Han kal­la­des ”den olycklige”, Lasse Lucidor och hans verk

Året är 1670. Det är vår och i fängelsecellen sitter en trettioettårig man. Hans namn är Lars Johansson, men det namn han själv använder när han skriver sina visor och dikter är Lucidor. Han har hamnat i cellen för att han oombedd skrivit bröllopsdikten Giljare Kvaal (Friarens kval) till landshövding Konrad Gyllenstiernas bröllop i november 1669. I denna dikt antyder han nämligen, på ett humoristiskt sätt, att bruden saknar moral samt att friaren (Gyllenstierna) är så svartsjuk att till och med brudens bror drabbas av hans misstänksamhet. Torbjörn Säfve skriver i Skulle jag sörja, då vore jag tokot: En bok om Lucidor att den kränkte Gyllenstierna genast lät häkta och åtala Lucidor för smädelse. Dock blev fängelsevistelsen kort då Lucidor släpptes ut sommaren samma år. [caption id="attachment_51849" align="alignnone" width="585"] Den oundvikliga döden uppmärksammades under 1600-talet, vanligtvis i målningar men även i Lucidors verser. Målning av Philippe de Champagne (1602-74), daterad 1671.[/caption] Enligt berättartraditionen om Lucidor var det under denna fängelsetid som han skrev sitt kanske mest kända verk, nämligen visan Skulle Jag sörja, då wore Jag tokot. Om detta verkligen är sant är oklart, men vad man vet är att när Lucidor blev fri kunde han återgå till sitt skrivande. Man vet också att detta inte var första gången han fick problem med lagen.

Lucidors tidiga liv

Lucidors liv var allt annat än lugnt och stabilt. Han och hans syskon blev tidigt föräldralösa. De uppfostrades först hos sin morfar Lars Matsson Strusshielm i Pommern. Dock dog morfadern 1653 och generalguvernören av Pommern, Karl Gustaf Wrangel, utsåg, enligt Lars Olins bok Om Lars Johansson Lucidor, hans levnad och andliga diktning, sin hauptman Joachim Edling till barnens förmyndare. Från omkring år 1655 började Lucidor studera först i Greifswald och sedan i Leipzig under namnet Nauclerus. Även hans studietid var allt annat än lugn. Under sin tid i Greifswald satt han, skriver Olin, ”i häkte i fyra dagar” på grund av ett antal bråk och i Leipzig deltog han och hans två bröder i ett studentupplopp. Lucidors studietid präglades dock inte bara av våld, enligt Säfve, utan ”mellan bråk och älskog ägnade” han ”många timmar åt att trimma sin verskonst”. I samband med sina studie­år drev han även omkring i Europa. Säfve skriver att han vistades först i England och sedan i Frankrike, Italien och Nederländerna. Enligt Säfve var det först 1668 som Lucidor slutade driva omkring, och det var från och med den här tiden som han började försörja sig som diktare och visskrivare.

”Hit, jordemaskar, hit!”

Hit, jordemaskar, hit! Här kunn I rättlig lära hur fåfängt all ting är: gods, höghet, fägring, ära: Så inleds den dikt som Lucidor skrev till adelsdamen Elisabet­ha Juliana Strijks begravning. I den dikten betonar han hur inte ens de högre i samhället undgår död och förruttnelse samt hur den döda kvinnan ska förtäras av maskar. Detta kan tyckas vara makabert i dag, men på 1600-talet var döden och förruttnelsen återkommande inslag i konsten, inte minst i måleriet. Livets och människokroppens förgänglighet varken förskönades eller blundades, för under Lucidors livstid och i diktverket Samtaal emellan Döden och en säker Menniskia, som återges av Olin, tar han upp hur människan förgäves försöker hävda sig mot döden: M [människan]. Medler tijd wil iag [jag] nu wara Lustig utaf Hiertans Grund/ D [döden]. Skynda tig [dig]! tu [du] skalt [ska] nu fara Bort i Grafwen thenne Stund/ Människan i denna dikt försöker fortsätta njuta av livet, men blir ständigt påmind av döden att hennes tid är ute och att hon kämpar emot förgäves. Det var under den här tiden som han blev känd som ”den olycklige”. Enligt Olin ska han nämligen ha varit beroende av fattigunderstöd, trots att han var en relativt känd poet och visskrivare som anlitades till begravningar och bröllop. Lucidors tidigaste bröllopsdikt är Brudh-Fakla [Brudfackla] som han skrev till Christoffer Gyllenstiernas bröllop med Gustawa Johanna Oxenstierna som stod den 17 augusti 1669, och under åren som följde skrev han ett stort antal diktverk och visor. Dessa trycktes och spreds som skillingtryck. Han skrev även åtminstone två psalmer: O Syndig man som säker är och trygger! och Herre Gud, för dig jag klagar samt översatte psalmen O evighet, din längd mig fast förskräcker till svenska. Dessa tre psalmer togs in i psalmboken. Olin skriver att enligt en legend skulle Lucidor ha skrivit Herre Gud, för dig jag klagar strax före sin död, men det samtida domstolsprotokollet bevisar att han dog på en gång. Lucidor dödades i en duell med värja den 12 augusti 1674.