Good Harvest – begåvade men orutinerade

I stort sett hela konserten utgörs av låtar från deras debutalbum. På scen hade de hjälp av en basist och en slagverkare, som dessutom spelade lite pedal steel. Stämsången sitter som en smäck, men många av sångerna de skrivit är förvillande lika varandra. En bra låt har de fått till, ”Charly”, en vacker melodi med en gitarrfigur som fastnar. Tyvärr är det inte lika bra om man skärskådar texten: There’s a windy storm in your garden pond And the fish are all drownin’, washed ashore Tell me dear, how are you? Gonna fill the hole… Ja, deras uttal är bra, men de kan inte skriva bra texter på engelska. Tänk Per Gessle, men det låter mer pretentiöst och tjejerna kan sjunga. Kvällens största ovation fick de efter att ha framfört en egen tonsättning av Karin Boyes dikt ”Inga stunder är som denna”. Mycket märkligt att de inte anpassar sig lite grann, när en stor del av deras publik består av femtioplussare. Nej, orutinen lyser igenom och det blir lite för melankoliskt och fantasilöst, de borde göra en cover på John Fogertys låt ”Gloomy”. Att de ska stämma sina gitarrer mellan varje låt var också ett irritationsmoment. Jag trodde det var omöjligt 2017. Södra Teatern var utsåld, men jag kan med sorg i hjärtat konstatera att medelåldern i publiken låg runt 50-strecket. Inte ens två unga tjejer kan locka ungdomar när de bara är beväpnade med akustiska gitarrer och vacker sång. Det är verkligen tragiskt. Konserten varade knappt 90 minuter med två extranummer. Man tycker ju att de kunde ha kostat på sig några covers, exempelvis ”Clocks”, som de lagt ut på YouTube. Nej, de får bara knappt godkänt. Men ge dem några år. Det blir nog bra. [caption id="attachment_24626" align="alignnone" width="585"] Ylva sjunger bäst och i två låtar plockade hon fram denna ursnygga gitarr. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_24628" align="alignnone" width="585"] Good Harvest med sina två kompmusiker tar emot publikens hyllningar.
Foto: Nya Tider[/caption]