen på 4 procent, att jämföra med exempelvis Tysklands på 1,7 procent. Fattigdomen bland den ryska befolkningen vid Putins makttillträde för 15 år sedan omfattade 40 miljoner människor, i dag räknar man med 20 miljoner. Det är ingen hemlighet att Putin säger sig satsa selektivt på energiska, välutbildade och hederliga män och kvinnor. Han berättar för Stone om åren under Boris Jeltsin, när Ryssland plundrades genom så kallade privatiseringar och om uppkomsten av oligarker som han kallar för skurkar (ryska: zuliki). Vad han har lyckats åstadkomma är en separation mellan pengar och makt. På frågan om sina egna tillgångar, svarar presidenten att de inte är så enorma som många tror. Och så som han ofta gör, belyser han filosofiskt livets begränsning – kistan som man kommer att vila i vid avskedet från det jordiska livet, rymmer inte så mycket. Vid ett annat tillfälle, när Stone nämnde fem attentatsförsök, svarade Putin att endast Gud vet när och hur vi skall dö. Putins religiositet och privata underkastelse inför Gud kan vara en yttre sköld, men där finns en djupare dimension som möjligen även har koppling till hans japanska judoutövning. Vladimir Putin tränar varje dag och följaktligen följer han den romerska principen in corpore sano, mens sana – i en frisk kropp finns en frisk själ. När samtalen berörde demoniseringen av Ryssland och honom själv, anförde Putin ett romerskt citat av Marcus Porcius Cato d.ä.: ”För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”. Att anföra historiska citat eller använda citat ur rysk litteratur är något som kännetecknar Putin i jämförelse med hans företrädare. Självklart hjälper detta vid en mediekontakt med egna och andras medborgare. Det är dessutom ett bra tillfälle att visa upp den privata sidan av en bildad människa, vilket är en absolut kontrast till de tidigare så stela partipamparna. En intressant del som Oliver Stone envist återkommer till är avlyssningar och en verklig eller påhittad inblandning i amerikansk valkampanj. Den sistnämnda kommenterar Putin med just en demonisering av Ryssland samt att varken NSA eller CIA förfogar över några säkra och substantiella bevis. Däremot påminner han gladeligen om att USA avlyssnar till och med sina allierade vänner. En anmärkningsvärd detalj är översättningen av samtalet till svensk text. I en filmsekvens talar president Bush om ”our American values”, till vilket SVT satt textremsan ”vår amerikanska värdegrund”. Med tanke på Bushs konservativa bakgrund kan det dock knappast handla om ”värdegrund”, så som man numera ser ordets innebörd i Sverige. Rätt översatt är det ”våra amerikanska värderingar”. Vladimir Putins ”värdegrund” granskas ute på hockeyrinken efter en match. På ett roande sätt blir han vid tillfället tillfrågad av Stone om homosexuellas situation i Ryssland, om machokulturen och toleransen för övrigt. Återigen som jurist klargör Putin, att det finns en lag som förbjuder spridandet av propaganda om homosexuella aktiviteter till minderåriga, i Ryssland upp till 18 år. Såväl Stone som Putin har en väl utvecklad känsla för humor, följaktligen frågade Stone om Putin skulle kunna tänka sig att efter en match duscha tillsammans med en homosexuell man. – Jag är ju mästare i judo, svarade presidenten. Samtalen spelades in på flera olika ställen: i Kreml, i president Putins sommarresidens utanför Moskva och i presidentens flygplan under resan till Sotji. Tittarna fick inblick i de gigantiska salarna i det stora Kremlpalatset från 1800-talet, den gamla delen från 1500-talet, trädgården och framför allt den privata kyrka tillhörande det lilla slott där storfurste Sergej Alexandrovitj och hans hustru Elizabeth av Hessen bodde, numera presidentens lantliga bostad. Intressant är avslutningen med ett konstaterande att bägge dessa herrar räknar med att få kritik för ett eller annat som framkom i samtalen. Men innan dess lägger man in Putins råd beträffande Mellanöstern. Han åberopar sitt eget samtal med den framlidne israeliske premiärminister Ariel Sharon: ”Lita aldrig på folk i den här regionen”. Slutklämmen till Oliver Stone blir en önskan om att Washington inte skall omvandlas till kalifat, varpå Stone svarar: Inte Ryssland heller. ”Etogo my nie dopustim” – vi tillåter inte detta – försäkrade Putin.