![]()
Nordbon lider i dag av minnesförlust, vi har glömt att minnas vilka vi är. Att anknyta till våra egna rötter kan te sig svårt, om inte omöjligt för många, på grund av att vi de facto har uppslukats av vad vissa traditionalister väljer att kalla ”megamaskinerna”; konsumtionskultur, amerikanism, kapitalism och mångetniska relationer har ersatt den autentiska levnaden. Med detta följer minnesförlusten.
För den hugade finns det för övrigt en intressant fackpsykologisk term värd att utforska som berör ämnet, nämligen vad som kallas subliminal perception. Med det menas en förnimmelse som sker i det vanliga medvetna rummet men även registreras i det omedvetna. Exempel på nyttjandet av subliminal perception är tv- och gatureklam, som under oräkneliga men korta exponeringstider om dagen påverkar människan, vare sig det handlar om konsumtionsvaror eller politiska slagord. Ett botemedel mot denna subliminala perception heter återuppväckandet av traditionerna.
[caption id="attachment_44943" align="alignright" width="327"]
![]()
Alain de Benoist, fransk filosof som format den ”nya högern”. Foto: Privat[/caption]
Undertecknad vågar dock gå ett steg längre och följa den svenske althöger-profilen Gustav Hörngrens visa: ”vi behöver minnas att vi har glömt att minnas vilka vi är”. Om vänstern gick den långa marschen genom institutionerna, så ligger vår framtid i att gå marschen genom de långa minnena, minnen som sträcker sig tillbaka till skapelsemyten om Ymers kött och Odens bittra vision om Ragnarök.
Ett progressivt verktyg för detta är förståelsen för runorna. Därför är Alain de Benoists verk Runes and the Origins of Writing ett tappert bidrag att lokalisera vår egna, vad islam väljer att kalla ”asabiyyah”; en social gemenskap som transcenderar tiden och rummet, och förenar ande med hammare, familj med jord, folk med gudar.
Det som snabbt slår läsaren när han tar del av de Benoists bok om våra tidigaste skrivtecken, är att den allmänna synen på runorna och vad de betyder är i dag starkt begränsad och har väldigt liten eller ingen alls kontakt med ursprungets författningsform. de Benoist bedriver här en akademiskt lagd kamp för att försöka skissera upp runornas betydelse, men drar samtidigt med oss på en storslagen resa tack vare ett nyfiket search and rescue-uppdrag.
På ett ytterst pedantiskt vis tar vi ena stunden del av tanken att runornas ”alfabet” Futhark egentligen är en Uthark, skapat av mithraistiska legionärer, som genom kryptik döljer viktiga komponenter i runornas numerologiska struktur för att inte avslöja viktiga hemligheter, för att i nästa lägga denna teori åt sidan och gå vidare mot runornas härkomst. Bland annat går han igenom de tre kända teorierna om runor med rötter i latinska, grekiska eller norditalienska miljöer.
[caption id="attachment_44941" align="alignnone" width="585"]
![]()
Runor var inte bara skrivtecken utan även symboler med djupare, ofta magisk innebörd. Foto: Pixabay[/caption]
de Benoist går igenom bevisen för de olika teorierna en efter en med en sorts hängiven skepsis. Hans avsikt är att driva sökandet efter runornas ursprung längre och djupare. Till skillnad från många runforskare i dag, drar inte de Benoist sig för att på ett fascinerande sätt ta upp runornas magiska ursprung avhängig Oden, som sträcker sig ända tillbaka till den förhistoriska tiden, en teori som även den välkände norske författaren Varg Vikernes stödjer. Här tecknar han konturerna för ett symbolsystem som på ett eller annat vis överlevde tusentals år, långt in på vad vi brukar kalla ”vikingatiden”, tills Norden kristnades med svärdet och runorna föll i dunkel avgrund.
I ett försvar till runornas inneboende magi berättas det om runristningar där samma runa upprepas flera gånger, om kryptor med runor på platser som inte är fysiskt nåbara för människor och meningar som är omöjliga att uttala. En väv fortsätter därefter att bindas samman med kosmos, i samklang med flera indoeuropeiska myter. Exempelvis består Futharken av tre så kallade ätter med åtta runor vardera, som kan ha sin betydelse i månens cykler. Boken kan tjäna som inspiration för dem som spår i runor, men även runtydare, då de viktiga talen åtta och nio beskrivs på ett detaljerat vis.
Avslutningsvis vill undertecknad som komplement till denna recension tillägga, att en komplex idévärld som omhuldade våra förfäders existens är under vargatider svår att navigera i, men det finns hjälpmedel.
Exempelvis opererade traditionalisten Julius Evola i mytens ådra när han drog upp konturerna för en värld bortom den moderna och rent nihilistiska, medan den radikalkonservativa tänkaren Ernst Jünger använde sig av figurer (kända exempel är Operatören, Anarken etc).
