
Sveriges nuvarande regim, i rödgrön folkmun kallad den blåbruna, ville nyligen visa sig kulturrelevanta. De satte därför ihop en Spotifylista, lagom till det svenska ordförandeskapet i EU. Likt ett pärlband var den tänkt att ringa in Sverige musikaliskt. Spänningen var olidlig. Kunde den blåbruna regeringen visa på ett alternativ till decennier av progressiv kulturell revolt? Svaret kom fort. Det var nej. Listan blev faktiskt mer som ett musikaliskt upprop mot regeringen själv. Där finns en artist som uppviglat till våld mot en partiledare för ett stödparti till regeringen, en som påstått att hon blivit misshandlad av uniformerade nazister i joggingspåret för att hon är same, en som hatar män i grupp, två som ”tar kraftigt avstånd från” statsministerns parti, och en orkester som oavbrutet musicerar till Satans ära. De återstående vänstersympatiserande artisterna i potpurrit vill med all säkerhet avsätta de blåbruna makthavarna. Men det fanns alltså gränser.