Den mystiska gravhögen Anundshög

Anundshög i Västerås är ett av de svenska fornminnen som har hamnat i skuggan av Ales stenar i Skåne. Inte desto mindre är den här gravhögen, som är den största i landet, intressant och värd att uppmärksamma, i synnerhet då det här fornminnet till stor del ännu är ett mysterium. I Stiftelsen Kulturmiljövård. Rapport 2018:17 får man veta följande om fornminnet i Västerås: ”Anundshög är 64-68 meter i diameter och 9,2 meter hög och brukar räknas som Sveriges största gravhög. En mindre del undersöktes 1998 varvid enstaka fynd av förhistorisk karaktär, en härd och ett kulturlager framkom under högen.” Ett kulturlager är den arkeologiska benämningen på ett jordlager som har spår av och lämningar efter mänsklig aktivitet. Enligt Stiftelsen Kulturmiljövårds rapport daterades kol från härden till 210-540 e.Kr. Rapporten avslöjar även att själva området är ”en av Mälar­dalens monumentala fornlämningsmiljöer.” Här finns nämligen, enligt rapporten, ”12 högar (varav en storhög, den så kal­la­de Anundshög), 10 runda stensättningar, 5 skeppssättningar, en rad med 14 resta stenar och en runsten.” I rapporten står att endast två av gravarna vid Anundshög har undersökts. Dessa ”var inte synliga ovan mark och låg väster om storhögen. En av dessa daterades ut­ifrån fyndmaterialet – en silverring, en remtunga av brons, järnnitar och djurklor – till 500-talet e.Kr., det vill säga yngre folkvandringstid eller tidig vendeltid. Den andra graven antogs utifrån gravskicket tillhöra samma period.”

Tingsplats

I rapporten framkommer även att år 2006 och 2008 genomfördes ”geofysiska undersökningar” av arkeologerna Alexandra Sanmark och Sarah Semple med georadar. Undersökningen visade ”att det på platsen också finns ett stort antal anläggningar som inte är synliga ovan mark”. Bland annat hittade man en ”rad med stora stolphål som visar att det vid Anundshögsområdet, likt Gamla Uppsala, gick en monumental rad med resta stolpar över området”. [caption id="attachment_78463" align="alignnone" width="585"] Mäktigt. Två av skeppssättningarna vid Anundshög. Foto: Wikipedia/Gunnar Creutz[/caption]   [caption id="attachment_78464" align="alignnone" width="585"] Foto: Gustav Kasselstrand[/caption]   Bevarade brev från 1300- och 1400-talen visar att Anundshög var en tingsplats på medeltiden och det är från den här tiden som storhögens namn är belagt. Enligt fornforskaren Johan Peringskiöld (1654-1720) skulle storhögen vara kungen Bröt-Anunds grav, men denne kung har med största sannolikhet aldrig funnits. Sanmark och Semple genomförde den ovannämnda geofysiska underökningen, som det nämns i rapporten, ”inom ramen för projektet Tingsplatsen som arkeologiskt problem.” Det är alltså som tingsplats som Anundshög har uppmärksammats från år 2006. År 2017 genomfördes utgrävningar i syfte att, som rapporten berättar, ”få ny kunskap om Anundshög som tings- och kultplats”. Under denna undersökning grävdes fyra schakt. Tre av dessa grävdes i anslutning till stolpraden medan det fjärde grävdes på den plats där ruinen efter tingsstugan förmodades finnas. I schakt 1 och 2 hittades inga lämningar, men i det tredje schaktet hittades ytterligare ett stolphål, som kol 14-daterades till 130-350 e.Kr., samt ”en kraftig stenpackning”. Rapporten uppger även att i det fjärde schaktet hittades mycket riktigt lämningar efter en tingsstuga. Här hittades bland annat spår av medeltida stortegel, kol som daterades till 1300-talet (”möjligen även sent 1200-tal”) och under stugans lämningar hittades en härd med träkol som kol 14-daterades till 250-410 e.Kr. samt ”rotknöl av brudbröd” och hasselnötsskal. Brudbröd är en blomma inom rossläktet med ätliga rotknölar.

Badelunda och obesvarade frågor

Fornlämningsområdet där Anunds­hög finns ligger i Badelunda socken. Här har en hällkista från yngre stenåldern samt gravar, skålgropar och bosättningslämningar från bronsåldern hittats. Dock är majoriteten av fynden från järnåldern. Stiftelsen Kulturmiljövårds rapport nämner dessutom att vid Tuna, som ligger cirka två kilometer öster om Anundshög, har gravfynd hittats som tyder på att ”det fanns en storgård någonstans i närheten redan under romersk järnålder” och att gravfältet sannolikt användes ”kontinuerligt under hela järnåldern”. I rapporten framkommer även att vid Långby, som inte ligger långt ifrån Tuna, har lämningar av ”treskeppiga långhus” av vilka ett kol 14-daterades till romersk järnålder och tre i vendeltid”. Att en storgård funnits i Badelunda redan under romersk järnålder ger stöd åt teorin om att området skulle ha varit ett sekundärt maktcentrum. Frånvaron av nyare bebyggelser tyder på att maktcent­ret fallit, möjligen i kamp mot ett annat. Det är dock bara en spekulation. Även själva Anundshög är en gåta. Vem ligger begravd i stor­högen och till vilken tid skulle man kunna datera kvarlevorna och fynden, om högen någonsin grävs ut? Varför har denna fornminnesplats, trots statusen som tingsplats från järnåldern, hamnat i skymundan? Att den dessutom sannolikt är Sveriges största gravhög borde väcka mer intresse. Omgiven av stensättningar, skeppssättningar och andra gravhögar tornar den enorma gravhögen upp sig. Mycket länge har dess mystiska inre bevarats, men en dag kanske gåtan blir löst.