I dag har utbudet av vad den konservative tänkaren Jan Olof Bengtson kallar ”turboamerikaniserad plingplongande kulturirrelevant troglodythöger” (läs: internetkultur) möjliggjort en fusion av myten och figuren, uppslukad och nyttjad av exempelvis norrön tradition, ett av de mest intressanta projekt vi har sett på väldigt länge, om än hittills i sin linda, med ett prästerskap som är väl etablerade inom den memetiska krigföringen och slående estetik. Vill man hjälpas åt att illuminera mörkret i den dunkla avgrunden så är denna bok ett bra verktyg och en bit på vägen.
Alain de Benoist, fransk filosof som format den ”nya högern”. Foto: Privat[/caption]
Undertecknad vågar dock gå ett steg längre och följa den svenske althöger-profilen Gustav Hörngrens visa: ”vi behöver minnas att vi har glömt att minnas vilka vi är”. Om vänstern gick den långa marschen genom institutionerna, så ligger vår framtid i att gå marschen genom de långa minnena, minnen som sträcker sig tillbaka till skapelsemyten om Ymers kött och Odens bittra vision om Ragnarök.
Ett progressivt verktyg för detta är förståelsen för runorna. Därför är Alain de Benoists verk Runes and the Origins of Writing ett tappert bidrag att lokalisera vår egna, vad islam väljer att kalla ”asabiyyah”; en social gemenskap som transcenderar tiden och rummet, och förenar ande med hammare, familj med jord, folk med gudar.
Det som snabbt slår läsaren när han tar del av de Benoists bok om våra tidigaste skrivtecken, är att den allmänna synen på runorna och vad de betyder är i dag starkt begränsad och har väldigt liten eller ingen alls kontakt med ursprungets författningsform. de Benoist bedriver här en akademiskt lagd kamp för att försöka skissera upp runornas betydelse, men drar samtidigt med oss på en storslagen resa tack vare ett nyfiket search and rescue-uppdrag.
På ett ytterst pedantiskt vis tar vi ena stunden del av tanken att runornas ”alfabet” Futhark egentligen är en Uthark, skapat av mithraistiska legionärer, som genom kryptik döljer viktiga komponenter i runornas numerologiska struktur för att inte avslöja viktiga hemligheter, för att i nästa lägga denna teori åt sidan och gå vidare mot runornas härkomst. Bland annat går han igenom de tre kända teorierna om runor med rötter i latinska, grekiska eller norditalienska miljöer.
[caption id="attachment_44941" align="alignnone" width="585"]
Runor var inte bara skrivtecken utan även symboler med djupare, ofta magisk innebörd. Foto: Pixabay[/caption]
de Benoist går igenom bevisen för de olika teorierna en efter en med en sorts hängiven skepsis. Hans avsikt är att driva sökandet efter runornas ursprung längre och djupare. Till skillnad från många runforskare i dag, drar inte de Benoist sig för att på ett fascinerande sätt ta upp runornas magiska ursprung avhängig Oden, som sträcker sig ända tillbaka till den förhistoriska tiden, en teori som även den välkände norske författaren Varg Vikernes stödjer. Här tecknar han konturerna för ett symbolsystem som på ett eller annat vis överlevde tusentals år, långt in på vad vi brukar kalla ”vikingatiden”, tills Norden kristnades med svärdet och runorna föll i dunkel avgrund.
I ett försvar till runornas inneboende magi berättas det om runristningar där samma runa upprepas flera gånger, om kryptor med runor på platser som inte är fysiskt nåbara för människor och meningar som är omöjliga att uttala. En väv fortsätter därefter att bindas samman med kosmos, i samklang med flera indoeuropeiska myter. Exempelvis består Futharken av tre så kallade ätter med åtta runor vardera, som kan ha sin betydelse i månens cykler. Boken kan tjäna som inspiration för dem som spår i runor, men även runtydare, då de viktiga talen åtta och nio beskrivs på ett detaljerat vis.
Avslutningsvis vill undertecknad som komplement till denna recension tillägga, att en komplex idévärld som omhuldade våra förfäders existens är under vargatider svår att navigera i, men det finns hjälpmedel.
Exempelvis opererade traditionalisten Julius Evola i mytens ådra när han drog upp konturerna för en värld bortom den moderna och rent nihilistiska, medan den radikalkonservativa tänkaren Ernst Jünger använde sig av figurer (kända exempel är Operatören, Anarken etc).
I dag har utbudet av vad den konservative tänkaren Jan Olof Bengtson kallar ”turboamerikaniserad plingplongande kulturirrelevant troglodythöger” (läs: internetkultur) möjliggjort en fusion av myten och figuren, uppslukad och nyttjad av exempelvis norrön tradition, ett av de mest intressanta projekt vi har sett på väldigt länge, om än hittills i sin linda, med ett prästerskap som är väl etablerade inom den memetiska krigföringen och slående estetik. Vill man hjälpas åt att illuminera mörkret i den dunkla avgrunden så är denna bok ett bra verktyg och en bit på vägen.