Eldig gutasaga på mäktigt originalspråk

Vinden har mojnat i Visby, solen gått ned bakom havet och publiken har samlats vid palissaderna, en för medeltidsveckan helt ny scen som skapats vid ruinerna av det gamla slottet Visborg. Här, med muren som bakgrund, ämnar man att på forngutniska och med eldkonst av gruppen Ny oc Nidar framföra utdrag av Gutasagan, en episk diktning om Gotlands tillblivelse. Troligen bygger den på folkliga berättelser och skrevs ned som ett tillägg till Gutalagen under 1200- och 1300-talet. [caption id="attachment_27550" align="alignnone" width="585"] Margareta Hoas, som till vardags driver en ekologisk gård och undervisar i kalligrafi, reciterar texten till Gutasagan på forngutniskt originalspråk. Foto: Nya Tider[/caption]   För att göra det lättare för publiken att förstå innehållet har varje åskådare försetts med ett papper med en översättning av de utvalda textdelarna till modern svenska. – Det här är en speciell saga för oss gotlänningar, förklarar Margareta Hoas som är den som reciterar den forngutniska texten. Föreställningen börjar med att stycke ur texten läses: ”Gutland hitti fyrsti mathr than sum Thjelvar hit. Tha war Gutland so eluist at thet daghum sanc och natum war uppj. En thann mathr quam fyrsti eldi a land oc sithan sanc thet aldri”. [caption id="attachment_27548" align="alignnone" width="585"] Platsen för skådespelet är palissaderna, d.v.s. ruinerna av det som en gång var Visborgs slott. Här kan man ännu se rester av den jättelika medeltida borgen. Foto: Nya Tider[/caption]   Det betyder: ”Gotland hittade först en man som hette Thjelvar. Då var Gotland så flyktigt att det sjönk under dagen, men var uppe på natten. Med denne man kom första elden till landet och sedan sjönk det aldrig”. Att lyssna till det urgamla språket är mäktigt, det har en ödesmättad kraft, som när varje uttalad fras är av den allra största betydelse. I vår tids överflöd av ordinformation är det skönt att stanna en stund i detta lyssnande av klangen från en tid då ord tillmättes en närapå magisk roll. [caption id="attachment_27549" align="alignnone" width="585"] De brinnande solfjädrarna tycks illustrera något av flyktens frihetselement. Foto: Nya Tider[/caption]   Efter att stycket berättat vidare om Thjelvars son och sonhustru som bebyggde landet, är det dags för den förste eldkonstnären, troligen föreställande Thjelvar själv, att äntra scenen, högt uppe på muren med en fackla lyft mot skyn. Musiken går igång, den är väl vald med såväl folkliga som elektroniska element, under en dramatisk ljudmatta igenkänner man polskans rytm. Med facklan tänds en stor eldkase som lyser upp mörkret. Snart är de tre: Vi anar Thjelvar, hans son Havde och hans sonhustru, Hvitastierna. De kastar skickligt facklor till varandra i allt mer avancerade formationer innan de försvinner ut och det är dags för nästa stycke att läsas: Hvitastiernas dröm om de tre ormarna. [caption id="attachment_27558" align="alignnone" width="585"] De delade Gotland i tre delar. Graipr den äldste fick den nordligaste, Gute den mellersta och Gunnfiaun fick den sydligaste. (Ur Gutasagan) Foto: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_27553" align="alignnone" width="585"] Gutasagan är skriven på forngutniska, som enligt språkforskare inte är att räkna som en fornsvensk dialekt, utan som ett eget nordiskt språk. Foto: Nya Tider[/caption]   Mytiska berättelser använder sig ofta av symboliska bildspråk som passar utmärkt för olika konstnärliga uttrycksformer. Och eld är ett bra verktyg för att ge tyngd och dramatik åt underliggande känslolägen. Konceptet för föreställningen är enkelt: Efter varje läst stycke följer samma stycke skildrat i elddans. Detta genomförs med stor känsla och utan övertydlighet, vilket behåller den lätt drömska stämningen. Vi följer de mänskliga urbehoven, i gripande vackra scener anar vi kärleksmöten och en växande graviditet, vi ser desperationen som följer när landet blir överbefolkat och de tvingas att ge sig av. Med enkla symboliska medel gör Ny oc Nidar berättelsen synlig, samtidigt som intensiteten stegras i såväl eldlekar som musik, för att till sist explodera i ett fullständigt gnistregn. [caption id="attachment_27556" align="alignnone" width="585"] Gnistorna flyger vida omkring när utdrivningen från Gotland gestaltas. Foto: Nya Tider[/caption]   Gutasagan övergår efterhand från myt till mer eller mindre faktisk historia. I sin hela version har den mycket att berätta, bland annat om kyrkobyggandet på ön och gutarnas förhållande till svearna. Den här föreställningen har dock valt att enbart fokusera på den första delen av sagan som handlar om de gutar som utvandrade till Grekland och kom att bosätta sig där, något som historiskt sett tros ha skett mellan 200 och 500 år e Kr. Det är en sevärd föreställning som väcker tankar, men framför allt är det en vacker iscensättning av ett gotländskt kulturarv som fler människor borde bekanta sig med. [caption id="attachment_27557" align="alignnone" width="585"] Förutom Gutasagan ger Ny oc Nidar även föreställningarna "Ragnarök" och "De Eleusinska" Mysterierna". Foto: Nya Tider[/caption]