![]()
Vid ”Dead Indian Summit” har vi en strålande utsikt mot de spetsiga och taggiga topparna i Yellowstone. De närmaste är gråa, men längre in är de riktigt höga fortfarande snöklädda. Vägen hit från Cody, på ”Chief Joseph Scenic Highway”, har gått över bergspass, gröna dalar och en älv långt nere i en canyon. Namnet på platsen knyts till Nez Perce-indianernas flykt undan Blårockarnas dödsplutoner 1877.
Yellowstone är högt belägen och ligger huvudsakligen i delstaten Wyoming. Ungefär i mitten finns den stora sjön på cirka 2 500 meters höjd. Runt omkring har vi fjäll, cirka 3 000 meter höga. Att parken ligger så högt gör att våren kommer förhållandevis sent och i april är många vägar, som går över bergspass, fortfarande stängda. Annars finns det gott om asfalterade vägar (cirka 375 km väg) som löper runt i parken, längs älvar och dalar, över höga bergspass och platåer och längs den stora sjön mitt i nationalparken.
[caption id="attachment_31704" align="alignnone" width="585"]
![]()
Grizzlybjörn spanar in hjortar på andra sidan älven. Foto: Alf Ronnby[/caption]
Vi behöver inte anstränga oss med långa promenader och smygande ut i terrängen för att få se det mesta av de djur som finns i parken: bisonoxar, älgar, hjortar, antiloper, bighorn sheep, björnar, vargar, prärievarg, jordekorrar, pelikaner och andra. Varg är det svåraste att komma i närheten av, då ska man ha lite extra tur.
Kommer man söderifrån till Yellowstone nationalpark, passerar man genom Grand Teton nationalpark. Teton Range är ett mäktigt bergsmassiv som gör skäl för namnet Rocky Mountain. Man har en fantastisk utsikt över Jackson Lake och de taggiga bergen på andra sidan.
Det är inte sämre att komma från öster, till exempel från staden Cody, som fått namn efter Buffalo Bill Cody. Chief Joseph Highway har fått namn efter en av Nez Perce-indianernas berömda hövdingar Joseph. Den sydliga vägen från Cody går genom Shoshone Canyon, som kantas av intressanta, terrakottafärgade bergsformationer. Man kommer in i parken via Sylvan Pass på 2 600 meter.
Yellowstone är en jättestor nationalpark (9 000 km2) och man bör ha flera dagar på sig för att hinna se tillräckligt. Det stora området med gejsrar ligger i sydväst, men varma källor finns på flera platser. Mest känd är gejsern Old Faithful. Den blåser 30-40 meter upp i luften i flera minuter var 78:e minut. Yellowstone har fler gejsrar än Island, men namnet gejser kommer från Island.
Vi kommer in i Yellowstone från nordost och följer Soda Butte Creek. Höga berg omger oss och högt i skyn seglar några örnar. Vid Lamar Valley öppnar sig landskapet med stora grässlätter. Här betar ett stort antal bisonoxar. Vi ser också råddjur och kronhjort (elk).
Antilopen Pronghorn förkommer också. Vi har turen att få se en prärievarg (prärievarg, ett mellanting mellan varg och räv) leka med en yellow-bellied marmot (liknar en stor ekorre). Det ser ut som en ”katt-och-råtta-lek” och en gaffelantilop tittar nyfiket på. Strax efter en kurva stöter vi på ett gäng bighorn, ni vet de där med kraftiga spiralhorn. De har samlats vid ett vattenhål.
Efter att ha passerat Dunraven Pass på 2 700 meter och skådat Mount Washburn (3 123 m), kommer vi till Canyon Village och de berömda vattenfallen (Upper och Lower Falls) i Grand Canyon of Yellowstone.
[caption id="attachment_31706" align="alignnone" width="585"]
![]()
Prärievarg. Foto: Alf Ronnby[/caption]
[caption id="attachment_31703" align="alignnone" width="585"]
![]()
Grand Canyon of Yellowstone. Foto: Alf Ronnby[/caption]
[caption id="attachment_31705" align="alignnone" width="585"]
![]()
Gejser. Foto: Alf Ronnby[/caption]
Grand Canyon här är inte lika känd som den i Arizona och inte lika stor, men stor och djup är den och sidorna lyser i gult-rött-orange i solljuset – därav namnet Yellowstone. Det nedre fallet är störst och intressantast. Vi fortsätter söderut och vid Alum Creek får vi syn på en varg på älvstranden.
Den kalasar på ett djur och kråkorna står i ring och försöker sno åt sig en bit. Jag lyckas få en bild på den. Nere vid Le Hardy Rapids möter vi en svartbjörn, men den sticker så snart den får syn på oss. Vi fortsätter till gejsrarna. Old Faithful är magnifik då den blåser.
På väg från gejsrarna ser vi en grizzlybjörn på avstånd. Den närmar sig en flock kronhjortar på andra sidan älven Gibbon River. Hjortarna betraktar björnen intensivt och det är uppenbart att de är mycket oroliga.
Vi kommer till Gibbon Falls och osökt dyker historien om Nez Perce-indianernas flykt upp, som vi läst om vid minnesmärkena på Chief Joseph Highway. John Gibbon var en av generalerna som med sitt regemente 1877 jagade Nez Perce-indianerna genom Yellowstone.
Sedan det blivit konflikt mellan vita guldletare och indianerna hade administrationen i Washington bestämt att de skulle fösas ihop i ett litet reservat. Men indianerna vägrade och försökte fly till Kanada. Flera gånger hann Blårockarna upp indianerna och det blev hårda strider. Men indianerna vann den ena striden efter den andra och lurade militären gång på gång.
