![]()
För femte året i rad ordnades en konsert i Boda kyrka i samband med Boda spelmansstämma. Dessa har varje år varit fullsatta och detta år var inget undantag. På programmet stod sångerskan Sofia Karlsson med gästartisterna Lisa Rydberg, Pers Hans Olsson och Sebastien Dubé.
För Sofia Karlsson var det inte första gången hon uppträdde i Boda kyrka. Även året innan höll hon konsert i samma kyrka, fast då med andra medmusikanter. Under dagen hade hon även lett en workshop i Boda tillsammans med gitarristen Daniel Ek i sång och gitarr. Den här konserten var för henne inledningen på en lång sommarturné, men till skillnad från de kommande konserterna hade den här ett tydligt fokus på just folkmusik, en genre som Sofia Karlsson är väl förankrad i, även om hon rör sig mellan många musikaliska områden.
[caption id="attachment_26347" align="aligncenter" width="585"]
![]()
ALLA ARTISTERNA på scen inför fullsatt kyrka. Foto: Nya Tider[/caption]
Det var tolv år sedan Sofia Karlsson fick sitt stora genombrott med sina tolkningar av Dan Anderssons visor. Sedan dess har hon släppt flera album, vunnit fyra grammisar och många andra priser och blivit en av landets mest eftertraktade och älskade vissångerskor. Hennes unika röst har en klang av både mildhet och skörhet och låttexterna, varav många är egenskrivna, är självutlämnande med en melankolisk och poetisk underton. De rör vid ämnen som ensamhet, sorg, svek, kärlek, inre längtan och kluvenhet. Somliga tycker att det är för vemodigt att lyssna till, medan andra finner en sorts läkande skönhet i sångerna.
Ska man framföra den sortens sånger gäller det att våga släppa in publiken under skalet, att öppna upp sig själv och även bjuda på sin sårbarhet, utan att för den skull tappa fotfästet. Att Sofia Karlssons liveframträdanden blivit så bejublade beror nog på att hon lyckas med just detta.
Det var alldeles knäpptyst i publiken när Sofia Karlsson och hennes gitarrist Daniel Ek, inledde konserten med den stillsamma sången ”Två tungor”. Trots att kyrkan var stor och fullsatt kunde de med små medel och ett lyhört samspel skapa en tät och innerlig stämning. Sofia Karlsson tog med publiken in i en själsresa genom drömska och finstämda landskap. Det tycktes äkta och den koffert av sånger som de valt att starta upp med var sådana som slog an på lite extra känsliga strängar. Också det hon sade mellan låtarna var personligt färgat, som när hon till exempel berättade hur det kan kännas att inte ha ett ”riktigt” jobb.
[caption id="attachment_26348" align="aligncenter" width="585"]
![]()
GÄSTARTISTERNA Lisa Rydberg, Pers Hans Olsson och Sebastien Dubé. Foto: Nya Tider[/caption]
Efter en stund blandade sig tonerna av en fiol med i leken. Folkmusikanten Lisa Rydberg vandrade uppför kyrkgången spelandes den vemodiga Bingsjömarschen ”Min levnads afton”. Hon har förmågan att använda hela kroppen som instrument och bjöd på en känsloinlevelse som få, liksom ville hon få fiolen att viska, sjunga, jubla, gråta. När hon sedan ackompanjerade Sofia Karlssons sång blev det magiskt. Till en text som handlade om ”stjärnbilder som rider över himmelen”, fick pizzicatoknäpp på strängarna illustrera stjärnorna, för att längre fram i låten övergå i smäktande långa stråkdrag. Men samtidigt som arrangemanget var väl genomtänkt kunde artisterna även improvisera, något som de blev tvungna till när Sofia Karlssons mikrofonsladd plötsligt lossnade. De löste det så smidigt att missödet knappt märktes.
[caption id="attachment_26349" align="aligncenter" width="585"]
![]()
Foto: Nya Tider[/caption]
Ytterligare en folkmusikprofil trädde in på scenen: Pers Hans Olsson från Östbjörka. Uppvuxen i en spelmanssläkt är han en traditionsbärare av rang. Hans skicklighet på fiolen rådde det ingen tvekan om, han spelade med en fyllighet som fick hans spel att framstå som om det skulle vara flera fiolspelare i farten, trots att han stod där ensam. Snart fick han dock sällskap av Lisa Rydberg. Tillsammans framförde de den vackra systerpolskan från Ore.
På senare halvan av konserten medverkade även Sebastien Dubé från Quebec i Kanada, presenterad som en basist i världsklass. Hans medverkan höjde upp tempot något och förvandlade intimiteten till en festligare stämning. Som sig bör var alla på scenen samtidigt mot slutet. Dock blev intrycken något splittrade och fokus kom tyvärr bort från kvällens huvudperson, Sofia Karlsson, som verkade fungera bäst i det lilla och avskalade när inget kunde stå emellan henne och publiken.
