Islamisering av landet – en mardröm?

Syftet med denna följetong är att i skönlitterär form gestalta något som läsaren kan finna intressant och spännande. Berättelsen innehåller både hjältar och skurkar, kärlek och svek och någorlunda realistiska person– och miljöbeskrivningar som skapar realism och närhet till skeendena. Samtidigt är förhoppningen att den fångar något av en aktuell problematik som väcker uppmärksamhet och diskussion. Eventuella likheter med dagens verklighet är bara ett gestaltningsknep och säger inget om hur det verkligen är i dag. Författaren vill med den här berättelsen ge läsaren anledning att fundera över vissa dagsfrågor och möjliga framtider. 1. Erfarenhet av muslimsk kultur Det är marknadsdag i Mudanya vid Marmarasjön i Turkiet i slutet av juli, en dag långt innan muslimerna började göra sitt intåg i de europeiska städerna och deras förorter. Redan på morgonen är det olidligt hett, men det tycks inte bekomma turkarna nämnvärt. Kunderna flockas vid stånden med snyggt upplagda grönsaker och frukter av många slag. Håkan, en blond svensk på 20, klädd i T-tröja, shorts och ”Jesussandaler”, vandrar nyfiket omkring på marknadsplatsen och tittar intresserat på varorna och människorna. Kvinnorna har heltäckande svart medan männen bär långbyxor och skjorta. Några har till och med väst trots värmen. Så ser det inte ut i städerna, där har Atatürks sekulära reformer slagit igenom och där är det inga kvinnor som bär slöja. De får inte enligt lag. Här ute på landet håller traditionerna i sig. Alla kvinnor täcker håret, en del har till och med något för ansiktet. Håkan tycker det är lite av ett skådespel att se och höra utroparna, som försöker övertrumfa varandra och locka kunder. Vissa tycks ha särskilda ramsor som de drar stilrent, melodiskt och snabbt. Frågan är om detta ger fler kunder eller om det mest är tävlan mellan försäljarna och en form av självpresentation? Håkan tycker det är roande i all sin överdrivenhet. Men plötsligt förändras atmosfären. Några kvinnor pekar på honom och börjar skrika något för honom obegripligt. Fler tittar åt hans håll och det uppstår ett väldigt tjattrande vid en del stånd. Av deras attityd förstår Håkan att det är något hos honom de ogillar. Stämningen blir allt mer aggressiv och i nästa ögonblick kommer en tomat farande genom luften mot honom. Han hinner nätt och jämnt ducka. Så kommer ännu en tomat som träffar honom på axeln, går sönder och färgar av sig. Det gör till och med lite ont på axeln. Men nu har startskottet gått och genom luften far gurkor, tomater och äpplen, samtidigt som kvinnorna skriker och väsnas, nästan hysteriskt. Flera projektiler träffar och han blir tvungen att snabbt springa från platsen. Skrik och skratt förföljer honom tills han är utom hörhåll. Håkan funderar mycket över vad som hände och varför. Detta var riktigt obehagligt att så där utan anledning, anser han, få en mobb emot sig. Massans vansinne, tänker han, men det är ingen förklaring. Senare på dagen träffar han några andra ungdomar på det vandrarhem där han bor tillsammans med svenska Astrid. – Jag tror de reagerade på hur du ser ut, säger Astrid med en skälmsk min. – Ja, du är ju en hybrid mellan en skäggig imam och en skitig hippie, säger Paul från Irland. Här är det bara präster som har skägg! Håkan ser misstroget på dem. – Men fattar du inte, säger Astrid. Det var säkert därför. En skäggig imam i shorts! Det är grejen! Dennis håller med: Det duger nog inte att vara så avvikande mitt ibland de där människorna. Här gäller nog strikta regler för hur man ska se ut. Kanske blev du till och med ett hot. – Men jag