Indianerna jagades av tre regementen med upp emot ett tusen man, som hade order att döda indianerna och till varje pris hindra dem att nå Kanada. När det bara var sex mil kvar till gränsen, blev de inringade och efter fem dagars strid var de tvungna att ge upp. Av de 800 indianer som börjat flykten, hade 120 dödats, många barn och kvinnor.
Indianerna hade dödat 180 soldater och sårat 150. Bara 300 Nez Perce lyckades smita över till Kanada och förena sig med Sitting Bull. Återstående 380 transporterades till ett uselt reservat där de flesta blev sjuka och dog. Chief Joseph fick aldrig återse sitt älskade land.
Grizzlybjörn spanar in hjortar på andra sidan älven. Foto: Alf Ronnby[/caption]
Vi behöver inte anstränga oss med långa promenader och smygande ut i terrängen för att få se det mesta av de djur som finns i parken: bisonoxar, älgar, hjortar, antiloper, bighorn sheep, björnar, vargar, prärievarg, jordekorrar, pelikaner och andra. Varg är det svåraste att komma i närheten av, då ska man ha lite extra tur.
Kommer man söderifrån till Yellowstone nationalpark, passerar man genom Grand Teton nationalpark. Teton Range är ett mäktigt bergsmassiv som gör skäl för namnet Rocky Mountain. Man har en fantastisk utsikt över Jackson Lake och de taggiga bergen på andra sidan.
Det är inte sämre att komma från öster, till exempel från staden Cody, som fått namn efter Buffalo Bill Cody. Chief Joseph Highway har fått namn efter en av Nez Perce-indianernas berömda hövdingar Joseph. Den sydliga vägen från Cody går genom Shoshone Canyon, som kantas av intressanta, terrakottafärgade bergsformationer. Man kommer in i parken via Sylvan Pass på 2 600 meter.
Yellowstone är en jättestor nationalpark (9 000 km2) och man bör ha flera dagar på sig för att hinna se tillräckligt. Det stora området med gejsrar ligger i sydväst, men varma källor finns på flera platser. Mest känd är gejsern Old Faithful. Den blåser 30-40 meter upp i luften i flera minuter var 78:e minut. Yellowstone har fler gejsrar än Island, men namnet gejser kommer från Island.
Vi kommer in i Yellowstone från nordost och följer Soda Butte Creek. Höga berg omger oss och högt i skyn seglar några örnar. Vid Lamar Valley öppnar sig landskapet med stora grässlätter. Här betar ett stort antal bisonoxar. Vi ser också råddjur och kronhjort (elk).
Antilopen Pronghorn förkommer också. Vi har turen att få se en prärievarg (prärievarg, ett mellanting mellan varg och räv) leka med en yellow-bellied marmot (liknar en stor ekorre). Det ser ut som en ”katt-och-råtta-lek” och en gaffelantilop tittar nyfiket på. Strax efter en kurva stöter vi på ett gäng bighorn, ni vet de där med kraftiga spiralhorn. De har samlats vid ett vattenhål.
Efter att ha passerat Dunraven Pass på 2 700 meter och skådat Mount Washburn (3 123 m), kommer vi till Canyon Village och de berömda vattenfallen (Upper och Lower Falls) i Grand Canyon of Yellowstone.
[caption id="attachment_31706" align="alignnone" width="585"]
Prärievarg. Foto: Alf Ronnby[/caption]
[caption id="attachment_31703" align="alignnone" width="585"]
Grand Canyon of Yellowstone. Foto: Alf Ronnby[/caption]
[caption id="attachment_31705" align="alignnone" width="585"]
Gejser. Foto: Alf Ronnby[/caption]
Grand Canyon här är inte lika känd som den i Arizona och inte lika stor, men stor och djup är den och sidorna lyser i gult-rött-orange i solljuset – därav namnet Yellowstone. Det nedre fallet är störst och intressantast. Vi fortsätter söderut och vid Alum Creek får vi syn på en varg på älvstranden.
Den kalasar på ett djur och kråkorna står i ring och försöker sno åt sig en bit. Jag lyckas få en bild på den. Nere vid Le Hardy Rapids möter vi en svartbjörn, men den sticker så snart den får syn på oss. Vi fortsätter till gejsrarna. Old Faithful är magnifik då den blåser.
På väg från gejsrarna ser vi en grizzlybjörn på avstånd. Den närmar sig en flock kronhjortar på andra sidan älven Gibbon River. Hjortarna betraktar björnen intensivt och det är uppenbart att de är mycket oroliga.
Vi kommer till Gibbon Falls och osökt dyker historien om Nez Perce-indianernas flykt upp, som vi läst om vid minnesmärkena på Chief Joseph Highway. John Gibbon var en av generalerna som med sitt regemente 1877 jagade Nez Perce-indianerna genom Yellowstone.
Sedan det blivit konflikt mellan vita guldletare och indianerna hade administrationen i Washington bestämt att de skulle fösas ihop i ett litet reservat. Men indianerna vägrade och försökte fly till Kanada. Flera gånger hann Blårockarna upp indianerna och det blev hårda strider. Men indianerna vann den ena striden efter den andra och lurade militären gång på gång.
Indianerna jagades av tre regementen med upp emot ett tusen man, som hade order att döda indianerna och till varje pris hindra dem att nå Kanada. När det bara var sex mil kvar till gränsen, blev de inringade och efter fem dagars strid var de tvungna att ge upp. Av de 800 indianer som börjat flykten, hade 120 dödats, många barn och kvinnor.
Indianerna hade dödat 180 soldater och sårat 150. Bara 300 Nez Perce lyckades smita över till Kanada och förena sig med Sitting Bull. Återstående 380 transporterades till ett uselt reservat där de flesta blev sjuka och dog. Chief Joseph fick aldrig återse sitt älskade land.