
En del bilder är magiska, för de liksom både lever och är frusna ögonblick på samma gång. En sådan tycker jag är porträttet av spelmannen Hins Anders, målat av Anders Zorn 1904. Tavlan är skapad på Zorns typiska vis, där de spontana penseldragen tycks översätta ljus och skuggspel så precist att en sorts realism skapas som är överlägsen fotografiet.