Applåderna efter konsertens slut var många och långa. Från kommentarerna i publikhavet verkade det inte oväntat vara Sofia Karlsson som gjort störst intryck:
– Hon har ju verkligen en ängels röst. Den går rakt in, det är ju så man får rysningar, sade en kvinna.
För de flesta i publiken var denna konsert dock bara början på en lång spel- och danskväll. Uppe i Boda gammelgård fortsatte folkmusiken och polskorna flöda till långt in på småtimmarna.
ALLA ARTISTERNA på scen inför fullsatt kyrka. Foto: Nya Tider[/caption]
Det var tolv år sedan Sofia Karlsson fick sitt stora genombrott med sina tolkningar av Dan Anderssons visor. Sedan dess har hon släppt flera album, vunnit fyra grammisar och många andra priser och blivit en av landets mest eftertraktade och älskade vissångerskor. Hennes unika röst har en klang av både mildhet och skörhet och låttexterna, varav många är egenskrivna, är självutlämnande med en melankolisk och poetisk underton. De rör vid ämnen som ensamhet, sorg, svek, kärlek, inre längtan och kluvenhet. Somliga tycker att det är för vemodigt att lyssna till, medan andra finner en sorts läkande skönhet i sångerna.
Ska man framföra den sortens sånger gäller det att våga släppa in publiken under skalet, att öppna upp sig själv och även bjuda på sin sårbarhet, utan att för den skull tappa fotfästet. Att Sofia Karlssons liveframträdanden blivit så bejublade beror nog på att hon lyckas med just detta.
Det var alldeles knäpptyst i publiken när Sofia Karlsson och hennes gitarrist Daniel Ek, inledde konserten med den stillsamma sången ”Två tungor”. Trots att kyrkan var stor och fullsatt kunde de med små medel och ett lyhört samspel skapa en tät och innerlig stämning. Sofia Karlsson tog med publiken in i en själsresa genom drömska och finstämda landskap. Det tycktes äkta och den koffert av sånger som de valt att starta upp med var sådana som slog an på lite extra känsliga strängar. Också det hon sade mellan låtarna var personligt färgat, som när hon till exempel berättade hur det kan kännas att inte ha ett ”riktigt” jobb.
[caption id="attachment_26348" align="aligncenter" width="585"]
GÄSTARTISTERNA Lisa Rydberg, Pers Hans Olsson och Sebastien Dubé. Foto: Nya Tider[/caption]
Efter en stund blandade sig tonerna av en fiol med i leken. Folkmusikanten Lisa Rydberg vandrade uppför kyrkgången spelandes den vemodiga Bingsjömarschen ”Min levnads afton”. Hon har förmågan att använda hela kroppen som instrument och bjöd på en känsloinlevelse som få, liksom ville hon få fiolen att viska, sjunga, jubla, gråta. När hon sedan ackompanjerade Sofia Karlssons sång blev det magiskt. Till en text som handlade om ”stjärnbilder som rider över himmelen”, fick pizzicatoknäpp på strängarna illustrera stjärnorna, för att längre fram i låten övergå i smäktande långa stråkdrag. Men samtidigt som arrangemanget var väl genomtänkt kunde artisterna även improvisera, något som de blev tvungna till när Sofia Karlssons mikrofonsladd plötsligt lossnade. De löste det så smidigt att missödet knappt märktes.
[caption id="attachment_26349" align="aligncenter" width="585"]
Foto: Nya Tider[/caption]
Ytterligare en folkmusikprofil trädde in på scenen: Pers Hans Olsson från Östbjörka. Uppvuxen i en spelmanssläkt är han en traditionsbärare av rang. Hans skicklighet på fiolen rådde det ingen tvekan om, han spelade med en fyllighet som fick hans spel att framstå som om det skulle vara flera fiolspelare i farten, trots att han stod där ensam. Snart fick han dock sällskap av Lisa Rydberg. Tillsammans framförde de den vackra systerpolskan från Ore.
På senare halvan av konserten medverkade även Sebastien Dubé från Quebec i Kanada, presenterad som en basist i världsklass. Hans medverkan höjde upp tempot något och förvandlade intimiteten till en festligare stämning. Som sig bör var alla på scenen samtidigt mot slutet. Dock blev intrycken något splittrade och fokus kom tyvärr bort från kvällens huvudperson, Sofia Karlsson, som verkade fungera bäst i det lilla och avskalade när inget kunde stå emellan henne och publiken.
Applåderna efter konsertens slut var många och långa. Från kommentarerna i publikhavet verkade det inte oväntat vara Sofia Karlsson som gjort störst intryck:
– Hon har ju verkligen en ängels röst. Den går rakt in, det är ju så man får rysningar, sade en kvinna.
För de flesta i publiken var denna konsert dock bara början på en lång spel- och danskväll. Uppe i Boda gammelgård fortsatte folkmusiken och polskorna flöda till långt in på småtimmarna.