![]()
Redan i dag är många franska förorter no-go-zoner där polis inte gärna går in utan ordentlig uppbackning. Situationen som författaren beskriver är inte heller ovanlig för svenska förhållanden. I detta fall väljer dock en av polismännen, i stället för att låta de tio rasande ”ungdomarna” döda honom och hans kollegor, att skjuta dem. Det är så det hela börjar.
[caption id="attachment_24481" align="alignleft" width="250"]
![]()
Laurent Obertones nya bok Gerilla har sedan den kom ut i september 2016 blivit en av de bäst säljande böckerna i Frankrike. Obertone är journalist och författare som fokuserar på kriminologi, media och mångkultur och har skrivit flera uppmärksammade böcker de senaste åren. Foto: Privat[/caption]
Laurent Obertone är visserligen en pseudonym, men hans ansiktsfoto visas på förlaget Rings hemsida. Författaren är 32 år, och Guerilla är hans fjärde bok. Det finns i dagsläget ingen översättning till svenska eller ens engelska.
Bokens dryga 400 sidor är uppdelade i 57 kapitel. Efter det inledande kapitlet beskrivs händelseförloppet de efterföljande tre dagarna, efter den inledande skottlossningen. Upplopp och plundringar avlöser varandra, ungefär som efter den verkliga händelsen då en svart yngling den 2 februari i år blev ”våldtagen” med en polisbatong. I numera välbekant ordning blev det inte bara omfattande kravaller och bilbränning, utan man passade på att plundra butiker.
I boken fortsätter situationen att eskalera och leder till ett Frankrike i totalt kaos och i lågor. Transporter, sjukhus, brandkår, polis, internet, TV, radio, kommunikationer, matförsörjning, vatten, elektricitet etc – allt blir successivt utslaget. Den infiltrerade armén, marinen och flygvapnet med dess usla ledare förblir i bästa fall passiva. Allt av värde plundras eller förstörs.
Boken tecknar bilder av politiker, media, islam och dess sympatisörer – bilder som några kanske menar är karikerade. Det samma gäller ”flyktingar”, ”ungdomar”, inflytelserika bloggare, ”rödvinssocialister”, feminister, antifascister, ”ekologer”, teatermänniskor, konstnärer, kändisar etc. – alla med den gemensamma önskan att få utöva fysiskt och psykiskt våld bakom en ”god” täckmantel utan att riskera några konsekvenser. Att utöva våld är både mål och medel. En liten flicka i boken klumpar ihop dessa senare grupper till en – ”les méchants” – de onda. Samma flicka får också bokens slutreplik.
Boken är inte full av bloddrypande detaljskildringar. För det mesta överlåter författaren dessa till läsarens fantasi.
Frankrike har en lång historia av framstående konstnärer, kompositörer, vetenskapsmän etc. Dessutom har landet en lång tradition av visionära författare. Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne kom ut redan 1873.
År 1973 – hundra år senare – utkom Le Camp des Saints (Ungefär ”Helgonens läger”) av Jean Raspail. Boken beskriver en massinvasion av Frankrike, främst från Afrika. År 2004 skrev Raspail en artikel i dagstidningen Le Figaro där han kritiserade den rådande migrationspolitiken. Han stämdes för motsvarigheten till ”Hets mot folkgrupp”, men blev frikänd av domstolen. Jean Raspail, i dag 91 år, har de senaste åren fått se sin vision bli verklighet.
När Le Camp des Saints publicerats 1973 valde många – men långt ifrån alla – bland de etablerade medierna att tiga om bokens existens. Beträffande Guerilla har den inte recenserats eller omnämnts i ett enda av de större medierna. Däremot har boken fått positiva recensioner i bland annat Riposte Laïque, som är en av Frankrikes mest prominenta ”alternativa” nyhetsförmedlare på nätet. Sedan boken kom ut i september 2016 har den varit en av de bäst säljande böckerna i Frankrike.
