På spaning efter sanningen

Privatspanare som letar efter gömda sanningar

Det har nu gått hela 31 år sedan Palme sköts på Sveavägen och de flesta har nog förlikat sig med att mordet kommer att förbli olöst. PKK-spåret och Christer Pettersson känns oändligt avlägset. Hans Holmérs skugga bleknar. Palmeutredningen sitter där och ruvar på hundratals hyllmeter material och ingen vet vad de egentligen gör. Då och då får Leif GW Persson ett ryck och tjänar en slant på att mumla något som skulle bibringa en lösning, men annars är det tyst bortsett från ett antal människor som vigt sina liv till att hitta lösningen på Palmemordet, privatspanarna. Personligen har jag aldrig fångats av mystiken kring mordet. Men jag har ändå av allmänintresse plöjt igenom ett antal böcker i ämnet genom åren, där den senaste var Conny Larssons bok Nu ska jag upp och skjuta den jäveln – Olof Palme (2015), en högst märklig historia som då lämnade mig illa berörd.

Palme mördades inte, vi blev alla lurade

Efter alla dessa år kommer det fortfarande böcker med nya teorier och avslöjanden. Nu senast en bok på hela 600 sidor, En oväntad vändning. Aliberta, 2017, av Claes Hedberg. Han har uppenbarligen ägnat åtskilliga timmar till att studera allt tillgängligt i ämnet. Han har också samtalat med många av de personer som kan tänkas sitta inne med kunskaper; poliser, politiker, mediefolk och inte minst en del av de mest namnkunniga privatspanarna vars teorier han mer eller mindre har anammat. Resultatet av Hedbergs idoga forskande är sensationellt. Han menar att Palme inte mördades överhuvudtaget. Det hela var iscensatt för att Palme skulle kunna lämna den politiska scenen. Efter att ha presenterat alla märkligheter som skedde i samband med mordet, så presenterar författaren en teori som är halsbrytande. Utan att kunna bedöma trovärdigheten eller sanningshalten i författarens långa lista av mystiska saker inklusive märkliga dödsfall, så är det uppenbart att en del omständigheter och turer i Palmemordet faktiskt är högst märkliga. Varför har man till exempel sekretessbelagt Christer Petterssons obduktionsprotokoll i 30 år?

Sant eller falskt?

Enligt mitt förmenande finns det två tänkbara förklaringar till alla dessa märkligheter som skedde i anslutning till Palmemordet; antingen så ligger det en hund begraven. Ett sådant scenario öppnar för fantasifulla tolkningar likt den Hedberg och andra privatspanare kommer med. Konspirationer. Eller så är det så enkelt att mordet på Palme blottlade den svenska statsapparatens fullkomliga inkompetens. Vid varje senare större samhällskris som Sverige har genomlidit sedan dess har det varit samma visa. Estoniakatastrofen, Tsunamin i Thailand och massinvandringen hösten 2015 blottlade alla obarmhärtigt hur illa organiserade myndigheter är i krissituationer. Hur initiativfattiga, okunniga, klantiga och handlingsförlamade var inte de ansvariga när de ställdes på prov. Ämbetsmannasverige med dugliga och kunniga tjänstemän är helt klart historia. Även om vi godtar att de märkligheter som författaren anför som stöd för sin tes skulle vara korrekta, så finns det trots det några stora svagheter i hans teori förutom att den är grandios; dels det mycket stora antalet inblandade, allt från ambulanspersonal, höga politiker som Ingvar Carlsson och Carl Lidbom till änkan Lisbeth Palme. Det är ett axiom att ju fler inblandade, desto svårare är det att det inte läcker någonstans. Att alla utpekade i boken som är inblandade skulle ha kunnat bevara en så stor hemlighet så länge är minst sagt osannolikt. Dels det överdrivet komplicerade upplägget som närmast för tankarna till en amerikansk thriller där inget är omöjligt. Det blir så invecklat och komplicerat att bara det i sig, skulle varit ett reellt hot mot ett praktiskt genomförande. Överplanering, med andra ord. Författaren är medveten om att han kommer att mötas av en stor skepsis. Han lägger stor kraft på att försöka övertyga läsaren om sin teori. Inget är för stort eller för litet för att inte kunna bli en pusselbit. Han uppbådar allt möjligt som sagts i fallet till stöd. Det handlar om vad kändisar och andra sagt. Att Leif GW Persson och Palmeutredningen är likgiltiga för hans teorier irriterar Hedberg, men han låter sig inte stoppas. Det som man blir påmind om när man läser boken är hur litet det officiella Sverige faktiskt är och var. Många inblandade i Palmemordet var nära vänner och befryndade. Det kan vara en delförklaring till en del märkligheter. De täckte upp för varand­ras brister. De ljög, friserade och utelämnade. Den svenska polisen och åklagarväsendet har ju fortsättningsvis inte heller visat sig vara speciellt trovärdiga eller framgångsrika på att lösa svåra brott. Den som vill få det bekräftat kan förslagsvis läsa turerna om hur Thomas Quick dömdes för massmord, som är ett pinsamt avslöjande av det svenska rättsväsendets brister.

Men vad hände med Palme då?

Jo, han transporterades enligt författaren i ett franskt regeringsflyg till Frankrike. Ett flygplan som den franske presidenten Mitterrand ordnat i maskopi med Sveriges ambassadör i Paris, Carl Lidbom. I Frankrike gömdes han eventuellt undan på ett slott som ägdes av en Rothschild. Palme skulle själv aktivt medverkat i genomförandet. Mannen som dog var en kopia. Varför detta högst märkliga agerande? Jo, Palme var hiv-sjuk och en jätteskandal stod inför dörren. Sverige var fortfarande någorlunda konservativt på 1980-talet och en landsfader kunde inte bete sig hur som helst. Han måste bort utan att partiet skadades. Teorin om Palme som hiv-smittad och eventuellt homosexuell är inte helt ny, ibland med den extra knorren att han hade ihop det med Kjell-Olof Feldt. Man brukar också peka på alla envisa rykten om täta kontakter med prostituerade. Journalisten Jan Gillberg publicerade redan i början av 2000-talet en liknande teori i artiklar och skrifter, och författaren Ole Dammegård har givit ut hela två volymer av sin Statskupp i slowmotion (2016) som han ägnar åt att reda ut dessa teorier och inlemma dem i ett större sammanhang. Claes Hedberg refererar till dem båda, men endast i förbigående. Boken är intressant som en vittnesbörd över vår nutid, då förtroendet för media och makthavare vacklar. Vi är många som vet att de inte tvekar att manipulera, mörka och luras om det gagnar dem. Tänk falska nyheter! Misstron förklarar alternativmedias snabba framväxt, folk vill veta sanningen. Alla oklarheter i och runt Palmemordet har skapat en fruktsam alternativ miljö för privatspanare. Böcker som den här lockar säkert en del läsare som helt tappat tilliten till våra myndigheter och det till den milda grad att de till och med köper de vilda teorier som den här boken presenterar. Men frågan kvarstår. Varför mördades Palme?