hotade ingen, försöker Håkan. – Själva din närvaro kanske var ett hot för de här människorna, muslimer med sin fyrkantiga moraluppfattning, förstärker Dennis. – Jag håller med, säger Astrid. Du kan ju se ut som en blond Jesus med helskägg, T-tröja, shorts och sandaler, skrattar Astrid. Du hittar inte en turk som ser så ut. Men jag tycker du är bra. Astrid ger honom en puss. – Var du glad att du inte är kvinna och så avvikande, säger Monica från England. De stackarna får gå omkring i heltäckande svart, trots att det är 40 i skuggan. – Ja usch! Det måste vara vidrigt, säger Astrid och fnyser. Det är ett enormt kvinnoförtryck i det här landet. När man ser det här, förstår man att vi trots allt har kommit långt i Europa. Senare på eftermiddagen, då de alla gått till havet för att svalka sig med ett bad, blir kvinnoförtrycket ännu mera absurt. Det är pressande hett, nästan olidligt i solen och även en del muslimska kvinnor söker sig till stranden. Men de får inte lov att ta av sig den heltäckande klädseln och går helt enkelt ut i sina niqab och doppar sig. De ser ut som svarta ballonger, som guppar på vattnet. Då de kommer upp rinner vattnet av kläderna, vilket förmodligen svalkar en stund. – Sedan blir det som ett våtvarmt omslag, säger Astrid syrligt.   [caption id="attachment_26403" align="aligncenter" width="585"] En kvinna på en turkisk strand. Foto: Alf Ronnby[/caption]   Turkiska killar badar också, men håller sig på avstånd från kvinnorna. Men när Astrid och Monica ska bada i bikini, blir de mycket intresserade och allt för närgångna i tjejernas smak. Dennis, Paul och Håkan måste komma till undsättning. – Nu kanske ni förstår varför kvinnorna har heltäckande, säger Monica och ser förnumstig ut. – Jo, de uppfattar nog er som lovligt byte, säger Paul och skrattar. – Det är inget att skratta åt, fräser Monica. – Nej, hade ni inte varit med, hade vi kanske blivit våldtagna, säger Astrid bistert. Vad är det här för jäkla land? – Tja, det kunde du kanske tänkt på innan vi bestämde att åka hit, säger Håkan och ser illmarig ut. – Nå, då för du i alla fall chansen att vara riddare, eller räddaren i nöden.   [caption id="attachment_26404" align="aligncenter" width="585"] Kvinnor sitter på en gata i Turkiet. Foto: Alf Ronnby[/caption]   Paul berättar att när han och Monica var på den stora marknaden i Istanbul inträffade två otrevliga händelser. – Det var på kvällen. Vi var just på väg in på marknaden. Då kom en turkisk kille och sparkade mig hårt i rumpan. Jag blev förstås förbannad och gick på honom. Då drog han upp en kniv ur strumpan och skar mig i handen. Hade inte ett par affärsmän ingripit hade det kanske slutat värre, säger Paul. – Jag snackade med några amerikaner, som sade att turkar tror att vi västerlänningar är fega och inte vågar slåss. Sparken i baken var nog ett tecken på förakt, tror Dennis. Eller så ville han testa. – Jag råkade ut för något annat obehagligt på marknaden där, säger Monica. Jag var inne i en affär och tittade på kläder. Jag var enda kunden och rätt vad det var stängdes och låstes dörren av en av männen i butiken. Den andre började bli väldigt närgången när han skulle visa upp lämpliga kläder. Jag förstod att här kunde något hända. Men som tur var fanns Paul i närheten och kom till den stängda dörren. Den öppnades då och jag smet snabbt ut. Monica ryser vid tanken. Dessa händelser i Turkiet kommer Håkan att minnas många år senare, då mängder av muslimer kommer till Europa och Sverige och gör sin kultur gällande i samhället. Här bäddades för att senare i livet få en mycket kritisk inställning till islam och muslimer.