För att vara en fransk bok är den ändå förhållandevis lättläst. Man behöver inte förstå varje nyans, förkortning eller varje slanguttryck för att förstå händelseförloppet. Men jag rekommenderar en skaplig skolfranska och basala kunskaper i passé simple och konjunktivböjningar av verb.
Laurent Obertones nya bok Gerilla har sedan den kom ut i september 2016 blivit en av de bäst säljande böckerna i Frankrike. Obertone är journalist och författare som fokuserar på kriminologi, media och mångkultur och har skrivit flera uppmärksammade böcker de senaste åren. Foto: Privat[/caption]
Laurent Obertone är visserligen en pseudonym, men hans ansiktsfoto visas på förlaget Rings hemsida. Författaren är 32 år, och Guerilla är hans fjärde bok. Det finns i dagsläget ingen översättning till svenska eller ens engelska.
Bokens dryga 400 sidor är uppdelade i 57 kapitel. Efter det inledande kapitlet beskrivs händelseförloppet de efterföljande tre dagarna, efter den inledande skottlossningen. Upplopp och plundringar avlöser varandra, ungefär som efter den verkliga händelsen då en svart yngling den 2 februari i år blev ”våldtagen” med en polisbatong. I numera välbekant ordning blev det inte bara omfattande kravaller och bilbränning, utan man passade på att plundra butiker.
I boken fortsätter situationen att eskalera och leder till ett Frankrike i totalt kaos och i lågor. Transporter, sjukhus, brandkår, polis, internet, TV, radio, kommunikationer, matförsörjning, vatten, elektricitet etc – allt blir successivt utslaget. Den infiltrerade armén, marinen och flygvapnet med dess usla ledare förblir i bästa fall passiva. Allt av värde plundras eller förstörs.
Boken tecknar bilder av politiker, media, islam och dess sympatisörer – bilder som några kanske menar är karikerade. Det samma gäller ”flyktingar”, ”ungdomar”, inflytelserika bloggare, ”rödvinssocialister”, feminister, antifascister, ”ekologer”, teatermänniskor, konstnärer, kändisar etc. – alla med den gemensamma önskan att få utöva fysiskt och psykiskt våld bakom en ”god” täckmantel utan att riskera några konsekvenser. Att utöva våld är både mål och medel. En liten flicka i boken klumpar ihop dessa senare grupper till en – ”les méchants” – de onda. Samma flicka får också bokens slutreplik.
Boken är inte full av bloddrypande detaljskildringar. För det mesta överlåter författaren dessa till läsarens fantasi.
Frankrike har en lång historia av framstående konstnärer, kompositörer, vetenskapsmän etc. Dessutom har landet en lång tradition av visionära författare. Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne kom ut redan 1873.
År 1973 – hundra år senare – utkom Le Camp des Saints (Ungefär ”Helgonens läger”) av Jean Raspail. Boken beskriver en massinvasion av Frankrike, främst från Afrika. År 2004 skrev Raspail en artikel i dagstidningen Le Figaro där han kritiserade den rådande migrationspolitiken. Han stämdes för motsvarigheten till ”Hets mot folkgrupp”, men blev frikänd av domstolen. Jean Raspail, i dag 91 år, har de senaste åren fått se sin vision bli verklighet.
När Le Camp des Saints publicerats 1973 valde många – men långt ifrån alla – bland de etablerade medierna att tiga om bokens existens. Beträffande Guerilla har den inte recenserats eller omnämnts i ett enda av de större medierna. Däremot har boken fått positiva recensioner i bland annat Riposte Laïque, som är en av Frankrikes mest prominenta ”alternativa” nyhetsförmedlare på nätet. Sedan boken kom ut i september 2016 har den varit en av de bäst säljande böckerna i Frankrike.
För att vara en fransk bok är den ändå förhållandevis lättläst. Man behöver inte förstå varje nyans, förkortning eller varje slanguttryck för att förstå händelseförloppet. Men jag rekommenderar en skaplig skolfranska och basala kunskaper i passé simple och konjunktivböjningar av verb.